Fredagsfrågan v 14 – Vilken älskad bok ger du tummen ner? « Bokhora

Bokhora.se

05/04 2013
12:00

Det finns vissa böcker man bara allmänt förväntas älska. Som om de vore av hävd bra. Men på kort tid har nu både klassiskern ”Dödssynden” och, vågar vi kalla den generationsromanen, ”Wallflower” fått sig varsin rejäl känga här på Bokhora. Vilken bok tycker du ska plockas ned från piedestalen en gång för alla?

Johanna K Johanna K
Om vi bortser från Min kamp (där jag bara läst de första delarna), tycker jag Siri Hustvedts "Vad jag älskade".
Johanna L Johanna L
Khaled Hosseinis verk. "Boktjuven". Ja, och "Parfymen" som Åsa säger här nere. Gud, så dålig bok.
Johanna Ö Johanna Ö
Jo, alltså. Jag gillar inte "Tidsresenärens hustru" ett endaste dugg. Den brukar annars älskas ihjäl av många.
Åsa Åsa
Att säga "Parfymen" är kanske att skjuta mot öppet mål? Men "Alice i underlandet", den är ju bara konstig. Vad handlar den ens om?
33 kommentarer

33 kommentarer till Fredagsfrågan v 14 – Vilken älskad bok ger du tummen ner?

  1. Pilgrimsresan. Behöver inte säga mer än så.

  2. Ja jag tyckte att Förr eller senare exploderar jag hade väldigt många krystade dialoger. Vilka tonåringar pratar som Augustus Waters? Ingen jag någonsin träffat och då var jag rätt lillgammal själv när det begav sig.

    Kanhända förtjänar boken bättre sin hausse om den läses på engelska, dock.

    Trevlig helg!

    • Varför skulle den vara bättre på engelska? Är det för att du då skulle kunna fylla i precis vad du vill i de luckor där du inte förstår?

      • För att svenska och engelska är två olika språk? För att ord och meningar som känns krystade på svenska kanske inte nödvändigtvis gör det på engelska? För att ord kan vara svåra, och konnotationer ännu svårare, att översätta?

      • Ja Kalle… För att vissa ord som finns på engelska inte finns på svenska och därför måste ersättas med ord som kan åstadkomma en något ansträngd dialog. Som Veronica förklarar ungefär. I övrigt förstår jag inte varför du använder dig av en så otrevlig ton men önskar dig en angenäm helg.

    • Nej, det är inte mindre krystat på engelska. Överskattad bok minst sagt. (Men inte dålig för den delen.)

  3. Jag hade bara hört helt lyriska rekommendationer om The world according to Garp. Pinade mig igenom den, men hann tänka ”men vad ÄR det här för skitbok?” ganska många gånger innan den äntligen var slut.

  4. Jellicoe Road tyckte jag inte alls om.

  5. ”Hundraåringen som….”. Jäkla buskis.

  6. ”En dag” av David Nicholls. Den hade rekommenderats från så många håll av olika människor som jag vanligtvis tycker mer eller mindra likadant som, och jaghade fått intrycket att det var min typ av bok. Kort sagt så var jag superpepp. Och så började jag läsa. Och började irritera mig på handlingen, och huvudpersonerna – jag tyckte de var vansinnigt osympatiska. Det var enerverande karaktärer som inte gick att bry sig om, och det enda jag kände var ilska över att ha lagt ner tid på att läsa ens en del av boken, för nej, jag läste inte klart den. (Och då är jag ändå en som verkligen inte tycker om att inte läsa klart böcker, det händer i stort sett aldrig att jag bestämmer mig för att sluta läsa i en bok sådär.) Jag ville faktiskt kasta boken i väggen, och det har aldrig hänt, varken innan eller sen dess.

  7. Så kul att upptäcka att det finns ”besläktade själar” (obs! Anne på Grönkulla) bland bokhororna. Begrep mig heller aldrig på Alice i Underlandet, tyckte Boktjuven verkade så trist att jag gav upp efter några kapitel. En dag älskades ju verkligen av alla man talade med men jag tyckte greppet var krystat och kunde inte alls se den som en kärlekshistoria, Slutet var direkt fånigt. Som när femtielfte elevuppsatsen slutar med att huvudpersonen begår självmord.

    • Inte jag heller. Läste den ganska nyss och förstod inte alls grejen. Gillade inte heller Boktjuven något speciellt, men däremot Parfymen och Tidsresenärens hustru. Min kamp har jag inte läst, då jag är tämligen säker på att det inte är något för mig.

  8. Vi måste prata om Kevin. Sorry. Har inte sett filmen men kan faktiskt tänka mig att den är bättre än boken?

  9. Jag förstår inte alls hajpen kring Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Gillade inte alls.

  10. Jag trodde verkligen att jag skulle älska ”En man som heter Ove” men det gjorde jag inte. Den var långrandig och töntig. Förstår inte alla som gapskrattade och grät när de läste.

  11. En bok som skrevs upp när den kom, men som jag inte alls föll för var Den vidunderliga kärlekens historia, fattade inte hajpen. Håller med om Boktjuven, hade så svårt för den. Gillar verkligen Parfymen, och till The fault in our stars ”försvar” så tyckte jag också att dialogerna var lite högtravande i början, tills jag tänkte på mina gymnasieklasskompisar :) Augustus hade passat in bra i ett av gängen.

  12. The Wind in the Willows kan jag bara inte med. En av ytterst få böcker som jag faktiskt inte tagit mig igenom, och då är den tunn!

  13. Igelkottens elegans! Hallå, var är den bra? Hela bokcirkeln jag ingår i bestående av 7 läsande kvinnor tyckte att den boken var klart överskattad!

  14. Åhhh Parfymen är den bästa bok jag läst, alla kategorier! Sagan om ringen-triologin däremot… Och jag gillade inte heller Igelkottens elegans…

  15. En dag och Boktjuven är båda rejält överskattade.

  16. Siri Hustvedts Sommaren utan män tyckte jag bara var… blah. 50 nyanser likaså, men den är ju knappast unisont hyllad.
    Parfymen har jag börjat på vid något tillfälle, men fattar inte grejen. tycker historien bara är konstig, otäck och ointressant.
    Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam tyckte jag också var helt värdo.
    Däremot gillade jag både Ove och The Fault in Our Stars!

  17. ”Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children”. Den försökte så himla mycket att vara originell och magisk, men det enda speciella med den var fotona. Handlingen var tråkig och karaktärerna var tråkiga. Och om en bok enbart bärs av bilder, då är det illa.

    • Jag håller med, tycke att den bara blev sämre för varje kapitel också.
      Populärmusik från Vittula är nog mitt bäst exempel, jag direkt hatade den.

  18. Kan hålla med om ganska många som räknats upp – särskilt En dag och Den vidunderliga kärlekens historia. Blev också väldigt besviken på Sofi Oksanens Utrensning.
    (Däremot tyckte jag väldigt mycket om jag Vi måste prata om Kevin. Och Alice har alldeles underbara partier, även om boken som helhet är mycket tristare än sin historia.)

  19. Låt mig få sjunga dig milda sånger var både tråkig och förutsägbar. Combüchen; Spill var svår att ta sig igenom….

  20. En bok som är väldigt hyllad, som jag hade höga förväntningar på var David Nicholls – En dag. Begrep mig inte på ett dugg vad det var som var så himla bra med den. Den var DÅLIG.

  21. Vaffan!!?
    Boktjuven är ju fantastisk!
    En man som heter Ove likaså!

    Flyga Drake är lite väl gråtmild, det är sant, men Hosseinis andra ”Solar” och ”Bergen” (som kommer i sommar) är mycket bra!

    Konstigt att ingen nämner det uppenbara?
    ”Femtio nyanser av blaha”!
    Okej, inte älskad av kritiker, men av massorna…

    http://bokboxen.blogspot.se/2012/10/femtio-nyanser-av-urk.html

  22. Blonde av Joyce Carol Oates. Förstår inte hypen. För lång och tråkig. Får man säga så?

  23. Extremt högt och otroligt nära…Inte bra! Kärlekens historia = blä

  24. Jane Airhead

    Åh, äntligen! NÅGON som törs andas om att ”Extremt högt och otroligt nära” inte är bra! Jag läste denna mycket omtalade bok och väntade hela tiden på att jag skulle bli rörd och berörd, och så lyckades jag inte ens bli intresserad, trots det mycket intressanta ämnet! Och när jag ändå har kommit igång, så kan jag nämna att jag inte förstår allt ståhej kring Jonathan Franzens bok The Corrections heller!

  25. Gillade inte heller Extremt högt och otroligt nära, tyckte den var tråkig. Och en bok som alla hyllar som jag har svårt för är Jane Eyre. Den tas alltid upp som så feministisk och nyskapande, och det är den kanske men jag har så svårt att se förbi min motvilja mot mr Rochester, han är ju ett sånt svin! Funderar dock på att försöka ge den en ny chans.

  26. Nog är det Markus Zusak som har skrivit Boktjuven, inte Hosseini?

    Hur som helst – jag har svårt för Jane Austen i allmänhet.

    • Det är en punkt mellan ”Khaled Hosseinis verk” och ””Boktjuven””, inte ett kolon.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida