Bokhora.se

04/03 2013
9:00

204834BEn av årets bloggare på Debutantbloggen är Maria Friedner som kommer ut med sin första roman ”Besvärjelser och beskydd” i maj.

Hej Maria! Vad läser du just nu?

”Soulless” av Gail Carringer. En hypad steampunk-fantasy med varulvar och vampyrer i 1800-talsmiljö. Jag gillar den mycket och är glad att jag gör det eftersom jag köpte den enbart pga omslaget i SF-bokhandlens monter på bokmässan i höstas. Sen hörde jag talas om hypen. Och när något hypas blir jag alltid rädd att jag ska få för högt ställda förväntningar, så den har blivit liggande ett tag utan att jag har vågat ta tag i den. Men nu: läser. Och gillar!

Dessutom lyssnar jag på ”Hard magic” av Larry Correia som ljudbok. Det är en fantastiskt cool värld och roliga karaktärer men jag är inte helt såld på intrigen. Det är lite för mycket teknik. Det är amerikanskt 30-tal, fast med magi. (Ja, jag är tydligen inne på historisk urban fantasy/SF just nu. Detta bevisas ytterligare av att överst i min ”att läsa”-hög ligger ”Shades of milk and honey” av Mary Robinette Kowal. Det är, typ, ”Stolthet och fördom” fast med magi.)

Din debutroman, ”Besvärjelser och beskydd”, hade ju sin upprinnelse i NaNoWriMo. Vad är det, och vad är grejen med att göra det?

Nanowrimo är världens största (och bästa) skrivövning. Det står för National Novel Writing Month och är ett årligen återkommande webbaserat evenemang. Det går ut på att alla deltagare (hundratusentals personer över hela världen) skriver ett romanutkast på 50 000 ord under november månad. Man börjar 1 november och inte en sekund för tidigt, och man får sitt projekt validerat av Nanowrimos ordräknare före midnatt sista november för att räknas till vinnarna. Alla som når ordmålet vinner och man tävlar bara mot sig själv – ingen läser vad man skriver.

Det är helt enkelt en övning i att släppa prestationsångesten och tillåta sig själv att skriva DÅLIGT. För tro mig, när man manglar ut ord med den hastigheten blir det bitvis dåligt. Men inte så dåligt som man trodde, upptäcker man en månad senare när man vågar läsa vad man har skrivit. Och min (och Nanowrimos) filosofi är: en dålig text kan redigeras. En text som inte finns kan man inte göra någonting med.

Jag upptäckte Nano 2006 och det var förlösande för mitt skrivande. Det passar mig att plöja på besinningslöst och sen samla ihop mig och redigera vad jag har gjort. Med åren har jag lärt mig att förbereda och planera mycket innan Nano börjar för att inte skena iväg för långt – nu är utmaningen inte längre att få ihop de 50 000 orden, för det vet jag att jag klarar, utan att faktiskt hålla mig till min uttänkta story medan jag gör det. Fortfarande ställer jag inga som helst krav på formuleringskost, det får komma i nästa skede.

Berätta lite om din bok?

Boken handlar om Cecilia, ganska blasé 28-åring som gillar att festa, vars mormor plötsligt försvinner spårlöst. Och strax nås Cecilia av nyheten att hennes mormor är en god fe. Och att hon av okänd anledning kidnappats av vättarnas ondsinta maffia. Cecilia dras, högst motvilligt, in i ett maktspel mellan sagoväsen.Boken innehåller massor med sex, sprit, våld och svårdomar och är alltså ingen barnbok. Det har diskuterats en del vem den egentligen är för, om det är en ungdomsbok, men jag har skrivit den för vuxna läsare. Nu hoppas både jag och förlaget att den ska fungera som crossover, och alltså kunna läsas med lika stor behållning av ungdomar och vuxna.
Den är rolig också förresten. I alla fall tycker jag det. Men jag är ju ganska partisk.Vad gillar du själv att läsa – genrer, stilar, ämnen?

Tydligen gillar jag ju fantasy och SF som utspelar sig i parallella historiska verkligheter. I alla fall just nu. Annars gillar jag ju fantasy överlag – hellre urban än episk för man kan ju bli ganska mätt på män i brynjor som heter outtalbara saker och går på quests. Och så gillar jag brett upplagda romaner som spänner över lång tid. Och jag gillar att bli överraskad. Jag har nästan slutat läsa deckare för jag blir aldrig överraskad av dem längre. Jag läser gärna coming of age-historier, både ungdomsböcker och såna som är tänkta för en vuxen publik. Det är nåt med det där – att bli den man ska bli – som fascinerar mig.Har du några författare som inspirerat dig medan du skrev den här boken, eller som inspirerar dig i största allmänhet?
Alltså, jag måste ju säga Terry Pratchett här. Jag har väl inte precis sträckläst honom medan jag skrivit (även om han för all del producerat så många böcker att det antagligen skulle räcka som enda läsning under de fyra år det tog mig att skriva ”Besvärjelser och beskydd”), men det var när jag läste hans häx-trilogi för många år sen, som jag fattade att fantasy kan vara roligt. Att det inte alltid måste vara allvar och quests och blodstänk i skägget.
Vad jag däremot läste medan jag skrev (under en period) var Jim Butchers ”Dresden Files”. Det blev jag tvungen att sluta med för jag blev så inspirerad att jag märkte att jag började sno hans värld.Några boktips som du alltid försöker pracka på folk för att de är så himla bra?
Oj. Ja. ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro är en sån bok. Den är vacker och hemsk och sorglig och tar upp så viktiga frågor om vad som egentligen definierar en människa att jag tycker att alla alla borde läsa den.
”Middlesex” av Jeffrey Eugenides är en sån där episk, brett upplagd historia som samtidigt är finurlig, väl uppbyggd, väl skriven och angelägen… den borde alla också läsa. Och ”American Gods” av Neil Gaiman. Alla som gillar urban fantasy borde läsa den. Alla andra också.
2 kommentarer

2 kommentarer till Måndagsmöte: Maria Friedner

  1. Amanda Sandström

    Hejsan Maria!’Jättefin blogg!
    Jag tänkte fråga om du skulle ha lite tid över att kolla på någonting som jag har skrivit?
    Jag har nämligen lagt ut lite delar på ”Kapitel 1″ från en roman som jag håller på att skriva. Skulle bli superglad om du skulle vilja läsa och kanske kommentera?
    Kram Amanda
    http://www.kapitel1.se/amanda-sandstrom/korpens-sista-onskan3

  2. […] böckerna en chans, men kände att det här kunde bli riktigt bra efter att jag läst en intervju med författaren, där hon berättade hur hon inspirerats en del av Jim Butchers The Dresden Files […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida