Har läst Birgitta Stenberg om kvällarna, ibland om nätterna för att jag inte har kunnat sluta. Det är naturligtvis fantastiskt, det hon målar upp – jag läste ”Kärlek i Europa” först och sedan ”Alla vilda” (som jag har gjort som ljudis för länge sen). Man kanske frestas att tro att dessa självbiografiska romaner skrevs i den period hon skildrar (jag har själv gjort det misstaget tidigare) men så är inte fallet. ”Kärlek i Europa” kom 1981 och ”Alla Vilda” så sent som 2004. Den senare är också den bästa tycker jag.

Men jag tycker INTE om när Stenberg lägger in passager med texter / noveller / dravel som hon skrev då. Jag har svårt för det greppet öht, att det kommer långa stycken som tar fokus från den pågående berättelsen. Den riktiga berättelsen.

I ”Kärlek i Europa” sticker en ung Birgitta Stenberg ut på resa. Det är ett måste tycker hon, om man ska bli författare. Och det vill hon bli. I Europa – i Paris, i Rom, i Capri, där kan man uppleva ting. Där får man erfarenheterna som sedan ska in mellan bokpärmarna. Hon träffar poeten Paul Andersson. Hon inser att hon är, om inte lesbisk så åtminstone bisexuell. Hon lever för nätterna, vinet, männen och kvinnorna. Hon träffar Martha och blir förälskad. Hemma i Stockholm är det trassligt. Goda män, mammor. Ingen bryr sig om Birgitta. Relationerna. Ett tydligt mönster. Vem vill ha Birgitta och varför? Vem ÄR Birgitta och varför håller hon på att bli den hon blir?

”Alla vilda” fortsätter där ”Kärlek i Europa” slutar – nu blir åren och tiderna vilda. Birgitta reser till Mallorca. Blir kär i Louise. Har äntligen lyckats få loss pengar hemifrån Sverige. Nu lever hon dekadent och lever ut. Träffar annorlunda människor, tokiga människor. Skriver. Hela tiden skriver. Denna gång mer koncentrerat, fokuserat. Målet är att bli publicerad. Det är ett tätare, mer koncentrat språk nu också, i denna Birgittas roman. Det är mer spännande karaktärer.

Nu vill jag härnäst fortsätta med ”Rapport”. Ska beställa den. Och ”Spanska trappan”. Och ”Apelsinmannen” förstås. De är bara så hiskeligt dyra för att vara häftade, de här backlistetitlarna.

Johanna Ögren