Bokhora.se

28/08 2012
7:00

Just nu går jag på ett väldigt strikt lässchema som handlar om Hösten och Bokmässan (ska moderera några seminarier och måste läsa in mig), men ibland måste man få göra avsteg. All work and no play, ni vet. Farligt.
Ett avsteg som jag hittade i en rekommendationskedja på amazon var Carol Rifka Brunts ”Tell the wolves I’m home”, och den visade sig vara en riktig pärla.

Jag har inte läst Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar…” för den hade Joko på sin höstlista, men ”Tell the wolves I’m home” är som en amerikansk parallell till den, tror jag.
Det är 1987 och 14-åriga June Elbus har precis begravt sin älskade morbror Finn. Han var gay, det var ingen hemlighet. Men att han hade en sk special friend, det var en hemlighet. En man som skuggar runt på begravningen och som Junes mamma förbjuder dem att prata med och titta på. Denna man dödade Finn, säger hon.
Någon vecka senare kommer ett brev till June. Det är från ”mördaren” som heter Toby och han undrar om June vill träffa honom för han vill ge henne något som tillhörde Finn, och han vet att hon saknar Finn lika mycket som han gör. June vet ju att hon inte får, men hon går till platsen han föreslagit.
Och så börjar det.

Ett stort tema i romanen är hemligheter och saker man inte visar upp eller erkänner. Det handlar om Finn och Toby, och om June och hennes storasyster Greta som brukade ha en väldigt nära relation men på senare år har de glidit ifrån varandra. Greta är bara elak mot June nu.
Det handlar massor om Finn och vem June trodde han var, eller den han visade upp sig som för henne. Hon älskade honom så mycket, och trodde att hon var hans mest älskade person, men nu kommer Toby? Svartsjuka, kärlek, rivalitet, och mod.

Det är också en alldeles, alldeles fantastisk historia om porträttet av Greta och June som Finn målar under sina sista månader (han var känd konstnär) och vad som sen händer när familjen får tar hand om det. Helt fantastisk.

Ja, och för att återknyta till Gardell, i bakgrunden ligger allt med aids och hovrar. Finn var gay, han dog av aids. 1987. Folk vet inte vad det är eller hur det smittar. Det är skrämmande och lätt att överreagera. Och det gör man, hela tiden.

”Tell the wolves I’m home” innehåller så mycket fint och smart och känslosamt, och som läsare blir jag alldeles gripen. Som författare blir jag överväldigat imponerad av allt Carol Rifka Brunt får in på dessa 355 sidor. Alla nivåer och alla kopplingar. Och June, bara hur hon är med sitt historieintresse. Åh! Det är så otroligt bra! Om jag säger till exempel Curtis Sittenfeld och Jhumpa Lahiri och Jonathan Safran Foer. Ni vet, känslan av tillfredsställelse man har när man läst något av dem? Och yes, siree Bob, jag skriver upp Brunt där bredvid. Jajamen, det gör jag, för s-å bra är hon.

Bor du i Stockholm? Grattis!! Den finns att låna på bibblan.

12 kommentarer

12 kommentarer till ”Tell the wolves I’m home” – Carol Rifka Brunt

  1. Så även på mitt bibliotek, tjohoo! Blir till efter mässan tror jag, men låter som ett riktigt läsvärt tips!

  2. Oj, den blev jag väldigt sugen på att köpa nu.

  3. Har haft den på min önskelista sedan Forever Young Adult skrev så bra om den. Visste inte alls att den fanns att låna redan, så tack till Bokbabbel att du kollade läget i Helsingfors! Jag kommer säkert att ha den läst och inlämnad så du kan låna den efter mässan ;)

  4. Inlagd på ”to read”-listan på Goodreads nu!

  5. Har läst den och tyckte den var helt underbar. En sån bok som stannar kvar i tankarna länge.

  6. […] ja, det är en aidsskildring också. Johanna L, som var först med att hylla, kallade i sin recension ”Tell the Wolves I’m Home” […]

  7. […] man då en sådan? För mig känns det som ett säkert kort att välja en bok som lovordats av Johanna Lindbäck på Bokhora och Lisa Bjärbo på Onekligen. Tvärsäkert, […]

  8. […] kan inte beskriva boken på ett bra sätt. Men läs här  eller här för en bättre […]

  9. […] lyckats läsa en bok till, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Jag har läst om den på Bokhora för länge sedan och blev sugen på att läsa den eftersom den recenserades att vara i samma klass som The fault in […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida