Bokhora.se

05/06 2012
13:47

Brevroman. Knepigt. Jag tror bara jag har läst två såna förut, ”Prioritaire” av Iselin Hermann (vad hände med henne??) och ”Kära Agnes” av  Håkan Nesser. Och så nu, ”Love virtually” av Daniel Glattauer.
Knepigt för att det lätt blir ganska instängt. Nog för att jag hemskt gärna hoppar över de flesta miljöbeskrivningarna i romaner, men i brev är det ju inga dialoger, kroppsspråk, tonfall eller något sånt. Bara själva brevtexten som ska göra hela jobbet.
På ett annat sätt är det otroligt charmigt, för brev. Brev!! Det bästa som finns är ju att få brev. Hur fint eller romantiskt är det inte att sätta sig ner och skriva för hand till någon? Att göra den ansträngningen, tankekraften, och ta sig den tiden. Åh.

”Love virtually” är dock en mejlroman om man ska vara petig. En kvinna mejlar för att säga upp en tidningsprenumeration. Hon råkar skriva fel i adressen så det kommer till en man istället för tidningen. Han upplyser henne om misstaget, och de börjar så småningom mejla. Två främlingar, Emmi och Leo, som direkt klickar, och som sakta men säkert lär känna varandra. Mejlen ökar i antal för varje dag.
Den starten – jättebra. Åh, vad jag gillar detta att lära känna varandra helt genom text!  (Personerna finns tydligen inte på google, så de kan tex inte hitta foton.)
Efter första tredjedelen – mmmjaa, börjar tappa.
I mitten – mer åt nej än ja. Och det raset plockas tyvärr aldrig upp.
Egentligen är det inte bara mejlformens fel. Jag gillar helt enkelt inte hur historien utvecklas, och jag börjar ogilla huvudpersonerna. Tycker de blir mer och mer fåniga och jobbiga. Jag hade kanske tyckt annorlunda om jag fått läsa mer än bara mejl, men kring mitten börjar det gå runt i konflikten och vad som avhandlas mellan dem. I korthet, och det här är ingen stor spoiler, frågan om de ska träffas, varför eller varför inte, vad det kan innebära. Alla som någon gång varit på en bloggträff kan känna igen sig i det här, och tänk då en mycket mer privat och intensiv konversation. Spännande. Men tyvärr, det blir så himla tjatigt i ”Love virtually”. Det finns ju inga andra bikonflikter som kan lätta upp heller eftersom det är en mejlroman.
Nu är den kort och snabbläst så jag trummade på ändå, men jag avslutade inte på samma positiva sätt som jag började. För mycket upprepningar fram till upplösningen. Så synd. Älskar ju idén.

För de som älskat hela boken så såg jag på förlagets sida att det kommer en fortsättning i augusti. Spoilervarning om man inte läst 1:an! Här är länk till 2:an.

8 kommentarer

8 kommentarer till ”Love virtually” – Daniel Glattauer

  1. Inte läst Guernseys litteratur-och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer? Gört! Mycket bra brevroman!

  2. Cecelia Aherns bok ”Där regnbågen slutar” består av en massa brev, lappar och mejl mellan olika personer. Den boken är riktigt söt.

  3. Båda ovanstående böcker är väldigt bra. Sen har vi min personliga favorit bland brevromanerna; Adressat okänd. Minns tyvärr inte titeln nu. En bok om en jude och en tysk som driver ett företag tillsammans i Tyskland. När nazismen breder ut sig emigrerar juden till USA och så läser man deras brev fram och tillbaka. Tar max två timmaratt läsa och är så bra att läst den två gånger, eller tre….

  4. Åh, nej! Inte du också! Bokoholisten Siv läste inte ens klart den. http://bokoholist.wordpress.com/2012/06/02/dnf-pa-vag-till-byteshyllan/

    Själv gillade jag den skarpt, föll helt för Leo och hade hjärtat i halsgropen när jag läste slutet. Rec här: http://bokbiten.wordpress.com/2012/01/03/love-virtually-av-daniel-glattauer/

  5. Jag kunde inte ens läsa ut den för att jag tycker den faller så platt. Och då läser jag på orginalspråk, tyska. Den är mysig ett tag, men den är inte tillräckligt för att jag ska passa helt. Jag tycker också om idén i sig.
    Att en del två kommer kunde jag inte bry mig mindre om.

  6. Lurer på hvordan den svenske utgaven har fått engelsk tittel -på tysk heter den ”Gut gegen Nordwind” og på norsk ”Mot nordavinden”. Trist at ikke bokbransjen er mer språklig bevisst.

    ”84 Charing Cross Road” av Helene Hanff er også en brevroman (skjønt, den er vel egentlig ikke en roman, men en samling faktiske brev) som anbefales varmt.

  7. En helt underbar brevroman är Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Såg nu att någon redan hade tipsat om den, men måste ändå skicka iväg den här kommentaren. För den är superbra!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida