Jag har precis kommit hem från tillfälle 2 på vår fantasykurs. I dag har vi diskuterat kartor och deras betydelse i fantasylitteraturen.
När jag var yngre älskade jag kartor i böcker (alltså kartor som visar den plats eller värld där personerna i boken befinner sig). Jag studerade kartorna noggrant före, under och efter läsningen. Jag kunde minnas kartorna tydligt i flera år efteråt. Jag ritade egna kartor till de historier jag själv skrev.
Jag vet inte riktigt när det vände, för nu – när jag börjat fundera på kartor igen – inser jag att kartor är någonting som jag helst bläddrar förbi. Jag använder mycket sällan kartorna som stöd för min läsning. Och det är många gånger som kartan inte har stämt överens med min bild av historien. Ibland ligger platser på helt andra ställen än vad jag har föreställt mig. Och när jag inte får ihop logiken i mitt huvud blir jag väldigt störd i läsningen.
Under kvällen diskuterade vi kartorna i bland annat Ursula K LeGuins böcker om Övärlden och i George RR Martins Game of Thrones-serie. Vi diskuterade kartor som inte visar hela världen och kartor som visar varenda plats figurerna i boken besöker (jag är mest förtjust i de kartor som visar hela världen, alltså alla platser som figurerna i boken besöker, men också andra platser som inte ens nämns). Vi ägnade avslutningsvis en lång stund åt att diskutera Brienne of Tarth. Kort sagt: det var en himla spännande kväll! Till nästa vecka ska vi läsa bland annat ”Jonathan Strange & Mr Norrell”. Jag är helt obekant med den, så jag ser mycket fram emot det.
Vad tänker ni om kartor i böckerna ni läser?
(Det verkar inte anordnas så många fantasykurser i vår – den om rysk fantasy (hur spännande?!) på Uppsala Universitet (distans) är tyvärr inställd – men det finns ju massor av andra spännande distanskurser att söka inom ämnet litteratur (vampyrfiktion, svensk kriminallitteratur eller litteretur och genus, till exempel). Sista ansökningsdag 15 oktober!).
8 kommentarer
8 kommentarer till Kartor i fantasylitteratur
AllaBokpodden!
2012-09-25, 22:29
Jag har kommit till bok 5 i A Song of Ice and Fire och använder mig av kartorna ganska ofta. Jag vet inte varför, men jag känner att jag vill veta var karaktärerna är i förhållande till varandra. Så, jag gillar fantasykartor!
2012-09-26, 09:13
För mig är en karta på pärmen en stor varning! Jag har ju verkligen mildrat mitt fantasymotstånd pga Bokhora och den vidgade läszonen, men kartor… Där går gränsen! (Trumvirvel.) En sån känns som solklar upplysning om att det är fantasy jag inte kommer att gilla.
2012-09-26, 11:11
Fullkomligen älskar kartor! Använder mig mkt av dem både under läsningen och efteråt, för att återuppleva historien igen (nördvarning på det?).
Bäst är kartor som visar hela världen, inklusive platser som inte besöks.
2012-09-26, 11:19
Jag tänker att kartor är nödvändiga, specellt i fantasy, och ibland i andra genrer. Jag vet inte hur jag klarat mig utan tunnelbanekartan i 2033, till exempel.
2012-09-26, 12:34
Jag gillar också kartor och den första jag stötte på var ju i Sagan om Ringen… Som barn ritade vi ofta kartor och gömde skatter och smög på folk :)
Det är en illustration så bra som någon annan!
2012-09-26, 13:50
Nja, inledningsvis bläddrar jag förbi kartor helt, men ibland under läsningens gång kan jag snegla på dem emellanåt för att hänga med i platsförflyttningarna. Fast generellt tycker jag det ska vara valfritt att titta på kartan, böcker ska vara skrivna så att det går att hänga med utan att avbryta läsningen och bläddra till kartan.
…sedan om man gör det av ren nyfikenhet är en helt annan sak :) Jag är ju ett fantasy-fans så jag är van vid att det finns kartor i många av de böcker jag läser.
2012-09-26, 18:01
Den enda, men stora, nackdelen med e-böcker är att kartorna blir suddiga och otydbara. Annars är det perfekt att läsa tjocka fantasyböcker på läsplatta. Hela serien i handväskan… Mmm….
2012-10-05, 13:23
[...] igång as we speak blog, samt att bl.a. några av Bokhororna går en fantasykurs just nu (åh, en föreläsning om kartor i fantasylitteraturen alltså, älsk!). Så, Bokstävlarna & co, hit me med era bästa inkörsportar till [...]