Bokhora.se

22/04 2013
9:00

hannagustavssonVi är flera på Bokhora som gillar serier.Vi gillar dem så mycket att ett kommande poddavsnitt handlar enbart om just serier. Här kommer först en liten försmak i form av ett måndagsmöte. Hanna Gustavsson har just debuterat med hyllade seriealbumet ”Nattbarn” som påminner oss om hur sjukt tråkigt och förvirrande det är att gå i åttan och exakt hur äckliga och hopplösa alla vuxna ter sig när man är 14 år.

Huvudpersonen i ditt seriealbum, Ingrid, läser ingenting, åtminstone så vitt vi får veta. Läste du mycket när du var tonåring. I så fall, vad?

Ingrid läser faktiskt visst i boken! I och för sig är hon ju bara ute efter det snuskiga i böckerna som hon hittar i sin mammas bokhylla; en roman av Unni Drougge och en anatomibok. I slutet av boken läser hon även serietidningar hemma hos sin kompis Julle.

Jag läste jättemycket när jag var tonåring, det är många ändlösa somrar som jag tillbringat bara läsandes bok efter bok. I tidiga tonåren plöjde jag samtliga böcker av Christine Nöstlinger som fanns på biblioteket. Lite senare läste jag allt jag kunde hitta av Jonas Gardell; ”En komikers uppväxt” läste jag om och om igen, samma sak med PC Jersilds ”Barnens Ö”, som jag läste minst en gång per år. Jag älskade också författaren Michael Ende, som bl.a har skrivit ”Momo eller kampen om tiden” och ”Den oändliga historien.”

Hur mycket läser du idag?

Tyvärr läser jag nästan aldrig skönlitteratur längre. Jag läser gratistidningar när jag äter och jag läser artiklar som folk länkar till på facebook. Jag läser kanske i snitt två skönlitterära böcker per år och ett par seriealbum.

Din bok är verkligen realistisk! Föredrar du också att läsa den typen av litteratur?

Ja, jag tror jag föredrar realistiska/trovärdiga berättelser för att bli berörd. Jag är helt ointresserad av science fiction och fantasy.

Jag har en ful ovana att bläddra framåt i serier av ren nyfikenhet. Det går ju så snabbt att se vad som ska hända! Har du bättre disciplin?

Nä, inte alls, jag är likadan. Jag blir ivrig och brukar ibland läsa baklänges. Så gör jag med tidningar också. Men det har också att göra med att jag har svårt att koncentrera mig på att läsa.

När du läser serier; i vilken ordning insuper du text och bild? Läser du rutorna först, eller föredrar du att se bilden?

Först läser jag texten väldigt ivrigt, sedan läser jag om boken och detaljstuderar alla teckningar, kollar på tekniken och försöker upptäcka nya saker. Det är väldigt mysigt.

Anpassar du tecknarstil efter berättelsen, eller har du en stil som helt enkelt är din?

Jag tror att jag har en stil som är väldigt ”jag”, men visst tänker jag på att anpassa en bild beroende på dens syfte. Det är sällan som jag använt mig av min serietecknarstil i illustrationsuppdrag jag fått. Det är många som säger att alla små detaljer är kännetecknande för min stil, och att mina bilder är skruvat realistiska.

Vilken slags berättelser inspireras du av?

Jag är en sucker för alla slags dokumentärer. Jag tycker om att det oftast är uppbyggt på liknande sätt som fiktion, med en tydlig dramaturgi som bygger upp storyn till ett klimax och sen levererar en lösning på slutet, oavsett om det är radio eller film.

Jag är nog ganska dragen till drama, socialrealism och mänskliga relationer och det behöver inte vara bara dokumentärt. När jag maratonkollade på alla avsnitt i Six feet under blev jag jätteinspirerad av alla olika karaktärer; både att få följa huvudpersonernas utveckling genom säsongerna, och alla tillfälliga karaktärer som växlade från avsnitt till avsnitt. DET är nåt som jag går igång på; bra karaktärer och personporträtt.

När jag tänker på ”Nattbarn” blir jag först arg, sedan lite hämndlysten och så glad en stund och till sist sentimental och vill krama någon vilsen på stan. Det är ett lysande betyg från mig. Hur vet du om du tycker att en bok är bra?

När det känns som att man blir dumpad av boken när den är slut. Man saknar förälskelsekänslan, att få leva sig in i berättelsen och ha rutinen som man skapat kring sitt läsande. Ändå vet man att det inte blir samma sak att läsa boken igen. Det är sorgligt.

Strindberg, Söderberg, Lindgren och Ferlin står alla staty i Stockholm. Vilken mindre erkänd författare tycker du förtjänar något pampigt i brons?

Min vän Jessika Eklund, även kallad Tjuren från Jädraås. För det första är hon otroligt begåvad och skriver som ingen annan gör, för det andra skulle hon passa väldigt bra som en fet bronsstaty. Några ton tung och typ 7 meter hög, placerad i skogen mellan Sandviken och Ockelbo. Bara huvudet skulle sticka upp mellan trädtopparna och den skulle stå där för evigt eftersom den skulle vara omöjlig att rubba.

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida