Bokhora.se

15/01 2014
8:23

Jag börjar misstänka det. Varje gång jag försöker mig på en fransk roman känner jag mig så nollställd och oengagerad, den griper mig inte alls. Har prövat olika sorter; Nobelpristagare, sk vanliga böcker, både manliga och kvinnliga författare, olika ämnen. Samma reaktion varje gång. Ett stort bleh.

Nu senast gjorde jag ett försök med Abdullah Taias ”Frälsningsarmén” som jag läst en massa fint om innan. Det ska vara en strålande roman. Min åsikt? Nja, blek, inget särskilt. Precis som jag tyckt om de andra fransoserna jag provat. Är det ren slump eller är det kulturellt? Att det finns något som jag inte tar åt mig, går igång på, relaterar till i franska romaners stil och berättelser?
Känner ju helt annorlunda för tex amerikanska romaner. Där är det mycket relaterande. Och i norska. Osv. Men Frankrike… mais non?

27 kommentarer

27 kommentarer till Det franska kynnet är inte för mig?

  1. Jag tycker också det är en speciell stil på franska romaner, svårt att förklara men det stämmer helt klart att det finns något där (tycker även jag kan se det i den tyska litten, har för mig jag har skrivit om det här nån gång). Kan ju också vara att de nya författarna som översätts skriver i just den stilen, för om man går längre tillbaka i tiden så tycker jag fransk litteratur är annorlunda. Stramare liksom.

  2. Rekommenderar varmt Delphine de Vigans böcker – i synnerhet ”Underjordiska timmar” och ”No och jag”.

  3. lena kjersen edman

    Simone de Beauvoir. Albert Camus. Annie Ernaux.

  4. Anna Gavalda är i alla fall jättebra!

  5. Har haft liknande känsla som JoL beträffande nyare franska författare som jag försökt mig på. Deras verk har liksom inte gripit tag. Språket har känts omständligt och innehållet irriterande ointressant. Äldre franska författare som de Beauvoir eller Zola har jag uppskattat. Men kanske är det bara att ta nya tag betr det franska. Har läst för lite, är för lite insatt i det speciellt franska …

  6. Men Johanna, Ensemble c’est tout som är så himla bra!! Särskilt en bit in i boken, när han hämtar hem henne, läste du dit? Och dialogerna!

  7. gunnäl berggren olsson

    Precis. Det är nått kallt över den franska litt. MEN inte över ”Ingenting kan hindra natten”. Blir du inte berörd av den så vitte tusan om du inte behöver hjälp!

  8. En sak jag funderat över när jag läst dina inlägg. Varför är du så besatt över att kunna relatera till personer i böcker? Tänker att det finns så många böcker där det är helt omöjligt att relatera, men att man kan förstå på ett annat plan. Man läser så klart av olika anledningar, men jag tycker att det är intressant att du ofta pratar om att kunna relatera till saker. Detta gäller kanske inte så mycket just denna boken, mer på ett generellt plan. Hade varit kul om du skrev något om det, om du kanske inte redan gjort det?:)

    • Hmm, intressant. Jag tror att ”relatera” är en term som för mig betyder att jag fattar huvudpersonerna. Jag gillar inte böcker som bara är ett språkexperiment, utan jag vill ha skitbra karaktäter i en bra historia. Och om det är det i fråga om karaktärer, då upplever man (jag) ju alltid att jag förstår dem och deras handlingar. Därav mitt eviga relaterande. Antar jag.

      • Okej, då är jag med. Då har vi antagligen bara olika definitioner av ordet relatera. Tack för svar!

  9. Jag har också ett franskboksproblem. Tyckte om filmen Igelkottens elegans men inte boken.

  10. Här kommer Tant Tvärtemot igen! Är närmast lycklig över att vi har förlagen tex Sekwa och Elisabeth Grate som bara ger ut frankspråkiga böcker i översättning. Har inte läst allt, men närapå och är så förtjust i det mesta. Jag tror för min del att det är en slags finess i språket som tilltalar mig, en stram elegans…Jösses, så löjligt det låter (och definitivt låååångt från mig själv)men det är så jag känner. Ofta väldigt (eller ganska) tunna böcker också, vilket tilltalar mig. Beundrar de som kan berätta ”allt” på 100 sidor i stället för att bre ut sig i tegelstenar…

  11. Måste både hålla med och inte. Jag är gift med en fransman, så jag läser franska böcker då och då för att bättra på mitt ordförråd och grammatiken. (Det kanske låter pretentiöst, men i så fall är det inte meningen, det bara är så.) Många känns ganska intetsägande, men ibland stöter jag på en del pärlor, här senast en bok av Joel Dicker ”La verite d’affaire de Harry Quebert” (vet inte om den kommer i översatt version, men om den gör så rekommenderas den varmt). Men ibland när jag läser de så kan jag ju inte låta bli att undra om vi inte tappar en del i översättningen? Men det är annorlunda än vad man ser i svensk och anglosaxisk litteratur, inte nödvändigtvis sämre, men annorlunda.

  12. Frankofilen flämtar!
    Fast jag förstår precis vad du menar. kanske blir det Franska Kynnet lost in translation.

    En gissning på modern fransk Johannalitt är ‘Fiskar ändrar riktning…’ men jag har (ännu) inte läst den själv. I avdelningen klassiker: ‘Löfte i gryningen’ av Romain Gary.

  13. Åh, det här måste bli ett inlägg känner jag. Själv absolut älskar jag det franska, lite babbliga och egentligen rätt händelselösa. Däremot har jag extremt svårt för det tyska, lite skröniga och lustiga.

  14. jag har precis börjat upptäcka de franska författarna och undrar varför jag inte gjort det tidigare. jag gillar verkligen stilen! Precis som Diana skrev så upplever jag också att där är en speciell finess i språket. Har t o m skrattat högt för mig själv ibland när jag läst och jag kan vara ganska svårflörtad när det kommer till humoristiska böcker. Tur att smaken är som baken!

  15. Har du provat Maryse Condé? Hon är ju inte från fastlandsfrankrike utan Guadeloupe. Väldigt annorlunda från annan fransk litteratur, intressant också med inblickar i karibisk historia, kan särskilt tipsa om Tills vattnet stiger.

  16. […] Johanna L på Bokhora ondgör sig över fransk litteratur, som hon inte alls tilltalas av. Rent objektivt kan jag förstå vad hon menar, men det hon avskyr älskar jag. […]

  17. Som halvfransos, uppväxt i Frankrike och dessutom bokmal, har jag fått den franska litteraturen med modersmjölken. Jag älskar den, naturligtvis. Men att dissa ett helt lands utbud (oavsett land) utifrån de översättningar man läst kan jag tycka är lite väl hårt. Fransk litteratur är så mycket mer, så mycket bredare, än vad utmärkta Sekwa och Elisabeth Grate tar in. Kanske måste man också ha tillbringat en hel del tid i Frankrike för att förstå det franska kynnet och ev. kunna relatera till det, därmed inte sagt att man måste tycka om det. I Sverige blir vi tidigt matade med den anglosaxiska kulturen, vilket jag är övertygad om påverkar vår syn på brittisk och amerikansk litteratur (som jag också gillar!).

  18. […] med den som inte är på bild, ”Astragal” av Albertine Sarrazin. Den är fransk. Det förklarar hela min reaktion. (Så intressant diskussion om fransk litteratur i kommentarerna på det inlägget, läs gärna.) […]

  19. Klarar inte av fransk litteratur. Det funkar inte för mig bara. Har ändå läst en hel del; Annie Eranaux, Michel Tournier, Anna Gavalda, Romain Gary, samt den där hemska Igelkottens elegans. Näe. Det blir bara påklistrat filiosfiskt och karaktärerna har en förmåga att bli väldigt platta.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida