Förmånerna för panelhönan förblir oklara « Bokhora

Bokhora.se

28/03 2013
12:00

Okej, nu har jag varit en bokhora i tre månader och försökt hålla lite allmänt låg profil, betrakta, ta det piano. Men, det går inte längre! I en tid av individualism slår jag in öppna dörrar och vrålar att jag måste få vara mig själv. Att vara mig själv innebär att jag måste få klaga, även på det som ni sitter och högaktar där ute i stugorna.

wallflower2”Wallflower” av Stephen Chbosky – alltså, vad fan? Jag vet att var och en och deras mormor älskar denna bok, men vad jag inte kan förstå är varför ni gör det.

Snabb dragning av innehållet eftersom alla tydligen redan läst boken eller sett filmen:
Charlie är en ”udda kille” som bara haft en enda kompis, men den kompisen tog livet av sig innan bokens början. Charlie är sedan dess en kille som är rätt ensam med sina tankar och som mest bara går runt och betraktar andra människors liv. På plussidan ligger att han har snälla föräldrar som gör sitt bästa trots att de drabbats av den stora olyckan att ha en son som är knepig. Så.

Charlie träffar två nya dunderreko kompisar på en match. ”Kom och sätt dig med oss” hojtar de, trots att Charlie förmodligen har en emotionell störning samt är hela två år yngre än de själva. Det är så man vet att de är dunderreko. Sedan låter de Charlie vara knepig under hela bokens handling. Kan ni fatta så schyst? Och de försöker bara förändra honom på ett snällt och omtänksamt sätt, genom att ge honom nya kläder och tala om för honom vad han borde säga. Och Charlie börjar sin utveckling från att vara en panelhöna som betraktar till att vara en kille som deltar i livet, bland annat genom att köra bil och knarka. Det är alltså en utvecklingsroman vi talar om här.

Ja, jag är sarkastisk och det är kanske inte klädsamt, men hatet jag känner mot katarsisböcker bubblar up i form av galla, tyvärr. Känner ni till genren? Inte? Kanske för att jag uppfunnit den själv. Spelar mindre roll.

Jag pratar alltså om böcker vars syfte är att låta läsaren möta en svår situation, se den ordna upp sig till det bästa, samt i och med detta inbilla sig att världen är en rätt fin plats ändå. Och vad ännu värre är, inbilla sig själv att hen är en upplyst och tolerant människa som också hade räckt ut en hand till den socialt handikappade huvudkaraktären. Efter en sådan bok kan man visslande gå ut i världen och undvika ögonkontakt med tiggare, säga åt sjuka människor att skärpa sig eller byta kanal när det visas bilder från Syrien på TV. ”Men jag har ju dragit mitt strå till empatistacken genom att känna värme för fiktive, men ack så specielle, Charlie, så jag behöver då inte ändra mitt tankesätt eller beteende!” Självbedrägeriet! Jag spyr!

”Wallflower” är nog katarsisböckernas bibel. Och slutet… Ja, ni ska vara tacksamma att jag drar spoilergränsen vid vad som händer under de sista trettio sidorna, för annars hade denna text kunnat utvecklas till att bli lika gränslös som den globalt hyllade, samt filmatiserade boken. Jag nöjer mig därför med att säga att Charlie utvecklas hela vägen in i normalitet tack vare de hyggliga kamraterna. Det blir ordning på Charlie.
Det ordnar sig för Charlie.

Och detta gillar ni? Förklara er! Försvara er!

19 kommentarer

19 kommentarer till Förmånerna för panelhönan förblir oklara

  1. Jag är inte fullt så hård men ungefär så där känner jag för Little Bee…

  2. Oj. Jag läste denna för en tio år sen sisådär (usch, nu känner jag mig gammal) och kommer ihåg att jag älskade den. (Såg filmen häromveckan och tyckte väldigt mycket om även den.) Däremot kan jag inte säkert säga varför jag älskade den. Kanske för att jag kände igen mig själv i den – att fatta att man inte är själv om att inte ha en massa bästa vänner (eller ens en nära vän), att inte självklart tillhöra någon social grupp. När man är i högstadie-/gymansieåldern så är det ju lätt att få för sig att man är alldeles ensam om och med sina problem. (Man är den enda som är ensam, man är den enda som är okysst, man är den enda som en massa saker…) Och att då läsa denna bok kan vara ganska skönt på något sätt.

    Hursomhelst: det känns som att du Åsa förutsätter att man som läsare identifierar sig med Charlies vänner, de som ”hjälper” honom ur en ”taskig situation”. Jag, å andra sidan, tror att jag tyckte väldigt mycket om boken för att jag kunde identifiera mig med Charlie.

  3. EXAKT såhär känner jag om the ”Fault in our stars”.

  4. Jag hade på känn att detta var en bok jag inte behövde lägga tid på, men nu vet jag. Tack Åsa!

  5. Men word! Det enda jag kunde tänka när jag läste den var: vad gör sådana här böcker med läsarna?? Nej fy.

  6. Hahaha! Du är vansinnigt rolig när du är sur, Åsa, men jag håller inte med dig. Jag gillade både Charlie, boken och (slår det mig) kanske också ganska stora delar av din hatgenre?

    Du får ju Sam och Patrick och resten av Charlies nya ”dunderreko kompisar” att framstå som ondskefulla manipulativa bitches allihopa. DIN HIMLA CYNIKER! (Och det där får du gärna föreställa dig hojtades med ett kärleksfullt tonläge.)

    För mig ÄR Sam och Patrick dunderreko. (Med undantag för några små svackor, men det förlåter jag dem, för de är tonåringar och har blivit dumpade, och vet inte bättre.) Och jag gillar det! Och jag BLIR glad för Charlies skull när jag läser, so sue me. Jag blir till och med glad för min egen skull när jag läser. Men att det skulle få mig att tro att jag sedan visslandes kan ”gå ut i världen och undvika ögonkontakt med tiggare, säga åt sjuka människor att skärpa sig eller byta kanal när det visas bilder från Syrien på TV” och tro att jag har mitt på det torra, för att jag känt empati med Charlie?

    Nä, du.

    Det köper jag inte.

    Med stor risk för att låta mer än lovligt naiv och hippiehärlig skulle jag vilja påstå att min empati med Charlie får precis motsatt effekt. Jag blir lite småkär i halva världen när jag läser den här boken. Och det är måhända både fånigt och förljuget, men det är ju också rätt fint.

    Sluta grusa ner den bilden nu.

    Jag gillar att vara kär.

    • Tack Lisa
      Hade tänkt skriva en massa men denna tidigare kommentar sa allt.

      Och Åsa, tagga ner lite innan du skriver. Din aggression här var en aning onödig, oavsett vad du tycker om boken. Förmodar att det var någon form av förskjutning på gång. Men ta inte ut det på läsarna. Vi är alla människor och ingen förtjänar att bli påhoppadde pga att du inte gillar en viss bok.

      seriöst.

  7. Gillade inte heller. Speciellt inte slutet. Hela boken känns kletig, tycker jag.

  8. Aj aj, här kommer det … jag har inte läst boken men sett filmen.

    Så.

    Men jag gillar jättejättejättemycket. Av precis motsatta anledningar som du inte gillar. Eller, som Lisa här ovan skriver; jag blir känslomässigt engagerad i VÄRLDEN.

  9. Min största anledning till varför jag gillade boken så mycket var det fantastiska språket och jag har hört att översättningen är jättedålig så jag tror det kan varit ett litet problem…

  10. Åsa, ok att kritisera en bok och dess författare, men att såga dess läsare och deras personiga upplevelse av boken känns väldigt onödigt. Jag identifierar mig med Charlie och gillade boken, känner inte alls igen mig i din analys/anklagelse.

  11. Men åh, jag tycker den är så himla fin! Vänskapens kraft liksom, så fin och så sorglig, våndan med att växa upp…gillar både filmen o boken, men ibland blir det fel när en läser ngt en har väldigt höga förväntningar på, kanske var det så för dig?

  12. Haha, fasen vad glad jag blev av att du tyckte illa om den här boken. Väldigt konstig sak att bli glad för men jag har önskat en redig sågning av Wallflower, och vem gör en sådan bättre än du? :) Jag blev på riktigt förbannad när jag läste den. Det är en bok som gör allt för att vara originell, vilket är så sjukt icke-originellt och pinsamt det bara kan bli. Moral schoral in i evigheten.
    (Plus – jag tycker att den på engelska är PRECIS som en kopia av Catcher in the rye språkmässigt. Också irriterande).

  13. Åsa, du är så sjukt rolig. Bokhora ska skatta sig lyckliga som headhuntat dig. (Boken har jag inte läst och har således ingen åsikt om, men alltså UNDERHÅLLNINGEN av att läsa en sådan här recension.)

  14. Håller helt med Janna!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida