”Pojken som slutade gråta” – Ninni Schulman

Ninni Schulman debuterade förra året, ”Flickan med snö i håret”. Jag gillade den, och tyckte att relationerna i den lilla orten Hagfors i Värmland var speciellt bra. Nu har tvåan, ”Pojken som slutade gråta”, precis kommit. Hagfors igen, journalisten Magdalena Hansson igen, och en seriepyroman som sätter skräck i samhället.

För att gå brutalt rakt på sak: jag saknar engagemanget i ”Pojken som slutade gråta”. Den känns som att den är skriven efter en checklista. Brott, kärlek, familj, mer brott, mer kärlekstrubbel, och så vidare, i stadig takt mot upplösningen. Alla trådar knyts ihop, ja, men var är hjärtat och känslan och livet? Och Hagfors? Det var ju allt det som lyfte ettan från de vanliga läs snabbt och glöm-dussindeckarna. Tvåan blir tyvärr exakt en sån. En funktionell intrig, men inte så mycket mer. Så himla synd för jag vill ju heja på Magdalena.