Bokhora.se

18/07 2014
9:34

Detta har hänt: i den stora världen, den ena hemska saken efter den andra.
I min lilla bokvärld har jag blivit ganska upptagen av Emily Gould. Jag har köpt och läst hennes nya roman ”Friendship”, och jag har läst diverse texter om och med henne. Dels vanliga intervjuer och recensioner, men också påhopp och hat. Det har varit mycket kring henne senaste månaden helt enkelt. Hade jag läst ”Friendship” och bara tyckt att den var tråkig hade jag säkert inte brytt mig, men nu är jag fast. Och jag gillar boken. Har svårt att säga exakt varför, men jag sträckläste i en sittning.

9780374158613Precis som titeln avslöjar handlar den om vänskap mellan två kvinnor strax över trettio. Pojkvänner och dejter finns med i periferin, men det stora fokuset är verkligen hur Amys och Bevs vänskap har formats och förändras under några år.
Det andra fokuset är att bådas yrkesliv inte alls är där de borde vara när de är strax efter trettio. Bev har pluggat från och till men nu hankar hon sig fram på tråkiga kontorsvick. Hon skrapar ständigt botten på sitt bankkonto.
Amy hade för tre år sedan ett jobb som bloggare på en stor skvallersajt, men blev sparkad efter att ha skvallrat om fel person. Nu är hon anställd på Yidster som är en kultursajt för hippa, urbana judar, och hon känner sig djupt felplacerad och outnyttjad. Hon väntar bara på comebacken hon är värd. Då!
Det är just det här med ”väntar på…” och ”värd” som jag tycker är så intressant. Gould skildrar människor i en viss ålder som betyder vuxen, och de har pluggat och allt sånt, och de befinner sig i en kulturell miljö nämligen Brooklyn, och de har aspirationer att typ skriva böcker eller blogga om kultur eller något sånt, men ändå kommer aldrig lyftet. De tvingas dela lägenhet med andra och maxa sina kreditkort på regelbunden basis. Den livsstilen borde väl ha upphört för ett par år sen, eller så borde den väl åtminstone upphöra snart? Det där ”borde” alltså. När man är vuxen så har man bra jobb med stadig inkomst, egen lägenhet, förhållande, kanske barn, kanske semestrar, etc. När ska allt det här trilla in för Bev och Amy?
Den underliggande frågan Gould skriver om är vad det handlar om att vara vuxen, och hur blir man det? Automatiskt via ålder, eller behövs det mer? Bev blir oplanerat gravid, och det kickar igång en självrannsakningsprocess för både henne och Amy. (Det här involverar en tredje mindre viktig huvudperson som heter Sally, men den handlingen tycker jag blir för orealistisk. Det är Bev och Amy det handlar om, punkt.)

”Friendship” utspelas i nutida Brooklyn, en plats jag också har snöat in på lite under sommaren. I Adelle Waldmans ”The loveaffairs of Nathaniel P” handlade det om Brooklyn och hans författande. Bev och Amy är ju inte så uttalade åt något håll. De träffas visserligen på ett bokförlag, men för dem handlar det mer om att de befinner sig i eller nära kultur. Amys pojkvän är konstnär. Bev försöker skriva lite. De är rätt odefinierade i fråga om vad de ska satsa på och hur de ska lyckas, men just att de verkligen bör hålla på med det är en av anledningarna till att de har så svårt att ta tag i sina liv på riktigt. Som jag skrev i förra inlägget har Emily Gould berättat om sin ekonomis uppgång och fall, och hur hon fick ta kontorsheltidsjobb igen när hon trodde att hon skulle vara författare från och med nu. I intervjuer har hon också pratat om hur bra det var för hennes utveckling, även om det ofta var skittråkigt under tiden.
En person som kommer upp i en massa texter om Gould är Lena Dunham, och det är lätt att se likheter mellan Bev och Amy och gänget i ”Girls”. Bev och Amy är bara några år äldre, fattigare, desperatare och bor i en mindre cool del av Brooklyn. En annan jämförelse kan bli filmen ”Frances Ha” av och med Greta Gerwig. Gillar man den och ”Girls” blir ”Friendship” ett hett tips. Ja, eller om man bara har fastnat för hela mediacirkusen kring Emily Gould. Det är lätt hänt. Igår hade hon och Curtis Sittenfeld en rolig twitterkonversation om hur de skulle krossa i ett kändiskunskapsquiz. Gillar man förresten ”Prep” / ”I en klass för sig” är ”Friendship” också ett tips.

1 kommentar

1 kommentar till ”Friendship” – Emily Gould

  1. […] guldkorn på nätet. Ibland verkar de i symbios, man publicerar sig och bloggar samtidigt som tex min idol Emily Gould (som Marcus också skrev om i veckan), och ibland är det bara på nätet. Frågan om hur jag […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida