Bokhora.se

11/05 2014
11:42

Det här ämnet har jag skrivit om förr, men idag intervjuade Björn af Kleen Lena Andersson i DN och då säger hon bla så här:

”Jag vill se mina figurer på avstånd. Då inträder en viss kyla. Vilket jag tycker om, eftersom texten då inte invaderar läsaren. Jag tycker själv illa om att bli invaderad. När jag får vada i undervegetationen. Skrivandet handlar om att rensa i undervegetationen. Kanske behålla en kvist.”

Åh, och min preferens är ju att bli invaderad.

5 kommentarer

5 kommentarer till ”Egenmäktigt förfarande” och kylan

  1. Vi borde prata mer om Ester…

    Lena Andersson, tycker jag, tar upp en mycket allmänmänsklig företeelse i Egenmäktigt förfarande, En roman om kärlek. Men är det verkligen kärlek hon beskriver? Finns det inte en stark beroendekomponent hos Ester hon tar upp? Vi kanske helt enkelt borde prata mer om Ester och varför hon och många andra om och om igen hamnar i denna eller liknande situationer. För det finns väl många Ester runtom oss. Och kan det vara så att avståndet, för att kunna se Ester i helfigur, Lena tar upp kostar Ester värme och känslor?

    • Ja, men det är ju precis så LA förklarar sitt val, kylan är medveten? Och sen finns det andra förf och läsare som klarar helfiguren med bibehållen värme.

  2. Kul att läsa om värme och kyla på det sättet! Jag har också tänkt på det där och märkt att jag föredrar kylan i allmänhet, men det beror på att jag i dessa perioder har värme i mig och mitt liv. På liknande sätt har jag noterat att de författare som gestaltar kyla i och kring sina karaktärer ofta är väldigt varma som människor när man träffar dem i verkliga livet. :-)

  3. Älskar distansen (alltså kylan mao)i Egenmäktigt… Utan den hade boken riskerat bli patetisk och en av 10.000 relationsromaner. Nu visar LA att man kan skriva om kärlek utan att förlora sig i inkännande och känslosamhet.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida