Bokhora.se

09/04 2014
12:41

9789100131197Det var en sådan himla lättnad att läsa ut ”Stallo”, nära 600 sidor. Jag tyckte att den var minst 200 sidor för lång och jag funderade tidigt på om jag skulle fortsätta läsa. Men jag gjorde ju ändå det. Och det är jag faktiskt rätt glad för.

Det finns en krypande känsla i inledningen av ”Stallo”, en känsla som jag senaste upplevde när jag läste Michelle Pavers ”Evig natt”. I den är det en ensam man i en stuga, långt uppe på Svalbard och det finns ett rätt elakt spöke, en vålnad där, som gjorde mig sjukt mörkrädd. I ”Stallo” är det en mamma som har lånat en stuga i skogen av sin kollega. Jag föreställer mig en timrad stuga med högt gräs runt omkring. Fastän det är dag är det mörkt ute, det har regnat och det där höga gräset är blött och klistrar sig mot mammans ben när hon går där med sin lille son. Djuren beter sig konstigt. Skogen är inte snäll. Mamman och barnet hittar någonting i kylskåpet. Och så är det som att någon tittar på dem.

Och sen är det… TROLL!!!

I ”Stallo” är trolljägaren inte Robert Aschberg [plats för applåder åt lyckat skämt] utan Susso Myrén. Ända sedan Susso såg flygfotot där hennes morfar råkade fånga en mystisk figur på ett flygfoto har hon varit fascinerad av troll. Susso lyckas också få en bild på ett troll, och när det försvinner ett barn från platsen där trollet syntes, blir Susso inblandad.

Smeta ut detta på 600 sidor. Korsklipp mellan Susso och hennes familj och en väldigt knepig samling människor som har troll i sitt gästhus. Krydda med John Bauer och avslöja något oväntat om Sven Jerring. Kanske en liten roadtrip över nästan precis hela Sverige? Några tysta, norrländska män. Och några våldsamma. Se där: där har vi ”Stallo”.

Jag har svårt för att komma på något som ”Stallo” påminner om. Någonstans läser jag liknelser med John Ajvide Lindqvist, men det tycker inte jag. Jag tycker att Ajvide Lindqvist är bättre. Och jag tycker att Stefan Spjut skulle ha dödat en hel del älsklingar. Jag är ingen vän av långa beskrivningar av rastplatsluncher. Men det blir ganska spännande när Sven Jerring blandas in. Då blir jag googlings-sugen och det brukar vara ett bra tecken.

Jag har läst att ”Stallo” ska bli film. Det kan bli hur dåligt som helst eller ganska bra. Jag vill inte se en illa sminkad Mikael Persprandt som trollet Karats! Men troll har en sådan himla potential om jag nu får skriva så. När alla andra övernaturliga väsen har fått sina 15 minuter, borde det väl verkligen vara dags för trollet? Lär då gärna av Michelle Paver och överskrid inte 300 sidor.

15 kommentarer

15 kommentarer till ”Stallo” – Stefan Spjut

  1. John A-L har ju en fantastisk troll-berättelse i ”Pappersväggar”.

    Det låter ju som att om man (jag) nu vill läsa svensk skräck så måste man läsa färdigt honom (och eventuellt även Anders Fagers ”svenska kulter”) innan man går in på Stallo. Och eftersom jag har åtminstone tre olästa John A-L så lär Stallo aldrig bli läst av mig i alla fall.

  2. Trollfilmen finns redan, den är norsk och den är bra!

  3. John A-L + Åsa Larsson = Stefan Spjut, tror jag att jag skrev när jag läst boken. Tyckte jättemycket om den men kände snarare att Sven Jerring-spåret var urspårat.
    En annan bra trollbok är ju Bara sedan solen sjunkit av Johanna Sinisalo.

  4. Jag har försökt lyssna på Stallo, men jag finner den kombinerat långrandig och smyghemsk. Jag är heller inte nöjd med benämningen ”troll”, som jag inte tycker finns i norrland. Där finns ”skrömta” (små oknytt typ) och skogsrån och sånt. ”Troll” känns så…sörländskt, på nåt sätt.

    Nej, jag orkade inte lyssna ut den.

  5. Jag har läst Stallo. Jag bor i Kiruna där boken delvis utspelar sig. Jag är väldigt upprörd över boken.

    Spjuths språk är väldigt bra, jag sugs in i berättelsen trots att jag aldrig annars läser skräck! Men redan tidigt in i boken ryggar jag till, vänta nu! De här människorna finns ju på riktigt, med exakt dessa förnamn! Inte bra, osmakligt! Synd på en så pass bra bok. Det är väl hederskodex att byta namn på människor vars historia man stulit? Vad tycker ni?

  6. Jag finner att Stallo är genial! Ett språk som är som en klätterranka. Den första meningen bygger oväntat grunden för nästa mening som berättar något helt annat som i sin tur gör bas för nästa mening.

    Och det bästa med boken är ju just att den rätt hetsiga ”road-bookens” utforskartempo varvas med långsamma och detaljerade områdesbeskrivningar. Jag hade gärna sett 200 sidor till med naturrealistiska omgivningsbeskrivningar.

  7. Filmen TROLLJÄGAREN spelades ju in redan 2009, skriven av norrmannen André Övredal. Den här boken känns ganska mycket inspirerad av den filmen.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Trollj%C3%A4garen

  8. På vilket vis känns den inspirerad av Trolljägaren? Den enda likheten är ju att de handlar om troll.

    Ja, Trolljägaren är en bra film men vad tror du den inspirerats av? Det har skrivits sagor om tomtar och troll i hundratals år. Trolljägaren är inte ”originalet” på något som helst vis.

  9. Ole Stilborg

    Jag håller på att läsa ut Stallo och har en bakgrund som Ajvide-fan (läst i stort set allt)och har blivet besviken och i stigande grad orolig över Stallo. Att Spjut är en slarvare i stil med Dan Brown – problem med kronologi och logisk följd m.m. får vara – men att han framställer trollen som ett oförklarligt Det/De Andre som är onda/farliga utan att han intresserar sig för vad de är och varför de är – är närmast oförlåtligt. Något som är helt främmande för Ajvide Lindqvist. Ajvide vill ju veta hur det är att vara vampyr t.ex. Han värnar om sina figurer som därigenom blir intressanta. Jag hoppas verkligen att det bara är aningslöshet som får Spjut att ge trollen nästan samtliga hemska fördomsfullheter som också häftats på romer – ring i örat, stjäl barn , smutsiga och snyltare på det reko samhället. Jag hoppas verkligen att han bara inte tänkt igenom vilken bild han skickar ut i en redan så fördomsfull värld.

    • Fast nu rör det sig inte om romer, utom om fantasivarelser. Så det är väl inte samma sak?

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida