När vi planerade det här författartemat så skulle vi avsluta med någon vi alla läst på fredagen. Inte helt lätt eftersom vi har så olika boksmak. Efter lite klurande kom vi på Haruki Murakami. Alla har läst minst en av honom och vi känner inte alls samma för hur bra han faktiskt är. Perfekt.
Nu ska vi reda ut vad vi tycker och varför. Jag börjar.

Hur och när hittade du Murakami?

Min version är att jag hittade honom via Läsdagboks-Camillas sida. Hon hade hittat Simon LeBons läslista (Duran Duran) och han tipsade om Murakamis ”The Wind up-bird chronicles”/ ”Fågeln som vrider upp världen”. Jag blev nyfiken.

Min fd sambos version är att han hittade Murakami hos Matthew Herbert (en houseartist). Herbert tipsade om Wind up-bird och DeLillos ”Underworld”, och D skrev upp båda och köpte. Sen var det han som tipsade mig.

Ja, jag vet inte, jag. Va d är rätt? Men struntsamma. Någon av oss hittade Murakami, vi läste båda Wind up bird som första, och vi båda föll pladask. Det här var länge sen, på den tiden Murakami fortfarande var okänd utanför Japan och det var lite speciellt att läsa honom. Lite fint och insatt, sådär.

Vad har du läst?

Alla utom senaste ”1Q84″-böckerna och novellsamlingen ”Blind willow, sleeping woman”. Har dem påbörjade hemma, men har inte…

Vad tycker du om Murakami?

Konstigt nog, superbra! Han är faktiskt inte min stil, det här fantasyaktiga. Jag brukar ju inte alls dras till sånt, och speciellt inte på den tiden när jag hittade Wind up-bird för då läste jag verkligen inte fantasy. Men det var något som gick utöver det. Jag föll för den typiska Murakami-mannen i Wind up bird. Lakonisk antihjälte, lite smådeppig men inte jättedeppig, lite resignerad. Stillsam. Det var en sån speciell stämning i den boken. Typ ligga på soffan och lyssna på bra jazz och läsa en bra bok och dricka en öl och vara så nöjd med det. Det är fortfarande min bästa och mest bestående Murakami-stämning när jag tänker på honom. Utanför finns Tokyo och allt liv och det händer tusen saker, men här inne i lägenheten är det som en liten paus. Älskar det.
Och det var nog det som gjorde att jag ”tolererade” allt det andra. Brunnar, andra världar och universum, resor i tid och rum, talande djur. Genom allt det så finns det fortfarande stråk av det solitära, jazziga, stillsamma.

Efter att ha blivit så imponerad av Wind up-bird tog vi oss igenom resten av hans produktion. Jag kommer inte ihåg böckerna och handlingarna jätteväl nu, och jag minns när jag läste om ”Sputnik älskling” för ett par år sen att jag inte tyckte den var så himla speciell. Det var väl helt enkelt faktorn av rätt bok i rätt tid som gjorde att Wind up-bird och Murakami passade så bra då. Och resten av produktionen. Stoppade tex in ”Norwegian Wood” i min egen debut ”En liten chock” när huvudpersonen där skulle få ett boktips att läsa.

Kommer du att läsa mer?

Jag vet inte. Jag har inte gillat hans senaste lika mycket. ”After dark” som nu kommit på svenska tyckte jag sådär om. ”1Q84″ har jag börjat på men kom bara 166 sidor, var inte riktigt förtjust. Är nog faktiskt mest sugen på att eventuellt läst om Wind up-bird nu. Det är den jag gillat bäst tillsammans med löparboken ”What I talk about when I talk about running” som både passar folk som inte gillar honom eller såna som inte gillar löpning. Ja, och ”Norwegian wood”.
Å andra sidan känner jag så starkt för Murakami att varje gång han publicerar en ny bok så är det en Stor Grej för mig. Inte som att jag bara råkar upptäcka det efter ett halvår. Jag har svårt att släppa honom, han lever på sina gamla meriter.

Jag kollade igenom bokhora-arkivet och jag har verkligen skrivit supermycket om honom.
Tex när han kom till Oslo och jag reste dit! En hel helg med Murakami-festival. Det var skitroligt!! Del 1 och del 2. Vet inte någon annan författare jag skulle resa iväg för att lyssna på…
Och när jag fick göra mitt livs bokhylla på en nyöppnad bokhandel var han ett självklart val.
När jag träffade norske författaren Frode Grytten pratade vi givetvis om Murakami. Grytten droppar Murakami i början i en av sina böcker. Gillar man? Oh ja.
När jag var på bokhandeln Strand i New York shoppade jag en Murakami-tygpåse.
Jag har även läst en bok om honom, skriven av översättaren Jay Rubin.

Det finns massor, som sagt. Så ja, jag kommer väl säkert att försöka ta mig igenom ”1Q84″ och alla hans andra böcker. Who am I kidding?

Johanna Lindbäck