Bokhora.se

11/04 2013
12:33

9789137137414Adjö det ljuva livet – och VILKET liv sedan! Hon har då levt, Camilla Henemark, sade jag till D när jag lade ifrån mig pocketutgåvan av ”Adjö det ljuva livet”. Jag sträckläste mellan amningarna, vid matbordet (ej rolig samtalspartner, fru, mamma), överallt. Var så fascinerad.

Jag var ju med på den där tiden. Delvis. Alltså inte med, som i MED La Camilla på innefesterna och så, men jag var ju tonåring under Army of Lovers storhetstid, så jag minns det ju. Tidsandan. Body paint-omslagen för VeckoRevyn. Stakka Bo. Here we go again. Den frodiga La Camilla och alla korsetterna. Camilla Thulin var som den femte Beatlen.

Inte visste jag hur det verkligen var. Jag är så… naiv. Eller inte naiv men något ditåt. Jag tycker i alla fall att det är intressant! Och så uppenbart att uppväxtmiljön spelat in och så uppenbart att det fanns någon slags diagnos i bakgrunden. Det blommar ut i takt med att La Camillas stjärna dalar. I boken finns mejlväxling med, mellan personer som bryr sig om Camilla (Johan Renck!) och hennes läkare. Jag tyckte det var ganska fint att ta med dem. Både för att man förstår och får en inblick i , allvaret kring hennes sjukdomstillstånd och för att det visar (kanske för henne också?) att det finns människor som bryr sig trots allt, alla försvann inte när hon blev en hemlös alkis med vanföreställningar och suicidala tvångstankar. Inte alla som hamnar där, på botten, har människor (som inte är familj) som bryr sig.

Det är illa ställt med La Camilla. Samtidigt, varje gång hon får lite pengar: Extravaganza! ”Kanske tar jag in på Berns tills pengarna är slut”. När man är hemlös! Det finns ingen förmåga att tänka rationellt.

Jag önskar jag kunde få köpa tillbaka den där lägenheten på Tomtebogatan till henne. Hon bodde där under lång tid, ett hem som var en fast punkt och trygghet. Går tillbaka dit ibland, fortfarande.

Jag tänker på hur hon skriver att hon lagar en stek i sitt lilla rum på stödboendet där i Stadshagen. Hur folk som kommer dit beskriver det som en fruktansvärd röra, kaotiskt. Och där La Camilla som lagar stek mitt i natten. Så långt ifrån det ljuva livet.

Ändå har hon förmågan att trollbinda, till och med från boksidorna hoppar hennes strålglans, karisma ut. Det är svårt att förklara. Jag förstår alla de där männen. tyska rika grevar, Stakka Bo, alkoholiserade före detta fiskare (Bosse). Unga skatekillar. Alexander Bard. Att de dras in i något slags mäktigt magnetfält.

Jag också. Vill inte att La Camillas ljuva liv ska ta slut. På många plan.

2 kommentarer

2 kommentarer till Adjö det ljuva livet – Camilla Henemark & Carina Nunstedt

  1. Ja, hon var så sjukt snygg på body paint-omslaget på VR. Jag tänker på det där med en målad kostym!

  2. Minns också det Veckorevynomslaget med kroppsmålningen! Jisses så snygg hon var. Minns även från intervjun att hennes liv var väldigt turbulent redan då, att hon hade sovit i en portuppgång natten innan och dök upp helt rödgråten. Det blev en sådan bjärt kontrast till de superglammiga bilderna.

    (Var uppenbarligen också mucho fascinerad av La Camilla back in the day. Borde kanske läsa denna, fast jag inte är någon stor biografiläsare egentligen.)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida