Bokhora.se

04/02 2013
9:00

8158020662_0a0418415fDavid Wiberg debuterade häromveckan med ”Dagboksanteckningar från ett källarhål” som jag gillade massor. Och då blir det ett måndagsmöte, för så säger ju lagen.

Vad läser du just nu?

Jag läser ganska många böcker på samma gång. Tyvärr inte på det där härliga sättet som man kan läsa om i författarreportage i DN-Söndag. Risken är ganska stor att jag inte läser klart någon av dem. Det krävs väldigt mycket för att jag ska bli så pass fångad av en bok att jag avslutar den. Hursomhelst: ”Korparna” av Tomas Bannerhed, ”Våld” av Karin Ström, ”Frances” (serieroman i tre delar) av Joanna Hellgren och ”Frihet” av Jonathan Franzen.

Historien om Linnea började ju som en pjäs, ”Svart tulpan”, och var en pjäs i flera år. Hur var det att sen överföra det till en bok? Var det svårt att få in allt som kan uttryckas med kroppsspråk, musik, etc, med bara ord?  

Ja, det var svårt och jag var tvungen att ge Linnea ett nytt språk som även rymde de känslor, förhållningssätt och sinnesstämningar som kan uttryckas på en scen. Jag skalade bort mycket av humorn från föreställningarna också. Skriven humor, som inte så att säga filtreras genom tonfall och timing, kan bli väldigt fel. Jag vill ju att läsaren ska se Linnea framför sig, inte David som sitter och försöker vara rolig.

Jag tänkte supermycket på Linda Skugges tidigare krönikor (alltså tidiga från 90-talet) när jag läste (och gillade pga det). Är det något du hört förut? Har du läst henne?

Det är inget jag har fått höra förut faktiskt, men Linda Skugge twittrade att hon tyckte att Dagboksanteckningar var ”sinnessjukt bra”. Det gjorde mig väldigt glad.
Jag har läst Linda Skugges ”Detta är inte en bok” och tyckte otroligt mycket om den. Först efter att jag skrivit färdigt Dagboksanteckningar… insåg jag hur mycket den påverkat mig, inte minst genom titeln. Jag har haft, och har, en ganska komplicerad relation till böcker. Det krävs väldigt mycket för att jag ska bli fångad av texten. Ofta tycker jag att berättarteknik, allt för påträngande researchlust och fiffiga vändningar ligger i vägen för att jag ska absorberas och verkligen tro på vad jag läser.

Linneas språk är ju väldigt speciellt och personligt, en klart egen stil. Vilka författare gillar du i fråga om stil, eller i allmänhet som förebilder / inspiration?

Amanda Svenssons ”Hej Dolly” tyckte jag väldigt mycket om. Och ”Skunk-antologin” som kom  för några år sedan. Jag är tyvärr extremt dålig på att hänga med i populärkulturen och kände inte ens till sajten Skunk när den fanns. Det var en fantastisk upplevelse att läsa de texterna. Caroline Ringskog Ferrada Nolis (redaktör och medskribent i Skunk-antologin) språk är fantastiskt. Sedan är jag väldigt förtjust i Pija Lindenbaums, Kristina Lugns och Martin Luuks språk. De har en förmåga att överraska i en mening på fyra ord.

Vad tycker du om att läsa för böcker?

Personliga böcker med ett ilsket, ofullkomligt tilltal. Böcker som på en och samma gång ångar av uppgivenhet och sprakande livslust. Jag upplever att det finns ett stort mått av duktighet i väldigt många böcker, vilket får mig att tappa läslusten fullständigt.
Och så har jag, trots att jag sysslat med bilder i hela mitt liv, precis upptäckt serieromanen. Jag är lite sen.

Några titlar som du jämt försöker få folk att läsa, och varför dessa?

”Naturen” av Caroline Ringskog Ferrada-Noli för tonfallet och språkets skull. Jag är inte så svag för fantastiska historier, utan tilltalas mer av böcker som beskriver ett tillstånd. Jag tycker att ”Naturen” är fantastisk på att göra det.
”Yarden” av Kristian Lundberg, återigen för språkets skull. Så klart även en gripande och angelägen historia, men utan det poetiska språket hade jag aldrig fångats av den.
”Smålands mörker” (serieroman) av Henrik Bromander för att fiktionen är så övertygande att jag börjar tvivla på om det hänt på riktigt eller inte.

Kommer det att bli mer om Linnea eller om helt andra karaktärer? Alltså, håller du på att skriva något mer?

Jag och Lilla Piratförlaget har inlett en dialog, men mer än så kan jag inte säga. Sedan finns det en och annan barnboksidé i bakhuvudet, men de är ännu i embryostadiet. Jag jobbar även med ett scenkonstprojekt som handlar om Linneas antites: jättegubben, en person som tyvärr också ryms inom mig.

Författarfoto: Patrik Lundin.

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida