Bokhora.se

24/03 2014
7:00

lina stoltzDet är böcker som ”Imorgon är allt som vanligt” som får mig att tänka att svensk barn & ungdom är så himla bra nuförtiden. En bok för åldern 9-12, 115 sidor lång.
Den handlar om huvudpersonens Lilians skam över sin alkoholiserade mamma, och om hennes gläjde över sina superfina och samtidigt helt normala storasyskon, och om en luciafest i skolan som kan förstöra allt. Folk kan få reda på hemligheten. Mamman kan komma dit och vara full.

115 sidor är ju inte så långt, men mer behövs inte när man i en middagsscen kan beskriva en storasyster som ihärdigt upprepar att hon inte längre bryr sig om att mamman sitter nere i källaren och super igen. Mamman får göra vad hon vill, Tanja skiter i henne. Fast ingen tror på henne.
Eller Lilians ångest när hennes klassföreståndare ber henne stanna kvar efter lektionen igen för att han vill prata med henne igen. Han märker ju att det är något, säger han.
Fan.
Eller hur mammans ansikte ser ut när hon börjar bli nykter igen. Till skillnad mot hur det ser ut när hon är full.
Bara såna små grejer, inga stora åthävor. Ett ”jag skiter i henne!” här, och ett desperat telefonsamtal till storebrorsan där. Det räcker.

Jag vet att jag upprepar samma saker i reccar av böcker jag gillar, tex att de ska ha skitbra karaktärer. Här hittar man såklart såna. Älskar Lilian, älskar syskonen, älskar på sitt sätt också den där fullgubben på vernissagen och hur han får Lilian att reagera. Inte för att jag är i närheten av att älska det, men skrivhantverket i den scenen.
115 sidor som sagt. Man läser dem rätt snabbt. Och sen kanske man läser dem om igen lite långsammare för att åååh. Och så grinar man kanske lite, igen, och kan bara inte sluta tänka på den. Så blev det för mig.

Just det, jag brukar även tjata om bra dialog. Jepp, gissa?
Och som en extra bonus så kommer författaren visst från Överkalix och det är vinter och tjugofem grader kallt.
Så himla bra, det också.

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida