Bokhora.se

07/10 2013
9:05

_134ÖPPET BREV TILL MÄN SOM INTE LÄSER BÖCKER

Hur ska jag säga för att få er att lyssna? Grabbar? Vänner, bröder, medmänniskor … Medmän? Nej.

Ni ser, jag vet inte ens hur jag ska börja prata med er. Vi pratar ju aldrig. Eller, jo, vi kan prata om räntor, mobilmodeller och bopriser (som jag oftast skiter i) eller om sport och bilar (som jag skiter fullständigt i) eller något annat meningslöst. Ibland när vi är fulla (vilket åtminstone jag aldrig är längre) kan vi möjligen närma oss något annat. Men bara sluddrande, stapplande som sönderslagna boxare i sista ronden. Valhänt och lite tragiskt brukar det bli, tyvärr.

Ändå minns jag tydligt att vi var barn ihop. Lekte äventyr – som ibland var alldeles riktiga äventyr – tillsammans. Samlade på saker, byggde kojor och utforskade okända platser. Världen var stor och vi flög nerför det branta i hundranittio på våra skrangliga pojkcyklar, alltid på väg. Jag minns det så fort jag blundar, och jag kan fortfarande känna i magen hur härligt det var. Visst kunde vi väl prata då?

Nu står det i tidningarna att många av er aldrig läser en bok. Att ni inte ens läser godnattsagor för era barn. Jag fattar inte, och jag vet inte hur jag ska prata med er.

För det första fattar jag inte vad ni gör istället. Visst, man kan väl kolla på teve ibland, men inte hela tiden. Inte ens om man har hundra sportkanaler. Så vad pysslar ni med som är så viktigt, egentligen? Jobbar över? Tvättar den där skitbilen igen? Tillbringar ni all er lediga tid med att FUCKING GRILLA, ELLER?

Förlåt. Jag menade inte att skrika, men jag förstår faktiskt inte. Vi börjar om.

Vi var barn ihop. Pojkar ihop. Jag kan inte minnas att vi någonsin körde bort flickorna, men ibland var de helt enkelt inte där. De gjorde väl något annat, och då var det bara vi.
Kan vi börja där?
För mig, och för er också tror jag, var det en underbar värld. Underbar på riktigt, som ett äventyr. Det vi hade, förutom varandra, var att vetskapen om att vi en dag skulle bli män. Det låg långt i framtiden, men vi visste det allihop. Vi var pojkar och en dag skulle vi bli vuxna män. Pappor, kanske. Sådana som jobbade och hade nyckelknippor och så.

De flesta av oss har väl både barn och jobb och nyckelknippor nu, men som jag minns det ville vi bli mer än bara vuxna. Jag vet inte vad man ska kalla det, men vi hade blicken riktad mot horisonten och där bortom rapsfälten, solnedgången och framtiden fanns någonting vi ville bli. Stora, kanske. Åtminstone skulle ju att bli man inte vara något mindre än att vara pojke, eller hur?
Men jag tycker faktiskt att ni är mindre nu.

När vi var pojkar ihop drömde vi om äventyret att få bli stora, och vi pratade om vad vi drömde. Nu pratar vi knappt ens om drömmar när vi är fulla, och jag fattar inte.
Ni läser aldrig en bok, inte ens en godnattsaga för era barn. För era pojkar.
Vart tog äventyret vägen?

Mårten Sandén står för gästbloggandet under oktober.
Författarfoto: Magnus Liam Karlsson

57 kommentarer

57 kommentarer till Gästinlägg Mårten Sandén: Öppet brev till män som inte läser

  1. Det kallas klass, och ju större klyftorna blir ju mindre förstår vi tydligen varandra. Eller ni oss. Reality check

    • Klass är en del i det, men långt ifrån allt. Medel- och överklasspappor är inte nödvändigtvis bättre på att läsa varken själva eller för sina barn (många högavlönade pappor är ju inte ens hemma till godnattsagan på kvällarna). Mitt läsintresse är inte sprunget ur klass, det är tack vare min mamma som varit en aktiv läsande förebild ända sedan jag föddes. Inte min pappa, han har inte börjat läsa ordentligt förrän både han och jag var vuxna. Mamma och pappa kommer från likartade förhållanden, där läsningen varit oviktig och t o m förbjuden för deras föräldrar men man kan välja att hantera det på olika sätt. Min mormor och morfar genom att uppmuntra sina barn att ta del av det som de inte fick, min farmor och farfar genom att fortsätta på den inslagna vägen.

      När jag ser vilka som tar sina barn till biblioteket här i Vittangi (det är lätt, eftersom biblioteket är öppet en kväll i veckan och vi är där varje gång) så är det inte så enkelt som att göra en klassindelning. Det är andra faktorer,
      både vana, och kulturellt arv (som här t ex har med religion att göra). Och intresse.

      • Och inga pappor i familjerna. Bara mammor på biblioteket. Min man (från vad som väl kan definieras som mer arbetarklass än medelklass om man tvunget ska kategorisera) är den enda pappan. Enda. Som vi öht sett där sedan vi flyttade hit för ett år sedan och då är det inte många bibliotekstillfälken vi missat.

    • Det är absolut inte så enkelt som en klassfråga. Jag är född arbetarklass i en läsande familj. Båda mina föräldrar läser mycket och har alltid förmedlat läsglädje till oss barn. Många föräldrar i min barndom (70-80tal)i den lilla bruksorten läste, både mammor och pappor, nästan mer papporna eftersom mammorna var mer upptagna med hem och barn. Idag ser jag väldigt sällan män läsa skönlitteratur, oavsett klass. Som Johanna skriver ser man i princip aldrig någon pappa med sina barn på biblioteket.

  2. Onödigt raljant och nedlåtande elitism.

  3. Håller med om att det inte är en klassfråga. Precis som S är jag född arbetarklass, men med en läsande mor som gav mig böcker och läsande och en fantastisk värld vilket jag alltid kommer att vara tacksam för. Varför skulle inte alla kunna göra det, oavsett klass? Och elitism blir jag riktigt sur över att höra – hur kan det vara elitism att vilja att folk ska läsa för sina barn och ge dem en upplevelse, ett språk, ett äventyr? Böcker är gratis på biblioteket!
    Stäng av TVn, stäng datorn och nej, du måste inte läsa dina mail en gång i kvarten – läs för dina barn!

  4. Jonas P Svensson

    Nog läser vi, mångt och mycket! En del bra en del sämre, men sällan så där bra så att vi blir fångade. Kanske är vi som kvinnor ibland, som män ibland eller är kön oviktigt, många män läser. Vad många män däremot säkert gör och i större omfattning än andra är att de fortsätter leka fast mot betalning och hoppandes på idrottsarenor. – och idrottens negativa konsekvens för vårt kollektiva ansvar i samhällsbygget borde hamna mer i fokus.

  5. Gabriella Millo-Tranmark

    Hej, tror precis som ni inte bara att det beror på klass. För även om man inte läser för sina barn så finns magin också i den berättade historien och sagan. Mina föräldrar var arbetare men det fanns alltid en stund över att fantisera eller att prata om drömmar även på vardagen.
    Kanske berodde det på de inte var inte så uppfyllda med att se snyggast ut, springa på gymmet eller att hålla sig med det senaste. De var föräldrar när jag bäst behövde det. Jag minns mig alltid att det fanns någon där när jag stack ut näsan från barnrummet eller hade slutat leka med en kompis.
    Så vad är skillnaden? Tid? Engagemang? Eller avstå från sina vuxenbehov för en kort stund och ge den tiden till barnen?
    Jag tror tyvärr att det är så att när man blivit förälder så måste man skippa sina egna behov ibland. De får komma längst ner i priolistan. Det går faktiskt att ställa sig upp på jobbet och säga att idag går jag lite tidigare för att mitt barn behöver mig. Det fattar nog de allra flesta, till och med karriärsugna män och kvinnor.
    Tid att lyssna, fantisera, skratta och krama en liten varm kropp ger energi som ingen övertid, i-pad eller dator kan ersätta.
    Varför inte börja ikväll med att ta fram en liten bilderbok och gå på gemensam upptäcktsfärd i fantasin.

  6. lena kjersen edman

    DANIEL SJÖLIN:
    ” Är det överhuvudtaget viktigt att män och pojkar läser mer? Läser män så är det facklitteratur eller historiska romaner. Män tycks läsa mest för att lära sig fakta, inte för att utmanas intellektuellt. De vill ha sin världsbild bekräftad .
    Vad man ska göra åt det har vi läsande män och kvinnor frågat oss i många år.
    Skit i dem. Det är inget problem att män inte läser något. Problemet uppstår när att dessa illitterata män sedan har makten i samhället, familjen eller i konsumkön.
    Alltså, störta dem först, lär dem läsa sen! Klassisk hjärntvätt alltså.”

  7. Självfallet är inget så enkelt att man kan hänföra läsbeteenden till en orsak, jag är först att skriva under på det! Men det är intressant att ni sprungna ur arbetarklass som inte håller med mig kommer från en iaf delvis läsande miljö (jag också. Och är man, som läser.) Viktigt tycker jag också är att både inlägget och alla i tråden här själva är läsare som alla verkar veta exakt hur de icke läsande är funtade och orsakerna till att de inte läser. Inte sällan finns en underton som helt enkelt säger att … ni är lite bättre. Eller?

    • Nu fattar jag inte? Den enda som angett endast en orsak till att folk inte läser, är ju du Jeppe som hävdade att inlägget var strunt och att det är en klassfråga. Sedan kom många (läsande pga icke-läsande läser nog inte bokbloggar så dem får vi nog svårt att knöka in i diskussionen med mindre än att vi söker upp dem och ”tvingar” dem att delta) och sa att klass inte verkar ha så stor betydelse som du ville hävda? Tycker tvärtom, att ingen verkar sitta inne med svaret men alla är rörande överens om vikten av läsande förebilder oavsett klasstillhörighet och många vittnar också om mammor som centrala för deras läsintresse. Så vart vill du komma? Det är väl klart att kommenterare/läsare här identifierar sig som läsande personer. Man är varken sämre eller bättre person för att man läser mycket men man har fått med sig jävligt viktiga verktyg genom att vara en läsande människa. Det finns ju många studier som visar på det. Och jag har många gånger varit glad och tacksam över de verktygen, tacksam över att jag hade en mamma som gav mig dem.

  8. Är det bara jag som läser mellan raderna (i tråden men också i diskussion som pågått)att de män (och kvinnor) som inte läser, avstår från det för att de antingen inte vet bättre, eller för att de anser sig vara hårda och manliga genom att inte läsa, eller för att de bara har allmänt höga tankar om sig själva? Det kanske gäller i er värld, men då kan vi ju avsluta diskussionen här och jag kan nästan med säkerhet säga att ni inte kommer att komma någon vart. Vilket ni kanske egentligen inte vill, när det kommer till kritan. Var det inte läsare som ökade sin empatiska sida, föreställningsförmåga? Jag ser den sorgligt sällan i boksammanhang.

    • Berätta då Jeppe, varför läser man, och män, inte?

    • Jag talar bara för mig själv nu, men jag har inte nämnt någon av de orsaker du talar om, varken direkt eller mellan rader. Jag vet en generell sak och det är att förebilder behövs, både kvinnliga och manliga sådana. Förebilder är oerhört viktiga för barn och unga, inte bara när det gäller litteratur och läsning. Sedan har jag enbart uttalat mig om hur det är HÄR (i Tornedalen) och det är inga av de anledningar du räknar upp. Möjligtvis finns det beröringar till machokultur, men det vet jag inte säkert och har aldrig pratat om. Det jag vet, eftersom jag gjort en hel del research på ämnet, är att här finns kulturella ryggsäckar i form av tvåspråkighet där svenskan inte varit det första språket = inte funnits tillgång till litteratur på det egna språket, religion (Tornedalen har varit starkt influerat av laestadianismen där det funnits mycket litet svängrum för annan än religiös litteratur) och det har lett till kulturella vanor som tar lång tid att bryta. Det här är ett fåtal (i mitt fall t ex, två) generationer bort och nu när litteraturen har betydligt fler kulturyttringar att slåss mot bara jämfört med när jag var liten, så är det en jävligt tung uppförsbacke den kämpar i. Det är de skäl jag har angett i min första kommentar, sedan finns det förstås annat man kan spekulera i, men tycker faktiskt du läser in lite väl mycket mellan raderna i det här kommentarsfältet.

      • Jag syftar inte på vad du (Johanna Ö) har uttalat dig om utan på hur diskussionen går generellt. Jag tycker att det liksom inte går att ta miste på tonen.Jag tycker tvärtom att det står ganska tydligt mellan raderna, det finns en raljerande ton över icke-läsande människor, och man har liten för att inte säga ingen kunskap om de man sitter och pratar OM. Statistik och forskning talar sitt tydliga språk när man anger män ur arbetarklass och arbetarklass generellt som överger läsningen. Om man överhuvudtaget inte förstår att det handlar om annat än vad som nämns i inlägget så känner jag ärligt talat en enorm uppgivenhet. Inför den synen på människor. Kultur, som du skriver, är en anledning. Och den är värd att stanna längre vid än att bara nämna i förbigående (menar inte dig här, menar allmänt). Hur påverkas vi själva av den kultur och miljö vi befinner oss i? Tycker vi att vår egen kultur har brister eller är det den rätta? Vilka som finns där litteratur produceras är också något som knappt pratas om alls. Vad gör vi för att släppa in och bredda? Vad för roll spelar man själv? Osv

        • Ja, jag håller med dig där, problemet är stort och komplext, men en enkel grej att börja med, också för någon som inte läser själv, ÄR ju att börja läsa för barnen. Det är inte litteratur som är svår att få tag i eller tillgodogöra sig (och som man påfallande ofta lär sig grejer utav, t ex Halvanböckerna) och jag tror också att rätt många ickeläsande män(niskor) är medvetna om hur viktigt det är med läsförståelse. Men ändå…

          Visst tar han i och raljerar emellanåt i sitt inlägg, men ibland tror jag att också det behövs. Man (män) kan även behöva en omruskning av sin världsbild, inte bara folk som sitter runt omkring och försöker förstå anledningar. De här sakerna har diskuterats länge, mycket lite händer. Förstår frustrationen. För, återigen, det ÄR inte bara arbetarklasspappor som inte läser för sina barn. Det är illa över hela linjen, alla samhällsklasser.

        • Och tycker BU-förlagen gör enorma insatser för att bredda. T ex när Rabén ger ut Ann-Helen Laestadius ungdoms med samiska huvudpersoner för hur ofta görs litteratur där sameungdomar verkligen kan identifiera sig? Eller Johanna L som skriver böcker där Norrbotten är platsen det utspelar sig på utan att Norrbotten är själva grejen, istället bra och välskrivet där många kan känna igen sig i allmänhet och norrbottniska ungdomar i synnerhet? Också ovanligt. Plus många fler, Anderberg-Strollo som skriver så att många som växer upp i tuffa miljöer känner igen sig. Men de har svårt att nå ut pga t ex kultursidorna skiter i BU-littsbevakning och förresten är ungdomar inte där ändå. Är därför glad att vi på bokhora skriver mkt om BU, i likhet m många andra bokbloggar. Men det räcker ju inte. Läsambassadören är ju annan bra grej, LO-satsningen var också viktig. Det görs saker. Men kanske för lite och för vissa generationer är det kanske för sent. Då är det viktigt att få dem att inse ansvaret de har för att vi ska bryta trenden. De behöver inte läsa själva men de kan åtminstone läsa för sina ungar.

          Har nog gått igång lite väl ivrigt här nu, behöver nog sova om jag ska orka upp i ottan och läsa för sonen :-)

      • Jag vill tillägga bibliotek, i många fall har barn&ung-avdelningarna otroligt bra program som inte alls bara är ”kom hit och läs en bok” utan kom hit och se på film, pyssla, skapa, läxhjälp, bla bla, där hela syftet är att öppna biblot för såna som inte skulle ha blivit ditlockade från början. (Sen att biblos tyvärr har cirka 0 spänn att lägga på marknadsföring av dessa program är en annan tråkig femma.)
        Den här omedvetenheten om hur kultur formar människor och att vi som nu blivit läsare (och medelklass kanske?) inte är medvetna om den kan jag inte alls hålla med om. Från min synvinkel så tycker jag inte diskussionerna om läsning eller för den delen matvanor, idrottsvanor, ohälsa, skolresultat, utbildningsvilja och allt annat som skiljer sig åt pga klass andas kulturomedvetenhet och ”men då får dom väl äta bakelser”-resonemang. Att det sen fortfarande finns orättvisor, JA, det gör det, men att man (dvs tex vi som är läsare redan) inte fattar orsaker till dem? NEJ.

      • Johanna L, 08.01, jag svarar genast dig där, att från min synvinkel är det precis vad ni inte gör. Fattar. Och det är för att ni inte lyssnar, är väldigt snabba med lösningar och insatser som ni själva tycker är bra, men släpper aldrig in dem det handlar om. Det är ju det här som är problemet med de insatser ni menar görs! Vilka är det som gör dem? Laestadius böcker har jag också god erfarenhet av. Men jag vet inte hur många gånger jag av ”mina” ungdomar får höra att de nog inte har med bokvärlden att göra, att de inte känner igen sig i böckerna. De böcker som säger sig skildra dem men tecknar karikatyrer. Det är ett skämt att det här är något ni inte känner till. Två världar.

        • Men då kontrar jag med: vem ska göra? Å ena sidan menar du att vi som läser har ansvaret, å andra sidan ska vi inte göra något utan släppa in dem det handlar om? Jag tycker nog tvärtom om den svenska och till viss mån utländska, bu-litt som produceras idag, att autenciteten är där och det aldrig ställts så stora krav på just det inslaget som nu. När jag var liten/ung läste jag ju enorma mängder böcker där jag öht saknade beröringspunkter med huvudpersonerna men det var inte heller det viktiga.

          I dagens breda flora av litteratur tror jag många, nästan alla, kan hitta böcker med ett starkt identifikationsperspektiv om de bara börjar leta. Men det är inte så jävla lätt att ta steget att bli en läsande person och hitta litteratur, veta vad och var man ska söka när man är i tonåren om man saknar verktygen, det måste börja mycket, mycket tidigare. Vilket ju Mårten också pekar på.

          Sedan handlar sådana bitar också om pedagogik, något som alla som läser per automatik inte är bra på. Här har skola och bibliotek ett stort ansvar och vi vet ju hur skolvärlden ser ut idag.

          Jag tycker du gör det för lätt för dig och omväxlande skjuter iväg och tar tillbaka ansvaret när du tycker det passar.

  9. Å ena sidan kan man tycka att det är tråkigt/skadligt et cetera att så få män läser skönlitteratur. Å andra sidan kan man fråga sig: är det kunden det är fel på om kunden inte konsumerar tillräckligt med produkter, eller kan det vara produkten i sig och/eller marknadsföringen av den som inte är av tillräcklig klass för att de tänkta kunderna ska flockas vid skönlitteraturhyllorna?

    Alla vet att kvinnor är klart överrepresenterade när det gäller skönlitteraturkonsumtion. Därför är det tryggast för förlag att välja att publicera texter som kvinnor gillar, paketerade i omslag som attraherar kvinnor. Önskan om vinstmaximering förstärker således det faktum att det som ges ut på marknaden i huvudsak riktar sig till kvinnor.

    Hur detta en gång i tiden uppstod är svårt att säga. Mer intressant är att fråga sig: Hur bryter man trenden?

    Kanske är det så att det är upp till oss manliga författare att gå i bräschen och skriva skönlitteratur för män.

    Män är inte ointresserade av kultur. Tvärtom. De ägnar stor del av sina liv åt att kolla på actionfilmer, lyssna på rock’n’roll eller spela dataspel. Här finns alltså en kulturtörstande målgrupp, men vilka författare skriver romaner för just den gruppen?

    Om ingen bryr sig om männens begär, kommer deras läsning även i fortsättningen bara handla om fakta beträffande Caesar, Napoleon, Pearl Harbor, Stalingrad och Dagen D.

    • Det är intressant Håkan, jag både håller med och inte – för hur ser den litteratur som män vill ha, ut egentligen? Tycker att rätt mycket skrivs av män, för män, i det som brukar kallas de finare litterära kretsarna. Män vinner oftare litterära priser, recenseras oftare (av andra män dessutom), även om det börjar bli bättre och bättre på just recensionssidan. Men ändå är det svårt att nå fram till män. Jag tycker förstås det är viktigt att visa barn och unga att man läser, men det handlar ju också om att göra de där sakerna – godnattsagor, biblioteksbesök etc, även om man inte har litteraturen som största egna intresse. Och jag tycker väl också, skitsamma om pappan bara läser WWII-litt, han visar ju ändå att han läser, gillar det och att det är viktigt.

  10. […] många andra) länka till Mårten Sandéns skitbra inlägg i debatten om läsning, se bokhora.se här! Läs det, om du inte redan har gjort […]

  11. Tomas Lindén

    Mårten Sandén undrar hur han skall få ”män som inte läser” att lyssna. Sen skriver han nedvärderande om alternativa sysselsättningar som de kan tänkas ”slösa” sin tid på. Ohyfsat och opedagogiskt tycker jag! Han drömmer sej tillbaka till den härligt äventyrliga barndomen – men verkar inte tycka man skall leva äventyr, bara läsa om den. Skriv och läs gärna – men tro inte att verkligheten är sämre!

  12. ”Flickorna gjorde något annat” – dom läste, förstås. Började med Blyton, fortsatte med Kitty, upptäckte ”Borta med vinden”, plöjde igenom Agatha Christie – och var plötsligt mitt uppe i vuxenlitteraturen.

    Ja, så var det på min tid. Nu är vi tanter med bokklubbar.

  13. Ja, läsning av facklitteratur är ju inte skadligt på något sätt (med undantag för att man naturligtvis alltid bör vara källkritisk) och jag håller med om att en bok i handen på en vuxen är god reklam för att få unga att vilja göra likadant. Men hur når man alla de där vuxna männen som inte läser de romaner som recenseras på kultursidorna (eller de andra romanerna heller, för den delen) om det nu är angeläget att män ska läsa romaner (vilket jag förstod det som var ursprungsfrågan/uppmaningen)?

    Jag kan inte säga att jag sitter inne med det fulländade svaret. Det gör kanske ingen, för hade någon gjort det, hade hen förmodligen redan skrivit sådana fängslande romaner som får män att vallfärda till boklådorna och biblioteken.

    Enstaka bästsäljare förekommer förvisso då och då, men för en bredare genomslagskraft behövs kanske ett helt nytt sätt att skriva: en revolution inom skönlitteraturens värld: ungefär som då folk på femtiotalet kom på att man kunde plugga in en elsladd i gitarren, börja skaka på höfterna, lossa på slipsen och skrika ut sin melodiska poesi.

    Helt enkelt någonting som kan slå världen med häpnad. Då skulle nog väldigt många svepas med i romanhysterin. Både män och kvinnor.

  14. […] Nya läsambassadören Johanna Lindbäck om hur det behövs läsande manliga lärare/förebilder Linda Odén om att vara en läsande förebild som lärare Mårten Sandéns öppna brev till män som inte läser […]

  15. Håller med att biblioteken gör massor. Är det någonstans något händer är det där.

    • Okej, men nyss lyfte jag upp biblos och då var jag en aningslös medelklasskvinna som inte fattade något öht om hur denna slipsten ska dras?

      • Det här är fantastiskt, är det du som ska vara ambassadör?
        Mitt bibblosvar var ett svar på just den din kommentar, jag höll med dig om biblioteket. Jag ser inte i svartvitt.

  16. Johanna Ö, 09.35, det känns verkligen som att viss kritik vill ni inte höra, och jag förstår inte att du menar att jag gör det för lätt för mig. För vad? Som feminist är det värsta jag vet när män skjuter ifrån sig ansvaret genom att säga precis som du gör nu: ni anklagar oss för att vi har ansvar och å andra sidan ska vi inte göra något utan släppa in kvinnor.
    Med den där typen av svar blir det ingen diskussion. Jag ger upp. Om ni verkligen tycker att allt fungerar jättebra och att ni gör allt rätt så fortsätt så.

    • För i den här diskussionen uttrycker vi – JoÖ främst och lite jag – att allt ÄR jättebra och vi GÖR allt rätt och snart blir världen perfekt? Herregud, läs igenom den en gång till i såna fall.

    • Men var säger vi att allt fungerar jättebra? Det är ju precis det vi INTE säger. Vi pekar på massor med problem, pratar om ett fåtal lösningsförsök som har gjorts, säger att det RÄCKER inte, mer måste göras, försöker fundera på vad man kan och ska göra, men poängterar också att det jobbas på det här, från alla möjliga håll.

      Jag är också feminist. Det betyder att jag varje dag ser min (och andras) roll i samhälle och strukturer och försöker kämpa för att bryta dessa normer. Det betyder inte att jag lägger över ansvaret på andra (männen). Jag är ofta skitförbannad och frustrerad över att så lite görs, men jag ser också ATT det görs, och försöks. Överallt. På samma sätt är det med läsningen. Jag ser min (och andras) roll i varför läsandet ständigt sjunker och försöker göra mitt för att bryta dessa trender. Jag är ofta skitförbannad och frustrerad över att så lite görs, men jag ser också ATT det görs, och försöks överallt.

      Än så länge har jag inte sett ett enda konstruktivt försök till lösning från din sida. Vad är din roll? Vad är arbetarklassens roll? Vad är medelklassens roll? Vad är de oläsande männens roll? Vad är de läsande kvinnornas roll? Jag vet flera konkreta saker jag gör och har gjort. Kanske är de fel, kanske är de rätt. Men jag gör åtminstone något. Eftersom jag är frustrerad och förbannad. Precis som i min roll som feminist. Jag vet inte om det jag gör leder till något konkret för ett jämställt samhälle, men jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag har försökt.

      • ”Jag gör åtminstone något” Och det gör exempelvis inte jag, bara för att jag inte redovisar det för dig? Jag kan säga att jag sover gott om nätterna., och jag kan se mina barn i ögonen.
        Jag ger den läsande medelklassen kritik för hur ni tar er an läsproblemet. Ffa kritiserar jag den raljerande tonen som återkommer när ämnet tas upp. Och hela tiden talas det om några andra – ”ni”.
        Ni har störst möjlighet att påverka och det är frustrerande att se vad för strategier ni har.
        Det är vad jag har gjort här och se på era svar till mig. Ingenstans tar ni tag i några av de trådar jag lämnat. Hur släpper man in andra än medelklass i bokvärlden? Görs omedvetna urval? Lyssnar ni på dem, lyssnar på riktigt, som ni inte håller med?

      • Nej, jag tror säkert du gör något – det brukar man göra när man är så frustrerad över sakernas tillstånd. Det var ingen anklagelse riktad mot dig. Det var ett försvar eftersom du anklagade mig för att inte göra något/tycka att allt som görs (av andra) är rätt och bra. Jag gör massor av saker hela tiden – jag har inte heller redovisat dem för dig. Däremot vill jag be dig sluta inkludera mig i detta ni. Du har ingen aning om min klasstillhörighet och det är ingenting jag ska behöva visa upp för dig för att kunna delta i diskussionen. Detta är inte uteslutande ett klassproblem, något jag har pekat på flera gånger. Klass är EN del i det, men det här problemet ligger konstant över hela linjen, i alla samhällsklasser. Du argumenterar fortfarande som i din första kommentar, klass är den enda anledningen till att ungdomar läser allt mindre.

  17. En annan sak som irriterar mig oerhört är detta ”ni”. Vilka är detta NI som jag ingår i och som jag tycker gör allt rätt? Läsande kvinnor?

  18. Du har påpekat det flera gånger själv här på Bokhora. Och du vill nu inte komma någonstans med diskussionen om den inte mynnar ut i att ni vinner den. Som sagt, ni verkar vara åtminstone ganska nöjda med olika insatser som görs , böcker som skrivs av vissa, och huvudsaken man gör något (kan jag till viss del hålla med om) och försöker bryta normer. Jag håller med dig i mycket. Vi får hoppas männen i fråga rycker upp sig.

    • Jag ger upp. Vill du bara prata klass, så varsågod. Det här är inte en diskussion man kan vinna eller förlora nämligen. Jag försöker se ett bredare perspektiv och inkludera många, hitta lösningar som funkar i ett större sammanhang än enbart klass. Jag håller inte med dig om att det inte finns litteratur som appellerar till dagens ungdomar, nej det gör jag faktiskt inte alls, det finns MASSOR, problemet är att ungdomarna inte hittar till den, inte är vana läsare och inte vet hur man ska börja (oavsett klasstillhörighet). Jag tycker det är bra att det görs saker, man måste prova för att se vad som funkar. Och jag tycker att man som förälder är en av alla de som har det ansvaret från att barnen är små, det är ett stort (ibland oöverstigligt) problem om man själv kommer från en lång tradition av icke-läsande men en enkel sak att göra är ju faktiskt att högläsa, en enkel och bra början.

      • Min poäng var ju precis det, det här är ingen jävla tävling. Synd att det inte gick att diskutera eftersom jag tror att du har bra tankar att komma med. Men ni är för jävla dåliga att lyssna på kritik.

  19. För några år sedan (vet ej hur det är idag) låg det till så att man läste mindre i stora städer än på landsbygden i Sverige. En förklaringsmodell till det handlade om att i storstaden finns ett större utbud av konkurrerande kultur i olika former, t.ex. teater, konserter, restauranger, stora sportevenemang mm. Jag är själv uppvuxen mitt på landet och en tråkig eftermiddag med dåligt väder fanns just inte annat att hitta på än att antingen baka eller läsa en bok eller tidning, TV-kanaler hade vi ju bara två st på den tiden och VHS-spelaren hade just kommit hem till oss. Senare fick jag ett Gameboy också. Litteratur och läsande idag konkurrerar med så oerhört många andra sysselsättningar, vi är t.ex ständigt uppkopplade (även på landsbygden) och att surfa är inte lika ansträngande som att påbörja läsandet av en mastodontroman. Utan att ens nämna klass eller män tror jag att en del av förklaringen till att människor generellt läser mindre ligger där. Jag tror definitivt inte att det handlar om att män bara är intresserade av räntor och bilar eller liknande förklaringsmodeller. Sedan tror jag på Johanna L:s inlägg högre upp om att börja tidigt med att gå till biblioteket med barnen och att kräva att förskolan också gör det ibland. Då blir inte tröskeln så hög senare.

    • Ja, tror också konkurrensen från andra kulturyttringar är ett stort problem. Jag ser ju bara till mig själv och hur läsandet får konkurrens av nätet, spel, även tidningar/bloggar och längre texter i andra format. Sedan kan man ju visst läsa på många olika sätt än just den fysiska boken. Jag tycker ofta det är ett problem att litteraturen ska ha den här upphöjda ställningen bland kulturyttringar för det gör också att det blir skrämmande att närma sig den. Och att man pratar så mycket om fult/fint i sammanhanget.

      • Vi är, surprise.., inte överens där heller. Den upphöjda ställningen får ju litteraturen genom att vi ger den den betydelse vi gör. Jag tror att om man anser litteraturen vara så avgörande så ska man inte hymla med det. Sådant kan på rätt sätt göra den intressant. Tror inte heller att fin/ful-uppdelning skrämmer bort, så ser det ju ut oavsett konstuttryck, det viktiga är upplevelsen av att bägge är okej. Det beror ju på vad man vill få ut av läsningen. Såsom filmen, pjäsen, etc. Sedan är det viktigt och bra det du skriver Katti, instämmer också.

  20. Och förresten, är sjuk idag men nu sitter jag här och skriver kommentarer istället för att läsa min nyinköpta bok…

  21. Tomas Lindén

    Har ni faktiskt kvar ett klass-samhälle i Sverige?

  22. Uj, blev helt matt i ögonen av att läsa igenom alla kommentarer :). Jag är så för läsfrämjande insatser som det bara går att bli, men tycker ändå att Sandéns krönika har en märklig ton. Den är konstigt uppbyggd eller så är jag bara trög. Vad är det för koppling mellan att han inte kan snacka med andra män, läsning och att uppleva äventyr? Kan man inte ha drömmar och äventyrslust om man inte läser?

    Det är ju jätteviktigt i en sån här diskussion att inte förminska vad nu människor som inte läser gör. Jag har stor respekt för vad de nu må göra och skulle aldrig tro att jag skulle inspirera till läsning genom att dissa vad det nu är de gör när de inte läser. Vissa kanske t.ex. inte frågar sig var äventyret tog vägen som Sandén gör, de kanske lever det så mycket att de inte hinner läsa?

    • Tomas Lindén

      Bra skrivet, läsresan! Alla här tycker i mer, eller kanske mindre, utsträckning att läsning är av godo, men då MS säga att han skiter i mitt meningslösa bil/sport intresse visar han en förbluffande brist i förmågan att kommunicera.
      Kanske det också finns en risk i att läsa/skriva för mycket?

    • Ja! Tack.

  23. Stackars Mårten… Jag kan inte förstå varför det skulle vara svårt att prata med / tilltala män. Dessutom undrar jag vilka överdrivet stereotypa män du tar som referens. Hur som helst, skulle jag som sjukgymnast ifrågasätta alla som inte rör sig tillräckligt mycket då skulle jag både ignorera hur samhället ser ut och motverka det jag önskar mina patienter, nämligen att hitta glädje i att röra på sig, dvs en bra grogrund för en hälsosam vana.

  24. Sedan 1842 är läsning inte någon klassfråga i den bemärkelsen att det skulle finnas något skevt system att bekämpa. Alla får gratis läsundervisning. Sedan är det i princip upp till var och en vad man gör med de kunskaper man tillägnat sig.

    Om det finns en bevisad samhällsnytta med romanläsning, bör samhället naturligtvis avsätta resurser för att främja just romanläsning.

    Några studier i ämnet känner jag inte till. Däremot tror jag att många romanläsare instinktivt känner hur bra romanläsning är för den personliga utvecklingen. Därför vill man gärna att också andra ska läsa, för deras skull, och i förlängningen för hela samhällets skull. Det sättet att tänka och agera har varit människans stora fördel i konkurrensen med de andra djuren.

    Det är som när människan lärde sig göra upp eld. Det fanns inga studier som bevisade samhällsnyttan med eld, men den förste eldaren kände nog instinktivt hur viktigt det var att föra vidare kunskapen till andra i flocken, och ju fler användningsområden elden visade sig ha (matgrillning, grottvärme, grottbelysning, skydd mot rovdjur) desto mer engagerade blev folk i berätta för andra.

    – Ni måste prova att göra upp eld med träpinnar och fnöske, det är bra för er.

    – Nej, vi orkar inte med fler förändringar. Först flintyxan, och nu det här. Oh, my god! Jag blir sönderstressad.

    – Jo, kom igen. Prova. Det kommer att göra er gott.

    – Njae. Det är nog inget för oss.

    – Men, du. Kolla här!

    Och så satte han sig på marken och grejade så att det började ryka och brinna. Åskådaren föll pladask. Tillsammans skapade de en lägereld i skymningen, grillade kött och började berätta historier för varann.

    Och på den vägen är det. Kanske borde jag läsa oftare i publika miljöer för att väcka intresse för just min eld.

    • Tomas Linden

      Intressant fråga om nyttotänkandet! Din liknelse med elden är ju skoj – även om den ju givetvis haltar i nivå. Att behärska elden (under grillen) är ju en livsförutsättning sedan länge. I dagens värld är det dock kanske viktigare för överlevnaden att gemene man har koll på bopriser och räntor…
      Att läsa en roman nu och då är ju sen ett härligt sätt att förgylla fritiden ( bara man inte glömmer att segla eller sköta sin trädgård först).

  25. Sådana ”stereotypa män” känner jag flera stycken. Och de är verkligen rabiata motståndare till böcker och läsning. Jag ser det som en stor utmaning att nå dem, eftersom de inte ser någon vits med läsning, eller egentligen med läskunnighet överhuvudtaget… Jag kan dock inte nå dem eftersom de inte lyssnar på mig (trots samma klassbakgrund, om nu det är relevant – utbildningsnivån skiljer dock mig från dem).

  26. Gillar Mårtens gästinlägg. Bra att någon lyfter tanken. Jag läser mycket, väldigt mycket böcker. Jag kommer inte ifrån någon överklassfamilj. Tror det beror på min svenskalärare som tvingade oss läsa Kafka, Selma och andra stora litterära verk. Det var tungt att ta sig an dessa stora verk, men det öppnade min nyfikenhet mot det skrivna ordets mystik och inte minst makt.
    Jag tror människor läser böcker i mindre utsträckning idag än för 20 år sedan och män har nog alltid stått för den minsta konsumtionen av böcker. Varför? Ja, det har nog med många saker att göra. Män och kvinnor ÄR olika varelser och måste så få förbli.
    Jag tror att om ska man fördjupa sig i anledningen till detta så måste vi nog göra en djupdykning, en riktig undersökning. Här i detta forum kan vi självklart spekulera, vädra åsikter och tycka en massa hit och dit. Det är bra! Diskussioner leder oss framåt.
    Att läsa ger oss verktyg att formulera tankar, idéer. Vi kan påverka och bygga broar. Läsa ÄR bra! Men att tvätta SKITBILEN, grilla och kolla på sport kan också vara mental avkoppling, så det så :)

  27. […] MÅRTEN SANDÉN: ”Vikten av manliga läsande förebilder” […]

  28. Man med bokklubb

    Uppskattade inlägget, även om tonen var lite väl nedvärderande samt utopisk. I vilket fall tror jag många män(och kvinnor) aldrig lärt sig uppskatta litteratur som en hobby (likt glo fotboll på tv).

    Att läsa var hela uppväxten någonting kopplat till skolan och läxor, väl fria fria från studier valde troligtvis de flesta att aldrig mer öppna en bok (har många vänner med denna ståndpunkt). Själv växte jag upp med en ständigt läsande pappa som gav mig alla möjliga sorters böcker som ledde till samtal om livet och filosofiska tankar ang. rätt och fel osv. Kan även tillägga att farsan var en gammal hippie :)

    I vilket fall så har jag och litteraturen haft en förälskelse som aldrig kommer att försvinna. Har även en god vän med samma kärlek för böcker och tillsammans har vi en bokklubb där vi desperat försöker få ihop vänner i samma ålder (ca. 25-28) där vi sitter och har djupgående samtal i samband med en enorm mängd rödvin. Tro mig, jag är en sportkille som spelar i band och festar järnet, men INGET slår dessa kvällar där vi sitter fram till 6 på morgonen och diskuterar de böcker vi läser. Min önskan är att fler män och kvinnor ska förstå hur jävla fantastiskt det är att läsa böcker som ifrågasätter din tillvaro och dina åsikter.

    Tack för mig!

  29. Som Norrlänning, uppväxt i arbetarklass tror jag att en del beror på att män tyvärr ”ärver” detta antiläs-beteende av andra män. Jag har barndomsvänner som inte läst en bok sedan skoltiden. Konsekvensen är förstås att de inte kan (eller vill) delta i det offentliga samtalet. I alla fall inte på den medelhöga nivå det ibland ligger på. Bland annat eftersom de inte förstår en del saker som kanake kräver att man läst eller studerat. Tyvärr tror jag att det är där, bland dessa män, en del av den högerextrema ”rörelsen” hämtar sin näring. Vad man bör göra åt det vet jag dock inte. Men det vore bra ifall det blev möjligt att prata samma språk.

    Observera att jag inte tror läsning är enda anledningen till växande högerextrema rörelser. Det skulle kräva lite mer utrymme:)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida