Bokhora.se

18/08 2014
10:22

Marika King utkom med boken ”Supernova” för några år sedan – jag skrev om den då och tycker att det är rätt intressant läsning i kommentarerna till det inlägget.

Sedan skrev jag om den i en recension i Aftonbladet och använde delar av min text ovan, men med utgångspunkt i kommentarsdiskussionen så avslutade jag så här:

Jag blir arg, jag vill inte att Marika på något vis ger finansmannen Mats Quiberg rätt när han påstår att kvinnor bara pallar med att bli mellanchefer och inget mer. Jag vill ha en roman där den unga kvinnliga huvudpersonen hittar ett sätt att förändra strukturerna, jobba kvar, utmana männen. Inte fly till närmsta 9-5-jobb. Jag vill ge tjejerna förebilder! Och killarna med, för all del.

Kanske är det mycket begärt att debutanten Marika skall göra det men det måste gå. Det måste det väl?


Och jag och Marika hade då en intressant diskussion kring det. För jag vill fortfarande att det ska gå, att någon ska visa att det faktiskt går att jobba inom McKinseyvärlden och förändra strukturer och utmana unkna traditioner och manliga tillvägagångssätt.

Nu kommer en uppföljare till ”Supernova” som heter ”Projekt längtan”. Hur gick det då sen för Lisa? Arbetade hon kvar på Firman och hittade ett sätt att handskas med strukturerna?

I början gör hon det. Återgår till jobbet. Är ganska snart inne i ekorrhjulet igen. Sena kvällar, sluta ögonen en kort sekund i baksätet av en taxi. Projektleda. Alltid lite bättre. Men varför? Vad vill Lisa själv egentligen med sitt liv? Det börjar hon fundera över. Och som den konsult hon är, gör hon excellistor. Vad ska hon bli? VD någonstans på någon liten byrå? Byta arbetsplats men inte dito uppgifter? Frågorna är många. Men Lisa har inga svar.

Förrän plötsligt. Afrika! Till Afrika vill hon. Arbeta med bistånd, men fortfarande inom sitt gebit. Tack vare kontakter lyckas hon få ett arbete som hon gillar och där hon tror att hon ska kunna göra skillnad. Anländer så till Accra och expatcommunityt där. Arbetar på en organisation som stöttar företagande i Ghana. Analyserar, gör rapporter, träffar små och stora företag.

Träffar kärleken i form av Ben. Men den är också svår, för Ben har ett bagage som gör att han inte är säker på att han vill ha en relation, och Lisa har sitt bagage, relationen med den gifte mannen från ”Supernova” och förstås, genomklappningen eller vad man ska kalla det. För även om Lisa är i Afrika nu, så är hon ändå inte riktigt hemma. Hur ska hon kunna få rätsida på yrkes- och kärleksliv, räcker det inte med att sticka till andra sidan jordklotet och göra skillnad?

Marika King har lyckats riktigt bra med sin uppföljare. Precis som Supernova balanserar ”Projekt Längtan” på chicklitkanten, men är allvarligare, intressantare. Det handlar mindre om att träffa den rätte och mer om att träffa rätt i livet, om man så säger. Jag tycker om det. Och jag tycker om att Marika är träffsäker i sina beskrivningar av affärsvärlden och hur det är att vara ung kvinna mitt i den. Plus att precis som jag kände igen mig i ”Supernova” så gör jag det i den här nya också, eftersom jag nu inte bara hoppat av managementlivet, utan också flytt storstaden. Inte till Accra, men till Vittangi och ibland kan det kännas lika exotiskt och svårt att anpassa sig 13o mil från Stockholm. För att det är en annan värld. Dessutom tycker jag det är superintressant med biståndsbiten och hur vi västerlänningar tror att vi har lösningen på jävla allt hela tiden. Det skulle jag vilja att Marika skrev mer om, och inte nödvändigtvis skönlitterärt.

Invändningar har jag dock ändå, och det rör främst kärleksrelationen till Ben, eftersom sättet de träffas på känns lite osannolikt. Ben är en person från Lisas förflutna och jag kan inte riktigt köpa att han dyker upp i Accra på samma företag som Lisa jobbar för. Alla som livskrisar tar ju inte direkt omvägen via Accra om en så säger. Däremot tycker jag kärleken tillför berättelsen massor, och jag gillar att Lisa är obekväm och ifrågasätter och vågar störa. Även i relationer till de andra expatsen som finns i boken.

Ja, det var en fin läsning och Marika King har hittat en bra genre och stil, jag hoppas hon fortsätter inom den, även om jag inte riktigt vet vad Lisa ska göra härnäst, kanske kommer det något helt annat nästa gång.

3 kommentarer

3 kommentarer till ”Projekt längtan” – Marika King

  1. […] kommer den till slut. Recensionen i Bokhora. Och vad fin den […]

  2. Jag tyckte båda böckerna var riktigt bra, och jag gillar att King skrivit något som inte riktigt fanns tidigare bland den svenska litteraturen. På gränsen till chick lit som du säger, men ändå med ett vettigt budskap.

  3. Jo. Fortsätt skriv skönlitterärt om biståndsbiten. Då når budskapet andra än dem som läser de många redan skrivna artiklarna och rapporterna.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida