”Vattenänglar” – Mons Kallentoft « Bokhora

Bokhora.se

16/10 2012
10:31

Hur känns det nu, när du sitter där, Johanna Ögren? Du sitter där i soffan och är på väg att plocka upp Mons Kallentofts senaste deckare. Han har bytt förlag och börjat skriva om de fyra elementen istället för årstiderna. Det vet du, Johanna Ögren, och att det är samma huvudperson som tidigare. I övrigt vet du ingenting. Bokens alla blad ligger framför dig att vända. Det är ett hårt och kallt klimat där mellan pärmarna. Det gissar du, Johanna Ögren för du är duktig på att gissa och du kämpar dig fram genom litteraturen. Vad är du rädd för, Johanna Ögren? Vad är du rädd för när du har väntat så länge på att öppna boksidorna? Är du kanske rädd för att du inte längre skall tycka om polisen Malin Fors? Är du rädd för de många kursiveringarna? Är du rädd för att Mons Kallentofts deckarserie är på väg mot ett håll du inte längre kan försvara?

Skynda dig ,Johanna Ögren. Boken ligger här och väntar och tiden är knapp om du ska hålla recensionsdatum eller kanske har  tiden runnit ifrån dig för länge sen. Du ser trött ut, Johanna Ögren. Du är trött och tiden så knapp och du kämpar dig igenom så många böcker. Du är en hjälte Johanna Ögren, men du vet inte om det ännu. Oförtrutet läser och recenserar du alla dessa böcker som för länge sedan har förlorat förmågan att beröra dig. Kursivering för kursivering. Det är ingen som tackar dig. Det är en kall hård värld därute, Johanna Ögren.

——

Ja, ungefär så känner jag när jag läser Mons Kallentofts nya bok ”Vattenänglar” (för resumé, klicka på länk). Det är en kall hård tid som ligger framför Malin Fors och jag kan inte längre uppbåda energi nog att följa med på den färden. Jag tycker att hans skrivmanér känns uttjatat och draget några varv för långt (se ovan för exempel). Det som kändes nytt och fräscht när ”Midvinterblod” och övriga kom, det känns nu alldeles för gjort. Överarbetat. Jag har alltid tyckt om det vackra språket, ser att jag pratat om någon sorts ”mjuk melankoli” tidigare. Men nu är det som en alldeles för stor cupcake, man tror att det är en god idé inledningsvis men det blir alldeles för mycket socker i slutändan så man tvingas lämna halva.

Är ju väldigt artig(…), så äter upp, läser slut. Men det lämnar mig med en övermätt känsla.

8 kommentarer

8 kommentarer till ”Vattenänglar” – Mons Kallentoft

  1. ”Oförtrutet läser och recenserar du alla dessa böcker som för länge sedan har förlorat förmågan att beröra dig. Kursivering för kursivering. Det är ingen som tackar dig.”

    Hahaha! xD Tråkigt att du tvingade dig igenom en bok du inte gillade, men det blev i alla fall en rolig text. ;)

  2. Haha! Håller med dig! Jag kände precis så med ”Den femte årstiden”- skrev om den här:http://www.susannekleman.se/2012/07/21/den-femte-årstiden-10742407 . Var lite mer positiv till ”Vattenänglar” eftersom skildringen av Malin Fors grep tag i mig(http://www.susannekleman.se/2012/09/01/vatten%C3%A4nglar-(och-demoner)-11561017).

  3. Din liknelse med för mycket socker kan jag verkligen relatera till och jag förstår plötsligt precis vad du menar :) Förmodligen kommer jag att läsa den här boken ändå för jag har läst de fyra första (femte delen står fortfarande oläst).

  4. Haha, håller med dig! Jag kände precis så efter att ha läst ”Den femte årstiden” (skrev om den här:http://www.susannekleman.se/2012/07/21/den-femte-årstiden-10742407 ).
    Var mer positiv till ”Vattenänglar” eftersom skildringen av Malin Fors grep tag i mig (http://www.susannekleman.se/2012/09/01/vattenänglar-(och-demoner)-11561017).

  5. Guuud, vilken rolig text!

  6. Mons Kallentoft och några andra författare (t ex paret Ahndoril) insåg att det kunde försörja sig mycket enklare på att skriva dussindeckare, i stället för att skriva kvalitetslitteratur och tvingas resa runt på bibliotek och göra uppläsningar och leva på stipendier. Men även om de säljer mycket bra, så blir det ju faktisk just bara dussindeckare, när dessa författare skall försöka beskriva realistiska skeenden så märks det ju direkt att de aldrig själva befunnit sig i de miljöer de beskriver och allt blir bara osannolikt och patetiskt.

    Det är bara synd att de inte kan försörja sig på att skriva kvalitetslitteratur i stället. Man undrar ju bara om de inte i själva verket skäms för vad de prånglar ut? Att skriva under en SÄKER pseudonym hade varit bättre.

  7. Jag håller med i det du skriver. Jag kände likadant när jag läste den.

  8. Göran Johnsson

    Som vanligt med dessa lycksökare,de första 2 böckerna kunde man läsa i brist på bättre,Nesser, Mankell och faktiskt många fler svenska deckarförfattare. Men detta är ju löjligt, är karln inte riktigt klok? Jävla svammel om folk som sitter på moln o tittar ner, etc. Trodde det skulle kunna bli lite bättre om han slutade tjata om Maria Murvall, men det blir bara sämre. Jag har läst svenska deckare i minst 40 år, men nu tycker jag det har gått för långt. Det går 13 på dussinet av sådana som Kallentoft.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida