Ett nytt barnboksförlag som verkligen har hittat rätt med sin utgivning är Lilla Piratförlaget. De gav ut fantastiska ”Bockarna Bruse i badhuset” som jag skrivit om tidigare och har dessutom kommit med en hel del nytt nu i höst. Och här har de visat enorm fingertoppskänsla för vad barnen vill ha tycker jag. För jag gillar nämligen inte någon av dem särdeles, men barnet? ÄLSKAR. alltså just ÄLSKAR. Och det är ju det viktigaste. Att jag ska gilla att läsa får ändå anses rätt sekundärt.
Så, nu återgår vi till ordningen. Denna vecka en massa recensionsböcker. På återhörande!
Innan vi börjar: Mitt barn är 2 år och 4 månader och en (tror jag) ganska van bokläsare, som en fingervisning till andra föräldrar som kanske blir sugna på köp. Alltid bra att veta.
Först har vi läst ”Veke och den röda baddräkten” i en oändlig loop. Varje kväll när jag frågade Tage vad han ville börja med för bok (vi läser alltid tre böcker innan det är dags att släcka lampan) så sade han mmmmmm…. ja! Veke!
Boken handlar om det lilla vildsvinet Veke som hittar en röd baddräkt. Trots att hans mamma säger att han inte får ha på sig den om han ska fortsätta vara med flocken, så håller han fast vid sin tjusiga stass och förskjuts av familjen. Iförd sin baddräkt sticker han iväg på äventyr över stock och sten. Det är en bok om att våga följa sitt hjärtas röst enligt förlaget och visst kan det stämma. Jag tycker ibland det är lite konstiga ordval (jag brukar byta ut en del ord för i vissa fall är Tage för liten för att få ihop allt. Att vildaplar är vilda äppelträd och sådant) och att teckningarna inte är så superkul alla gånger men Tage reagerar uteslutande positivt på den här boken. Han är ytterst förtjust och vi diskuterar mycket kring bilder och varför Veke gör som han gör. Att rävar är röda precis som baddräkter och att bonden har en stor fin traktor på sin gård. Till exempel.
Den andra boken är lite nyare, den heter ”Pom och Pim” och handlar om Pom och Pim, om tur och otur. Så här kan det se ut: Pom och Pim går ut. Det är varmt. Solen skiner. Vilken tur!
Enkelt. Jag var lite rädd för att det skulle vara för enkelt för Tage som ju som sagt tar sig an ganska avancerad litteratur, till exempel Halvanböckerna för äldre barn, men han verkar njuta fullt ut och nu är önskemålet om Veke utbytt till Pom och Pim istället. Övriga böcker får jag tjata in på listan. Aldrig Pom och Pim. Det är kanske inte den roligaste och mest avancerade bok att högläsa, men Tage lär sig andra saker från bilderna. Plötsligt berättar han vad glasstrutar kostar och pekar på rätt summa vid glasskiosken dit Pom gått för att shoppa upp en upphittad tjuga. Han gråter lite när Pom ramlar på en sten och vi pratar om att man måste titta dit man går, annars kanske ballongen går sönder för att man går in i en rosenbuske och det är egentligen inte otur. det är att man är för slarvig på att titta var man går. Mm nickar Tage allvarligt. Han är bra på att nicka allvarligt och insatt.
Som sagt, själv tycker jag att de inte är världens roligaste högläsningsböcker och det är svårt att engagera sig, men jag är ju inte målgruppen heller så det kvittar väl när responsen från de riktiga läsarna är så himla fin!
Två boktips alltså. En för lite, lite mindre typ kanske just två år och en för lite större. Typ kanske tre? Men som vanligt beror det ju på unge. Härliga är de i alla fall.
9 kommentarer
9 kommentarer till Lilla Pirat – två nya titlar
AllaBokpodden!
2012-09-06, 09:51
Det här låter ju kul, men vem har skrivit böckerna? Vem har illustrerat? De har väl inte bubblat upp ur urslemmet, eller?
2012-09-06, 10:53
Ja, Lena och Olof Landström som gjort Pom och Pim är ju inte direkt några nybörjare. Tillhör snarare gräddan. Dels tillsammans (de fantastiska Bu och Bä, och Nisse-böckerna), och på egen hand. Olof har till exempel illustrerat de fantastiska böckerna om grisen Benny. Och så ligger han bakom klassiker som Mannen som inte ville vara stor och Kalles klätterträd om jag inte minns fel.
2012-09-06, 14:46
Just därför Kalle, finns det länkar till eder tjänst (för den som till äventyrs inte ser författarnas namn på omslagen). Vad sägs om att klicka på dem så ser du urslemmet?
2012-09-06, 18:10
Tack för upplysningen, men länkarna syns mycket bra (även om jag behöver läsbrillor för att se vad det står på böckerna) och jag fattar nog (ja!) att det är där upplysningarna gömmer sig, men det retar mig att läsa en text med bokrekommendationer utan att vare sig författare eller illustratör (eller översättare, för den delen, apropå Shaun Tans bok!) nämns. Det kan ni väl kosta på er? Lite respekt för den som faktiskt suttit där och knåpat. Nu ska jag klicka mig fram till urslemmet, tackar som frågar. :)
2012-09-06, 22:45
Vet du Kalle, vi har väldigt mycket respekt för såväl författare som förlag och översättare. Vi på bokhora är, eller har varit, författare, översättare och förläggare i viss mån. Så vi vet utmärkt väl vad det innebär att sitta där och ”knåpa” som du kallar det. Och vi vet att du vet det.
2012-09-07, 10:26
Jag vet att ni vet att jag vet. Det är därför jag vill se det manifesterat i text. Det finns andra som inte vet. Eller som ständigt behöver påminnas. I övrigt: respekt!
2012-09-07, 10:52
Well, det manifesterandet får du i sådana fall sköta själv. Vi visar respekt till litteraturen utan att i vartenda inlägg behöva referera till en författare eller översättare. Det är inte vad litteratur handlar om, inte för mig. Men känner man att det är viktigt – för all del, starta en blogg, skriv om det. Men allas kamp är olika och det här är vår. Det får du faktiskt respektera.
2012-09-07, 11:10
Självklart respekterar jag det. Om du har läst in något annat i mina kommentarer så har det inte varit min mening att uttrycka något sånt. Jag ställde en fråga, och nu vet jag att det inte var ett förbiseende utan att vi har olika åsikt i frågan.
2012-09-07, 14:01
[...] Johanna Ö på Bokhora berättar att hennes son Tage, 2 år och 4 månader, reagerar uteslutande positivt på boken: [...]