Bokhora.se

07/04 2014
23:47

Det var en fråga på mitt inlägg om att Ejda, precis ett år fyllda, har börjat intressera sig för böcker.

Jag vet inte – jag har bara två barn och saknar både litteratur- och pedagogisk bildning. Men båda mina barn är storläsare. Som i ”läsare” då, men de gillar båda att vi läser tillsammans.

Jag har främst gjort fem saker:

1. Gett dem en läsande miljö. Vi vuxna läser mycket böcker, det finns enorma mängder litteratur och tidningar i de båda hem vi har och barnen har själva dignande hyllor + är med i Barnens Bokklubb. De ser oss ständigt läsa och blir ständigt lästa för. iPad och telefoner är inte bara roliga spel och film, det är i högsta grad också böcker. Tage har nästan lika många bok- som spelappar och ber ofta om en ny bok till hans Vem-app.

2. Aldrig sagt nej när de kommer och vill läsa. Det är en regel jag har. Annat de vill göra och leka kan jag säga nej till, för att jag inte har tid eller lust, men aldrig böcker. Det här lärde sig Tage ganska snabbt och hans ena kusin likaså. Jag är den vuxna de båda föredrar som läspartner, för de vet att de alltid får ett ja. Jag vet inte om det är bra eller dåligt i längden, men de är båda riktiga storläsare liksom Ejda är på väg att bli.

3. Läst på deras villkor. Det kan betyda att vi bara läst en eller två sidor i en bok, men 100 ggr på raken. Har aldrig försökt ta dem från A till Ö så att säga, utan kört hipp som happ och berättat egna saker om bilderna i vissa fall, eller bara sagt enstaka roliga ord i andra. Gör det fortfarande med Tage i vissa böcker där han fastnar för något extra roligt. Att läsa på deras villkor betyder också att jag läser en hel del skit för honom, men det är OK.

4. Gått till bibblan regelbundet och där låtit dem välja fritt men alltid också tagit något jag tror passar dem och den fas de är i. Låtit dem utforska bibblan ordentligt. Tar hjälp av bibliotekarien i sista punkten nedan, inte minst. Nyttjat kunskapen hos de som jobbar där.

5. Använt böcker som hjälpmedel i deras övriga utveckling. Nästan alla Tages olika faser har vi tagit oss igenom via böcker. Dödenperioden särskilt, men också andra intressen som rymden och insekter. När jag märker att han är på väg att snöa in på något ber jag bibblan ta hem passande saker så vi kan lära oss mer via just böcker. Gillar han en serie eller författare så bunkrar vi upp med allt som getts ut där och mjölkar ur det ordentligt.

Det vill säga, ganska vanliga saker som jag misstänker att de flesta gör med sina barn. Inte direkt någon rocket science från mitt håll. Jag tror nog punkt ett är den viktigaste. Det var viktigast för mig som liten, att jag hade de här läsande förebilderna hela tiden och att böcker alltid fanns inom räckhåll.

Har andra föräldrar fler tips för de allra minsta (säg, 3 år och yngre) så kommentera gärna. Dels är det kul att höra om andras knep även om mina barn är bokälskare båda två så vi inte behöver truga, dels kan vi hjälpas åt så de pissiga Pisaresultaten är ett minne blott inom en tioårsperiod.

17 kommentarer

17 kommentarer till #Blogg100 del 38: hur få de riktigt små intresserade av böcker?

  1. De pissiga PISA-resultaten kommer nog inte att ändras så mycket eftersom det kommer så många invandrare som knappt är läskunniga. Knappt läskunniga föräldrar = barn som är ointresserade av läsning.

    Jag tror att lärare har ett stort ansvar för att få dessa barn att läsa eftersom föräldrarna inte kommer att göra något åt det.

    Mina finaste minnen från skolan var när min lärarinna läste högt för oss barn. Jag har blivit en läsande människa.

    • Just invandringen verkar enligt forskningen ha en ganska liten effekt på resultaten.

      http://ekonomistas.se/2012/06/13/invandring-och-skolresultat/

    • Nu backar vi här. Våra dåliga Pisa-resultat beror INTE på invandringen. Om man bryter ner siffrorna så ser man att killar presterar sämst, och det är då både inrikes och utrikesfödda killar. Utrikesfödda tjejer har bättre resultat än svenskfödda killar.
      Vidare så har man ju alltid olika variabler för att likställa de svarande när man gör såna här undersökningar, och skolorna får fylla i uppgifter om sitt elevunderlag. Det är ju ganska självklart att en person som varit i ett land bara några år inte fixar språket lika bra som en infödd. Och med det i åtanke, tänk att svenskfödda killar ändå hamnar i den svagaste gruppen! Tankar om det?
      Att famla efter invandring som en generell förklaring till Pisa-siffrorna är alltså helt fel.

      • Om det inte framgick tydligt i mitt kortfattade svar så håller jag med Johanna L (eller jag och jag, forskningen håller med Johanna L!)

      • Ja, förstod absolut det Vidar! Men tänkte också att ibland orkar man inte klicka vidare på länkar och just i den här frågan gör det inget om man är väldigt tydlig.

      • Där ser man. Jag är förvånad. Hur kommer det sig att resultaten har sjunkit så katastrofalt för just killar då?

      • Förklaringen ligger i att pojkar läser mindre än flickor, i alla fall på det sätt som traditionellt räknas som läsning, alltså ex. böcker och tidningar. Varför de läser mindre är dock inte helt klarlagt. Möjliga förklaringar kan vara bristen på läsande manliga förebilder (läsning som en feminiserad aktivitet), att en del grupper av pojkar ägnar mycket tid framför datorn vilket stjäl vad som skulle kunna vara lästid, och att pojkar i större utsträckning än flickor ser läsning som arbete snarare än som nöje. Det finns ingen enkel förklaring, detta är bara teorier jag tagit del av. Rekommenderar ”Läsarnas marknad” (som jag skrev om i en post här nedan) och ”Reading matters” för de som vill gräva vidare i ämnet.

  2. Som pappa till tre barn (7,5,3 år) så har jag liknande erfarenheter som Johanna.

    En stor skillnad är dock i p.1. Jag älskar visserligen böcker, men läser extremt sällan själv under den tid barnen är vakna. Det har jag inte tid med utan vakentiden går åt till hushållsarbete, umgänge med barnen (inkl mycket högläsning) och lite träning.

  3. Jag har en son på drygt 2 år som verkligen älskat böcker sedan han var jätteliten. Då tog han gärna fram en bok och låg och bläddrade i den, nu är det mer att han aktivt vill att vi ska läsa för honom. Och det gör vi ju såklart, om och om igen. Jag tror mycket på att skapa en positiv känsla för böcker och läsning. Vet själv hur mycket jag älskade böcker när jag var liten, när vi hade sommarlov och fick låna flera kassar med ”sommarböcker” på bibblan var det hur härligt som helst. Och jag älskar fortfarande böcker. Och jobbar som gymnasielärare i svenska, så jag hoppas verkligen att sonens förkärlek till böcker hänger kvar. Nu har vi ett till barn på g vilken dag som helst och det ska bli intressant att se om hon också gillar böcker lika mycket som sin bror.

  4. Jag tror att Johannas första punkt är viktig – att ge sina barn en läsande miljö och att vara en läsande förebild. Barn gör ju inte som vi säger, utan som vi gör. Jag tror att det kan vara svårt att göra barn till läsare, om man inte visar att läsningen är viktig också för en själv.

  5. Tack så mycket för detta blogginlägg! Det var jag som ställde frågan till att börja med.

    Punkt 1 blir till vissa delar det som är utmaningen. Vi har ett rum fyllt med böcker, men lika mycket film och spel i bokhyllorna i andra rum så det kanske ger ett splittrat intryck. Jag hinner heller inte läsa då mitt barn ser, men däremot har jag alltid en bok på gång.

    Min sexmånaders älskar att bläddra i böcker redan nu så jag hoppas det är en bra utgångspunkt för ett stort läsintresse senare, med hjälp av oss föräldrar naturligtvis!

  6. ”Det var viktigast för mig som liten, att jag hade de här läsande förebilderna hela tiden och att böcker alltid fanns inom räckhåll.”

    Just detta finns det tusentals sidor av forskning som understödjer. Båda punkterna är centrala för att barn får ett intresse för läsning, och således blir duktiga läsare.

    Givetvis handlar PISA-resultaten inte om invandring. Läser en på lite mer går det också att se att själva ”tyda tecken”-läsningen är inte den vi är dåliga på i Sverige. De allra flesta barn läser väldigt bra i den mån att de förstår ord och bokstäver, och kan läsa en text. Det är när det kommer till ”tolknings”-läsningen som Sveriges resultat dalar. Att kunna generalisera utifrån texter, och att koppla dem till sina egna upplevelser, det är där våran läsförmåga brister. Det finns inga som helst belägg för att denna förmåga skulle vara relaterat till vilket förstaspråk en elev har.

    (Värt att tillägga är att svenska elever är betydligt bättre på digital läsning än på pappersläsning. Många hävdar att det är det som kommer vara värt någonting i framtiden, och att vi således inte har särskilt mycket att oroa oss för. Bara ännu en infallsvinkel.)

    Kan rekommendera ”Läsarnas marknad, marknadens läsare – en forskningsantologi” för de som är fortsatt intresserade av (bl.a.) PISA-resultaten och vad dessa kan bero på. Det är en offentlig statlig utredning som finns gratis tillgänglig på nätet. Googla så hittar ni!

  7. Jag instämmer med Beatrice, med undantag kanske för parentesen (jag tror att de som halkar efter förlorar – och kommer att förlora – på det). Mer tips på läsning här:
    Gunilla Molloy i intervjun ”Genus det bortglömda perspektivet” (finns på nätet):”Skolan värdesätter inte pojkars intressen och vardagskunskaper. Samtidigt saknar pojkar manliga förebilder som läser skönlitteratur. Det är två huvudorsaker till att pojkar i snitt läser så mycket mindre än flickor att deras läsförmåga är väsentligt sämre.” Citat som får stöd av Skolverkets rapport Att läsa och skriva – forskning och beprövad erfarenhet (2007) där man tar upp ett antal återkommande faktorer som är av stor betydelse för att nå ett funktionellt läsande och skrivande. Är det ett levande språkrum den unga läsaren lever i eller inte? Är hon/han intresserad, motiverad och känner att det fyller viktiga funktioner i sitt liv, eller inte? Tas personens ämnesmässiga och kulturella erfarenheter till vara, eller inte? Vilka vanor och erfarenheter har personen av att röra sig i både talspråkliga och skriftspråkliga världar? Frågor som pekar på väsentliga aspekter för unga läsares läsförståelse.

    • Vill bara understryka att det jag skrev inom parentesen inte är min personliga åsikt, men en åsikt som förs fram av en del inom fältet.

  8. Min treåring är alldeles lagom för böcker nu. Han gillade böcker och bilder ännu tidigare, men då rev han bara sönder dom. Att både låta honom läsa och hålla böckerna hela har varit ett riktigt äventyr. Men tack och lov, nu är han tre. :)

  9. Utöver de tips som ges ovan tror jag att det är bra att motivera för sig själv varför man är intresserad av att barnet/-n ska bli storläsare. Är det enbart av läsförståelseskäl eller för att bjuda in barnet/-n till en värld man själv älskar? Jag tror att det senare ökar chanserna för storläsning. Bonusknep: Var noggrann när du väljer vad du ska låna/köpa och läsa – det finns för många dåliga böcker i omlopp. Jag har läst för mitt niomånadersbarn sedan hen var några dagar gammal och förhoppningsvis lyckats förmedla något av den glädje jag faktiskt känner inför läsning i allmänhet och just den aktuella boken i synnerhet. Vi har väldigt skoj åt bilder, ljud, bläddrandet som sådant och insikten om att en sak som syns på framsidan ofta återkommer inne i boken.

  10. […] Längtar redan (!) tills mitt barn är stort nog att vi kan börja läsa böcker på riktigt tillsammans. Johanna Ö på Bokhora skrev ett intressant inlägg om det häromdagen, Hur få de riktigt små intresserade av böcker. […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida