Bokhora.se

25/03 2013
9:00

duke_yukiko_2Den här veckan  är måndagsmötet något av en boktipsarnas gigant, och det är vi såklart mäkta stolta över! Yukiko Duke guidar oss med stadig hand till litterära pärlor genom sitt redaktörsarbete för tidningen Vi läser, men också som recensent i SVT. Dessutom är hon så gott som ständigt aktuell som en av översättarna till Haruki Murakamis författarskap. Där en vanlig människa hade tyckt att detta vore fullt tillräckligt att göra om dagarna, hinner Yukiko dessutom med att skriva egna böcker, nu senast ”Origami” om just origamikonsten och dess mästare Norio Torimoto. Och allt detta, mina vänner, är vad vi kallar imponerande.

Hej Yukiko! Du har många olika uppdrag som alla kräver att du hinner igenom en hel del lästa sidor. Skiljer du på nöjesläsning och läsning som är arbetsrelaterad?

Egentligen inte. Jag läser alltid på samma sätt. Jo, det finns en skillnad! Jag läser arbetsrelaterad litteratur snabbare. Inte slarvigare, men snabbare. Nöjesläser jag, kan jag läsa om stycken jag tycker om flera, flera gånger. Då tar jag mig tid att smaka på formuleringar på ett annat sätt.

Finns det någon titel du skäms över att älska?

Nix. Jag läser allt möjligt och har favoriter i alla genrer. Det är väl inget att skämmas över?

Och finns det någon du älskar att hata?

Jag tycker inte att det är särskilt konstruktivt att hata böcker. Men jag tycker riktigt, riktigt illa om Jonathan Franzéns ‘Frihet’. Den var så där tröttsamt smart och välputsad som bara en viss sorts amerikanska romaner kan vara. Så ängsligt perfekt att den liksom blir så glatt att man halkar omkring i den. Jag gillar kaxigt skrovliga romaner, skrivna av författare som inte bekymrar sig alltför mycket om hur deras verk ska mottas.

Du recenserar, översätter och skriver. Vilket av dina uppdrag upplever du som svårast?

Oj. Vilken svår fråga. Jag tror inte att jag kan svara på den. Det finns böcker som är lätta att skriva, skriva om och översätta. Och så finns deras motsats: de svårskrivna, svårrecenserade och svåröversatta böckerna. Alla sysslor är lika nöjsamma och lika svåra eller lätta…

Om du tycker en bok är riktigt dålig, undviker du då att recensera den? Om inte, hur förmedlar du kritiken?

Nej, jag recenserar förstås även dåliga böcker. Om det är någon vits med att göra det. Det tycker jag att det är om det är en författare som har slarvat, någon som jag tycker mig kunna se kan bättre.

Hur gick det till när du fick i uppdrag att översätta Haruki Murakami? Varför blev det just de titlarna?

Den första bok jag och mamma – vi översätter ju ihop – fick i uppdrag att översätta var novellsamlingen ”Elefanten som gick upp i rök”. Per Gedin, den svenska förlagsvärldens grand old man, hade bestämt sig för att ge ut honom på Gedins förlag och ringde oss. Sedan köpte Norstedts rättigheterna till Murakamis böcker och bad oss översätta ”Fågeln som vrider upp världen” och ”Norwegian Wood”. På den vägen är det. Och eftersom Murakami är så produktiv, så översätter numera även den förträffliga Vibeke Emond Murakami för Norstedts. Hon och vi översätter i omlott, så att säga.

Just det här med att du översätter tillsammans med din mamma… Det låter som något som skulle kunna bli besvärligt. Som övningskörning! Berätta lite om hur ni jobbar.

Haha! Övningskörning, nja… Det är faktiskt helt odramatiskt och väldigt trevligt. Först sitter vi intill varandra och gör en slarvöversättning tillsammans i rasande fart. Sedan putsar vi översättningen kapitel för kapitel. Då arbetar vi på var sitt håll: jag putsar och skickar till mamma, som putsar ytterligare. Och sedan har vi ett färdigt kapitel. Det intressanta är att de nordiska översättningarna alltid jämförs med de engelska, utförda av amerikanska översättare. De amerikanska översättarna tar sig stora friheter, de stryker kapitel och skriver om hej vilt. Och plötsligt uppstår en helt ny Murakami. Han är aldrig så hipp, så cool som han är i de engelska översättningarna. Men samtidigt försvinner en lite charmig kantighet och mycket poesi. Jag frågade Murakami hur han – som ju övesätter själv från engelska till japanska – kan acceptera det. Han ryckte på axlarna och sade: ‘Förlagen är stenhårda och säger att författare får stå ut med rätt mycket för att bli utgivna i USA. Och dessutom kanske man måste bli ‘amerikansk’ för att gå hem over there…’

Kan du tipsa om någon ytterligare japansk författare som du gärna skulle översätta till svenska?

Det finns ju hur många som helst! Men det finns en bok som absolut borde finnas på svenska och som handlar om japanska krigserfarenheter. Den heter Nobi – ung. Brand på slätten – och är skriven av Shohei Ooka, en av japansk litteraturs stora prosaister.

Vad tror du att framgången för Vi läser beror på i en tid då många läser allt mindre?

Jag tror att många läser mindre för att de inte hinner, inte för att de är ointresserade av böcker. Så mycket annat än läsning pockar på vår uppmärksamhet och stjäl vår tid. Men många vill ändå hålla sig informerade om vad som händer i böckernas värld. De funderar en hel del på litteratur. Om de nu ska intressera sig för en enda författare, en enda bok – vem ska de då lägga sin lästid på? På Vi Läser försöker vi i redaktionen berätta vad vi tycker är bra böcker i olika genrer. Vi tipsar, vi är inte smakdomare – därför har vi inga recensioner, bara boktips. Vi fångar upp trender i tiden i våra reportage och essäer, berättar vilka klassiker som kan vara intressanta att känna till och ber författare att berätta om språkligheter. Vi försöker helt enkelt sprida bokintresse och boknyfikenhet på ett seriöst, men opretentiöst sätt. Och det verkar gå hem.

Författarfoto: Anna Widoff

5 kommentarer

5 kommentarer till Måndagsmöte: Yukiko Duke

  1. Yay, ett av mina önskemåndagsmöten! Intressant det här med översättning till engelska – jag har inte haft någon kolla på hur ”fria” översättare till engelska är i sitt arbete. Även det här med att det inte finns några recensioner i Vi läser tyckte jag, som inte läser den, var fascinerande. Och så tipset om Shohei Ooka blev jag riktigt nyfiken på – såg att boken fanns översatt till engelska. Men då finns ju ”bryderiet” med hur mycket som är Ookas av den och hur mycket som är översättarens. Noterade att den fanns även på franska – att läsa båda och jämföra översättningarna kanske får bli ett framtida projekt. Alternativt lära sig japanska…

  2. Läsa&skriva-tidningar är ju bland de bästa, som Vi läser till exempel. Älskar!

  3. Hon verkar helt enkelt smått fantastisk denna kvinna. Fint!

  4. Agneta Olofsson

    Intressant läsning om Yukiko Duke. Men varför är er sida så trög, det tar evigheter att komma in på den!

  5. I mina öron låter det som att de amerikanska översättarna tar sig upprörande stora friheter och jag har aldrig reflekterat över den möjligheten förut även om jag vet att de ändrar (även från andra engelska grenar som australisk engelska). Jag har mest läst Murakami på svenska och vill gärna läsa mer.

    Vi läser borde jag förstås också titta i någon gång. En nödvändighet som bokig person tycks det.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida