Måndagsmöte: Sara Kadefors

Jag träffade Sara Kadefors på ett förlagsmingel (och gick fram och hälsade, kors i taket) och frågade om jag fick göra ett måndagsmöte med henne.
Hon: Men jag är ju inte aktuell med någon bok?
Jag: Äh!
Som om det spelar någon roll. Är man bra, så är man. Läs om hennes ”Borta bäst” och ”Nyckelbarnen”.

Vad läser du just nu?

Jag läser Richard Yates ”Easter Parade” som är en underbart pessimistiskt realistisk skildring av två systrars liv under tre decennier med start på fyrtiotalet. Ibland tror man att det ska gå bra för någon av dem, men det händer liksom aldrig. Jag gillar det väldigt mycket. Hans stil är så avspänd och okrystad och människornas levnadsöden berör mig på djupet. Hans ”Revolutionary road” är nästan det bästa jag har läst de senaste åren. Vilka karaktärer! Vilken dialog! Det är härligt att bli avundsjuk på en författare samtidigt som det är lite jobbigt. Man inser att det är väldig långt kvar – om man säger så…

Var och när läser du oftast – tex på väg till jobbet, innan du ska sova, etc?

Jag läser på somrarna på landet överallt, men på vintern läser jag bara innan jag ska sova. Det dumma är att jag har tv i sovrummet och det är lätt hänt att jag slår på den och fastnar i till exempel olika program på en konstig kanal som heter ”Star!” där allt handlar om mode eller hollywoodkändisar. Jag är väldigt förtjust i båda de sakerna vilket gör att det går långsammare med läsningen så här års.

Vilka är dina bästa genrer?

Mamma berättade för inte så länge sedan att när jag var liten frågade jag alltid om en bok var ”overklig” eller inte. Jag hatade overkligheter och ville bara läsa berättelser om problem. Det är lustigt för så är det fortfarande. När det är för lättsamt och skojigt blir jag väldigt uttråkad, liksom när det blir magiskt eller om det kommer nån vampyr eller så. Mamma sa också att jag reagerade direkt när det var ett dåligt språk och vägrade läsa vidare. Så är det nu också. Svänger inte språket är det kört. Samtidigt fungerar det inte för mig att läsa om barn som lider eller blir utnyttjade med undantag av dokumentärromanen ”Rosario är död” av Maj-Gull Axelsson som var fantastisk. Det jag helst läser ska i alla fall helst vara någorlunda samtida och handla om dagens problem.

Du skriver ju både vuxen och ungdomsböcker. Läser du lika blandat?

Jag har inte läst någon ungdomsbok sedan jag var ung själv. Jag vet faktiskt inte varför. Det handlar inte om att jag inte tror att de är bra utan kanske för att jag inte vill bli påverkad. När man skriver för unga handlar det om att hitta känslan av att vara ung inuti en själv. Hittar du den inte och börjar härma nån annan är det kört. Så är det visserligen med allt skrivande. Egentligen handlar det kanske om att jag vill lustläsa och jag blir mer sugen på att läsa vuxenböcker eftersom de talar mer till mig som vuxen. En kompis till mig som är poet sa en gång att det är jäkligt kul att skriva poesi men det är inget kul att läsa. Jag skriver helt enkelt hellre ungdomsböcker än läser dem.

Några bra böcker du försökt pracka på folk senaste tiden?

Nja… Kan inte komma på någon. Minns bara en enda lång januaridepression. Ingenting var bra.

Läser du om böcker eller går du på nya titlar? Ibland blir man ju så besviken om man läste en skitbra bok som ung och som vuxen så… nej.

Hm.. Jag tycker inte om att läsa om, och inte att se om filmer, eftersom jag är rädd för att bli besviken. När barnen var mindre läste jag högt för dem och då läste jag om Barbro Lindgrens ”Jättehemligt” som jag älskade som barn. Den är fortfarande fantastisk förstås. Hennes förmåga att blanda humor och svärta är enastående. Samtidigt berörde den mig inte alls inte lika starkt nu – förstås. Det finns liksomnen anledning att det är en barnbok. En bra barnbok är inte alls alltid en lika bra bok för vuxna, som folk säger. Vissa frågor berör olika mycket i olika åldrar, så är det bara.

Författarfoto: Ulrica Zwenger.