Vi har köpt ett hus! Inte här i Stockholm då, för det hus vi köpte hade vi väl fått ge, tippar jag, uppåt 6-7 miljoner om det legat ute i någon pendeltågsförort. Det har vi inte råd med, vi jobbar ju båda två i någon mån med kultur. Det blir man icket rik på.

Vårt hus ligger i Vittangi och har tillhört min farmor och farfar som byggde det år 1957. Det är, precis som Underbara Clara ibland brukar påpeka, betydligt humanare att köpa hus i Norrland, i synnerhet i norra Norrlands inland som vi har gjort.

Och ska man ha hus och samtidigt en lägenhet i Stockholm stor nog för fyra personer så måste man ha ett billigt hus.

Och man måste fylla det med loppisgrejer för det är dyyyrt att frakta möbler 130 mil och det är dyrt att köpa dubbla uppsättningar av exakt allt. Så då får man taga vad man hava kan. Och pyssla ihop ett roligt och annorlunda hem av det som finns tillgängligt.

Och det är NU jag kan komma till saken, eller snarare till boken. För jag har införskaffat Underbara Claras pysselbok som kom tidigare i höstas. ”Vintagepimp och hemmafix”. Om man läser Claras blogg regelbundet, jag gör det inte, så tror jag man känner igen sig än mer, också jag som är sporadisk läsare känner igen en hel del projekt från hennes blogg. Clara är ju liksom vintagedrottningen nummer ett, åtminstone bland svenska bloggar. För mig som nybliven husägare är det faktiskt hennes funderingar kring husägande och det hon berättar om hur de har gjort med huset som är den största behållningen, mer än snygga lapptäcken av gamla kökshanddukar och så vidare. Min erfarenhet, åtminstone av hur det funkar i Stockholm, är att det där jäkla lapptäcket kostar betydligt mer än ett nytt (eller ett beggat på Myrorna) i slutänden ändå. Och då har man på köpet svurit sig svettig över krånglande undertråd och sprättat många meter söm.

Jag kan se att det på små orter, som t ex Vittangi, faktiskt funkar med Claras tips för här är en loppis fortfarande en loppis vad gäller priser. Bland annat. Och att det skulle kunna funka för oss som har köpt ett hus som inte var tomt från början, utan innehåller farmor och farfars alla saker, massor med virkade dukar, kökshanddukar, stuvbitar, en fullt utrustad snickarverkstad med ALLT, jag menar ALLT i verktygsväg. Vi kan liksom enkelt följa Claras braiga tips för ett roligt och personligt hem byggt av loppisfynd och gamla grejer utan att bli ruinerade efter vägen på shabby chicskojare och Panduro.

Så om jag fortfarande vore en stockholmare på Södermalm där varje kvadratmeter räknas och ingen eller liten plats finns över att förvara roliga stuvbitar, gamla toarullar, påslakan man inte längre vill ha, olika sorters lim och en uppsjö av häftpistoler, sågar och spik i ettusen olika varianter? Nej. Då blir det här mycket mer en bok att bläddra i och kanske drömma om ett annat liv, någon gång, någonstans. Och det är ju inte fel det heller.

Fast då skulle jag väl kanske hellre satsa på Pinterest. Där satt jag i helgen och gjorde mig vad som väl kan kallas en egen pysselbok, även om temat för mig var ”pyssla med barn”. Det var gratis och jag kunde dessutom själv välja vilka pyssel jag ville, som passar mig och min livssituation och plånbok allra bäst. Och det gick ganska bra att bygga drömmar där också.

Johanna Ögren