Foto: Maria Nygård
I maj gästas Bokhora av Jessica Andersin från Bokbabbel. Det här är hennes tredje inlägg (här är ettan och tvåan).
Lillebrorskomplexet
”Vi vill naturligtvis att hela Sverige ska älska våra böcker. Det är som att få beröm av ett storasyskon”, skrev finlandssvenska Peppe Öhman när hon gästbloggade här på Bokhora i februari. Spot on. Det vilar nämligen ett litet (?) lillebrorskomplex över finländarnas inställning till er svenskar. Jämt ska ni vara längre, snyggare, mer solbrända. Bättre än oss i ishockey och Eurovisionen, och med framgångar som IKEA och ABBA som håller er stolt rakryggade. Miika Nousiainen har skrivit en lustig roman om det här, ”Hallonbåtsflyktingen” heter den. Visst fnissar vi åt era evinnerliga fikor och ert kännande*, men samtidigt suckar vi lite avundsjukt och uppgivet. Såklart spöade ni oss i ishockey. Igen.
Jag funderar på om det här mindervärdighetskomplexet har smugit sig in i förlagsvärlden också. Eller snarare att det äntligen har börjat hända något för att överbrygga den onödiga klyftan mellan svensk och finsk/finlandssvensk litteratur. Tips till förlagen: finlandssvensk litteratur behöver man inte ens översätta = mycket kostnadseffektivt!
Det är fint att se att Sofi Oksanens internationella framgångar har röjt väg för fler finländska författare på den svenska marknaden. Monika Fagerholm har ju hängt där sedan gammalt, men nu börjar hon få sällskap av Rosa Liksom och Johanna Holmström. Katja Kettu och Philip Teir ges också ut på svenska förlag i höst. Jag förstår ju att den svenska bokmarknaden redan som det är är full med fina författarskap, men lite rum kan ni väl ändå ge oss också? Vi läser ju era böcker!
Jag tror att de finska och kanske framför allt de finlandssvenska förlagen måste stå på sig lite mera. Och att jag som finlandssvensk bokbloggare med majoriteten rikssvenska läsare ska försöka minnas att slå på den finlandssvenska trumman lite mer. Inte, om jag bloggar om en finlandssvensk bok, ursäkta mig med att ”den här har ni kanske inte hört talas om där borta i Sverige”. I stället brösta upp mig och säga ”Den här boken borde ni ha hört talas om!”
*) I Finland känner man inte saker, man tycker.
Jessica Andersin
5 kommentarer
Jag tyckte ”Hallonbåtsflyktingen” var väldigt rolig när jag läste den för ett par tre år sedan. Läses med fördel innan eller efter ”För herr Bachmanns broschyr” av Carl-Johan Vallgren.
Aha, den känner jag inte till, måste kolla upp!
Heja! Bra rutet! :-) Själv brukar jag hålla ett halvt öga på Söderströms utgivning. Där dyker det emellanåt upp spännande titlar, skrivna av finlandssvenskar.
Just det, fast numera heter de ju Schildts & Söderströms (Sets), efter att de två stora finlandssvenska förlagen slogs ihop!
Kul att Kettus Kätilö kommer i svensk översättning! Jag läste Barnmorskan som finsk ljudbok i vintras och konstaterade att hon hade ett fantastiskt språk. Så fantastiskt att jag hade rätt stora svårigheter med hennes ordförråd innan jag vant mig. Kunde konstatera att jag nog borde ha haft finska som modersmål för att få ut allt av boken.