Bokhora.se

09/11 2015
21:55

@stringhyllan gav mig ett uppdrag på @albertbonniersforlag insta; ”Vilken bok läser han?”

”Han” är ”förlagsredaktör Sven Granat” enligt Albert Bonniers Förlags insta.  Bilden togs enligt @stockholmskallan av Herbert Lindgren 1960.

Eftersom jag har lite problem med tvångstankar så antog jag uppdraget som tog oväntat lång tid i anspråk, oväntat eftersom vi ju trots allt vet titeln från början. Måååånga hemsidor blev det på jakt efter rätt bok och en hel del korrespondens vid konstiga tidpunkter. Här är topplistan över de bästa sakerna jag lärde mig på jakt efter rätt bok:

 

10. Granath med H

Sven heter Granath med h i slutet.

Inte ”Granat” som Stockholmskällan och Albert kallar honom.

 

 

9. K:et i KB står inte för kiosk

 Kungliga biblioteket coolar sig på sin hemsida med detta:

”Sedan den första lagen om pliktleveranser stiftades 1661 har i stort sett alla publikationer som utgivits i Sverige samlats in.”

De publikationer som inte fick ingå i dessa ”i stort sett alla”-böcker är till exempel sån som Sven Granath gav ut, sånt som kallades kiosklitteratur. Sven och killarna på Bonniers som översatte dessa böcker kallade sig ofta Håkan Bergstedt när de översatte, kanske för att de skammades så av KB.

Nils Petter Sundgren fick dock aldrig leka Håkan Bergstedt när han jobbade på Bonniers. Om detta finns det bra berättat här.

8. Nazistisk ockultism

”Black sun” är en symbol som liknar en hybrid mellan nazisternas swastika och SS:s två blixtar/runor och är en symbol som användes i den esoteriska/ockulta delen av nazismen. Det är dock inte, precis som hakkorset, en symbol som enbart använts av nazister. Många kända nazister, kanske främst Heinrich Himmler, var väldigt fascinerade av det ockulta och det finns en massa galet att läsa om hans hopkok av teorier där han bland annat ser sig själv som en reinkarnerad kung vid namn Heinrich I och hans dröm om att skapa ett irl-Camelot.

7. Lees Brors lugg

Fotografen som fotograferat Sven heter som sagt Herbert Lindgren. Han fotade en massa kulturmänniskor på 60-talet.

Till exempel Bror Hjorth, nedan till vänster, som Harper Lee skamlöst snott sin frisyr ifrån. 

6. Black Sun press

Black sun press var ett parisförlag som gav ut en massa exilamerikaner och britter innan de blev kända. Harry Crosby, en av grundarna, tog livet av sig i en självmordspakt och då fortsatte Caresse Crosby, den andra grundaren tillika uppfinnaren av ”the backless brassiere”, att ge ut böcker i några år.

5. Oedipus Schmoedipus

På Barry Adamsons skiva ”Oedipus Schmoedipus” (Bästa titeln ever ju!) finns en Nick Cave-låt jag aldrig hört (varför Nick Cave dök upp får sin förklaring…)

4. Ingen vill prata om ”Heat” längre.

Efter att vi löst gåtan med boken passade jag och @stringhyllan a.k.a Rebecca på att lära känna varandra lite på facebook. Broar byggdes, broar revs.

heat

Länken jag fick:

3. För säkerhets skull

Det finns de som tycker ”Justin Case” är en rimlig pseudonym. Till exempel författaren Hugh B. Cave som skrivit en bok som heter ”Black sun” och står på min lista över misstänkta författare i denna utredning.

503

2. Lita alltid på ditt undermedvetna

Till och med när det har fel har det rätt.

Jag fick för mig i bästa Rorschach-anda att den bit av omslaget som syns föreställer en stor ödla, typ en leguan eller varan eller nåt. Det fick mig att gräva mig igenom fasligt många böcker av Hugh B. Cave eftersom han var fascinerad av Haiti och leguaner är vanligt förekommande där.

1. Varanen blev till eld

Vad gör det om mitt undermedvetna är en knasputte när jag på australiensiska amazons antikvariska avdelning till sist hittar rätt bok.

Här kan ni läsa Rebeccas blogginlägg om utredningen.

8 kommentarer

8 kommentarer till 10 saker jag lärde mig av Sven Granath och @stringhyllan

  1. KB har en del kiosklitteratur,

    https://bevarande.blogg.kb.se/2015/07/20/kiosklitteratur/

    Medan annat verkar ha rensats ut från Universitetsbiblioteken:

    http://www.dast.nu/artikel/westernpockets-paratext-ar-bara-peritext

    • Marcus Stenberg

      Jo det är självklart att det också finns verk som kan klassas som kiosklitteratur på KB, men min poäng var att KB säger sig samla in i stort sett allt som trycks i Sverige när de faktiskt gjort kvalitetsbedömningar historiskt efter eget tycke och smak utifrån ett system som jag inte lyckats hitta några kriterier för. Förmodligen har det varit väldigt subjektivt. Det blir lite problematiskt då en får en felaktig bild av den utgivning och de läsvanor vi haft i Sverige när KB inte beskriver hur den här gallringen gått till. Hur mycket kiosklitteratur finns på KB om en jämför med hur mycket som getts ut?

  2. […] borta på Bokhora. Han är så där härligt mysrysligt störd, ta bara hans senaste inlägg ”10 saker jag lärde mig av Sven Granath och @stringhyllan”. Ypperlig läsning. Missa inte heller Marcus genomgångar av omslag. Jag saknar […]

  3. Jag.älskar. dina inte-OT-men-ändå-OT-men-ändå-fast-nästan-inlägg som det här. Mer-mer-mer! :)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida