Jag <3 Styleby på paddan
Jag har haft lite svårt att komma till ro kring min iPad. Om sanningen ska fram har jag nog inte läst en enda hel bok på den, de fåtalet e-böcker jag läst, har jag läst på telefonen. Ett par tidningar har jag också försökt med på paddan. Till exempel tidningen Mama som jag läser nästan vartenda nummer utav (jag är tyvärr en sucker för föräldratidningar och köper alla tre så fort de kommer ut). Men på iPad var det faktiskt nästan oläsligt. Jag blev liksom sjösjuk av alla svängningar som texten tog. Som att åka karusell. Mama är gjord i ett program som heter Mag + som verkligen drar nytta av alla möjligheter som finns på paddan. Men alla tidningar mår inte helt bra av att lyftas över direkt i den miljön. Mama är en sådan. Den borde kanske redesignas lite för att läsas på platta, men jag förstår ju att det inte finns resurser för sådant med tanke på den lilla svenska publiken.
Nå, paddan har mest blivit liggande eller så har sonen kört någon av alla sina ziljoner Tocabocaspel. Ja, Daniel har läst en hel del på ipaden men tyvärr – för jag är ändå en techtjej – så har vår familj fallit in i ganska traditionella mönster. Pappan och barnen använder, mamman gör det inte. Tråkigt.
Men så fick jag tips om att testa Styleby på iPad. Och grejen är den, att fastän jag lovordat Styleby från start, så har jag inte varit så superengagerad de senaste numren. Till exempel har jag inte ens köpt nummer 6. Jag har blivit väldigt rastlös under läsningen, haft svårt att fokusera på de lite längre texterna. Jag vet inte om det är layouten som ger fokussvårigheter, för jag älskar ju vanligtvis Nina Oja som är AD på Styleby, men något har det varit som skavt i relationen. Jag har t o m testat lite andra modetidningar, Chic och Damernas Värld, för jag vill ändå ha ett magasin som handlar om kläder och mode på någorlunda regelbunden basis. De fastnade inte heller. Tyckte båda var för tunna. Chic till ett bra pris, men DV dyr i förhållande till innehåll.

Åh! Vilka långa utvikningar här blev. Jag skulle ju bara säga att jag blev fast i Styleby for iPad vid första svajpningen! Jättehärlig känsla, perfekt layout av de långa reportagen, allt är upplagt och gjort på ett sätt som jag bara älskar. Satte mig ner i fredags med en kopp te och tidningen och njöt i lugn och ro. Precis som med en papperstidning. Jag lät ingenting komma emellan. Det var väldigt skönt. Och väldigt bra. En fantastisk läsupplevelse. Moderepen gjorde sig också bättre på paddan. Kanske saknar jag lite mer interaktivitet, men det är nog här som med Mama, resurserna att bygga ut de digitala utgåvorna finns inte när vi pratar om enbart den inhemska marknaden. Och saknaden är inte hjärtskärande, det går precis lika bra utan.
Priset då? Jo, det kostar 49 kronor för ett nummer. Det är ganska dyrt. Jag tycker det är lite synd, för det är nog många som avskräcks och inte vågar prova men det här är ju knappast Stylebys fel, utan Apples prissättningsregler som inte tillåter introduktionspriser. Eftersom jag inte hade köpt nummer 6 så var jag lite djärv och tänkte ah, jag ser det lite som att jag köper papperstidningen nu då istället. Och sen är det ju softish att handla med kreditkort för man märker ju inte att man handlar förrän låååångt senare (skoja bara). Ångrar inte att jag vågade plasta upp.
Nu har jag precis tecknat en 6-månaders prenumeration för 135 kronor. Har laddat ner nyutkomna nummer sju och tänker ta mig an det under vår flygresa till Kenya sent på onsdagens kväll. En sådan fullträff på paddan! Äntligen är jag med i matchen och kan tävla med resten av familjen om att få ha iPaden för mig själv.



Alla


Jag paddläser the New Yorker. Så snygg och lättläst.