Sagan – Goethe « Bokhora

Bokhora.se

14/04 2013
20:08

saganJag har läst en bok som jag inte förstod ett dyft av. Det som tröstar mig är att jag i efterordet får lära mig att några av världens främsta litteraturforskare och Goethe-kännare inte heller förstår ”Sagan”, eller, de kan åtminstone inte enas om vad som är det dolda budskapet. Någon säger ditt, en annan datt, och jag, jag tänker inte ens försöka mig på någon tolkning. Jag är helt enkelt inte tillräckligt bokligt bildad. Märkligt nog nöjer jag mig med det, vilket är olikt mig eftersom det i läsningen annars alltid brukar vila ett visst mått av prestige.

”Sagan” är, precis som titeln säger, en saga, och innehåller de flesta figurer från dess karaktäristiska persongalleri. Vi får möta en kung av guld, en kung av silver och en kung av blandade metaller. Där finns en färjkarl som får betalt i grönsaker, en listig orm, den vackra men olyckliga liljan och den sorgsne ynglingen som inte kan få varandra, samt en jätte vars skugga är så stark att den kan bära dig över den lömska floden. Allt det känns igen från folksagan. Vad som däremot inte känns igen är det rasande tempot. Glöm gå i skogen och plocka blommor, glöm hitta ett litet hus och provligga alla sängar, glöm arbeta på gården, och glöm framförallt sova i hundra år. Här är det på liv och död från första sidan till sista. Allt som allt blir det 53 sidor av oerhörd brådska och allvar vilket gjorde att jag, trots att jag läste ”Sagan” framför en öppen brasa och med soft pianospel i bakgrunden, kände mig som om jag slungats in i ett ögonblick där allt stod på spel och ingen tid fanns att förlora. Och så ovanpå det då, en obegriplig handling. Ja, obegriplig såtillvida att jag inte kan komma med någon klipsk analys om att jätten representerar fred eller att kanariefågeln egentligen är frihet eller något annat tjusigt som Björn Afzelius hade kunnat skriva, men som saga förstår jag den utmärkt och jag tycker väldigt mycket om den.

1 kommentar

1 kommentar till Sagan – Goethe

  1. Usch, sådär kände jag med Roberto Bolanos 2066. En historia helt utan riktning, jag förstod ingenting. Läst inte ut den.
    Inget bra drag av en författare att få läsaren att känna sig som en idiot…

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida