Neeej, vilken tråkig bok. Om man har läst ”Sommaren jag blev vacker”-trilogin och hoppas på magin från del 1 och 2 i den (3:an var ju urdålig), så är risken stor att man blir besviken. Jenny Hans nya ”To all the boys I’ve loved before” fyller inte alls förväntningarna.
Det låter som en kul historia med Lara Jean som sen länge skrivit ett sorts kärleksbrev till killar när hon slutar vara kär i dem. Som en avslutning för sig själv bara, för de här breven har hon aldrig skickat utan sparat i en hattask under sin säng. En dag är hattasken borta. Nästa dag kommer en av killarna som hon skrivit till fram och undrar vad det där brevet handlar om egentligen. Panik! Någon har alltså skickat dem!
Det låter ju bra som sagt, men jag tyckte den var tråkig nästan hela tiden. Ingen sprutt, inget bra pirr (utom några få scener), inget av det där fina från ”Sommaren jag blev vacker”. Framförallt ingen Conrad.
Huvudpersonen Lara Jean är så himla barnslig också, och hela historien känns väldigt tillrättalagd för kristna amerikanska läsare som ylar förskräckt så fort de läser om en kyss eller får se ett svärord i tryck. Lara Jean kör bil så hon är ju alltså sexton, men det är något jag får påminna mig själv om flera gånger. Jag tänker hela tiden att hon är 12-13. Och hennes lillsyrra, hur gammal är hon? Jag tror på 9-10, men hon är väl då i själva verket 12-13? Barnsligheten beror alltså inte bara på bristen på pussar och svordomar, utan på hur de beter sig i stort och hur historien blir. Det finns ju givetvis en kulturell kontext, men även med den läsningen så blir det här låååångt ut på präktighetsskalan. Jag hade ändå kunnat svälja det om det bara varit bättre skrivet. Förutsägbara böcker har jag inget problem med alls, om de görs bra. Se på Mhairi McFarlane. ”To all the boys I’ve loved before” är både tråkig och förutsägbar OCH befolkas av trista och barnsliga karaktärer. Fel på alla sätt.
7 kommentarer
Själv så gick inte Sommar-serien hem hos mig så jag hade ganska låga förväntningar på ”To all the Boys I’ve Loved Before”, det är väl förmodligen därför jag blev så positivt överraskad av den. Håller fullständigt med att Lara är fruktansvärt barnslig men samtidigt så tycker jag att hon är ganska gullig ibland med sin oskuldsfullhet. Kärleksintresset Peter gillade jag också. Det jag tyckte sämst om var att det är första delen i en serie så man fick ju aldrig något riktigt slut.
Jag gillade nog tom Peter bäst av det där gänget? Han är ingen Conrad, men han är lite kul.
Hej, jag undrar om det kommer fler avsnitt av er bokpodd? Kanske i sommar? Jag njöt av varje avsnitt förra sommaren som jag lyssnade på. Sommarhälsningar!
Tyvärr inga fler avsnitt inplanerade i dagsläget, även om vi så gärna skulle vilja. Men vi behöver spons för att göra dem! Studio, producent, klipp, allt det där kostar ju.
Tycker jag läst flera amerikanska, nyskrivna YA-böcker på senaste tiden som känts enormt tillrättalagda på det där kyska och prudentliga sättet. Förstör hela läsningen för mig eftersom texten förlorar i trovärdighet och tonsäkerhet. Känns väldigt trist om det är så att författare känner press att anpassa sitt skrivande efter moralkonservativa gruppers värderingar.
Mne vad synd att den var tråkig och vad skönt att jag inte klickade hem den.
[…] blir inte så mycket liv i dem, alla känns bleka, lite barnsliga och förenklade. Jag tänkte på Jenny Hans ”To all the boys I loved before” medan jag läste, det var samma nja. Men i Alex Ginos fall är det kanske så att man får välja […]