Bokhora.se

31/05 2015
23:52

Peppe: I veckan avslutade jag ”Du” av Caoline Kepnes och jag känner mig fortfarande lite obehagligt till mods. Boken handlar om Joe som jobbar i en bokaffär i New Yorks East Village och som en dag blir besatt av en av sina kunder. Han börjar samla på sig information om henne, stjäl till exempel hennes telefon för att kunna läsa hennes mail och sociala medier, och när han känner att han är beredd närmar han sig henne och gör hennes till sin flickvän. Det är spännande och klart att det inte kommer att sluta väl. Vad säger du Johanna L?

9789137143385JoL: Jag blev superimponerad av inledningen. Joe bor i Brooklyn, jobbar på på Lower East Side, han namedroppar författare som tex Heidi Julavits och har en massa skitbra referenser i övrigt. Det första kapitlet satt jag bara och jublade över allting. Det var så NU. Även om jag visste att det skulle handla om en bokaffär så hade jag väntat mig referenser av typ JD Salinger-slaget. Klassiker. Det är ju alltid det i amerikanska böcker när det ska pratas litteratur. Men Joe är en kille som läser! Givietvis har han läst Salinger också, och jodå, det kommer så småningom en sån referens för den, men inte bara. Joe är uppdaterad.
Helt stereotypt ser kunden han faller för, en ung tjej som kallas Beck, ut som Natalie Portman. Är hon varje killes våta dröm i fråga om smarta Gone girl-tjejer? Alltså coola tjejer.
Iallafall, jag tycker första kapitlena var skitbra. En till grej med dem som var så NU är all användning av sociala medier. På cirka 10 min har Joe hittat massa info om Beck. (Det här är alltså innan han har snott mobilen.) Delvis beror det på att hon älskar twitter och är skribent (pluggar kreativt skrivande!), men ändå. Så lätt att kartlägga en människa.
Jag älskar hela inramningen för ”Du”. Miljön, tonen och tidskänslan. Sen kommer vi till Joe… Och Beck… Hur tycker du att de är?

Peppe: Jag gillade också inledningen och sögs med av historien. Längtade liksom efter att läsa vidare. Tyckte också om hur sociala medier vävdes in i historien, fast det gjorde mig också lite paranoid. Vi lever verkligen i alla stalkers guldålder. Tänker på hur lätt det skulle vara att ta reda på allt om mig. Tur att jag inte är en Nathalie Portman-lookalike, liksom. Däremot tycker jag att Becks Twitter-uppdateringar kunde vara lite fyndigare om hon nu pluggade kreativt skrivande. Nu kändes de mest som Facebook-uppdateringar där hon bara informerade världen om det hon höll på med. Men vad vet jag, kanske kidsen använder Twitter så.

Jag håller för övrigt med om att Beck var snäppet för mycket Gillian Flynns beskrivning av ”cool girl”, men kunde förbise både det och ”American Psycho-Joe”. Nånstans halvvägs började jag ändå störa mig på att boken var skriven som om det var en film. Det är i och för sig någonting jag ofta irriterar mig på i deckare. Förstår du vad jag menar?

JoL: Jaa, tror det. Den grejen störde inte mig så mycket ändå, tror jag, utan jag retade mig mer på att Joe kom undan i sitt stalkerbeteende så många gånger. Han börjar ju verkligen förfölja Beck men klarar sig alltid. Gansk enformigt?
I den andan störde jag mig också på att det är så lätt för honom att lösa riktigt kniviga och svåra situationer. Det skiter sig verkligen aldrig någonsin för Joe? Det var irriterande! Jag var sugen på hur det skulle gå och ville absolut läsa vidare, men det var så mycket som flöt på felfritt att jag började tappa intresset. Inledningen höll inte hela vägen. Mycket bra början, men sen planade bra-heten ut. Tror ”Du” blir en typisk bok jag läser och sen glömmer snabbt för den lyckas inte skapa ett bestående intryck. Det här beror nog också på att jag inte fattar hur hans psyk-stalkande började. Vad har gjort honom så knäpp, för han är ju samtidigt skitsmart och charmig och lyckas på riktigt connecta med tjejer.
Hur tycker du?

Peppe: Alltså, den där förklaringen till varför Joe var så skadad, men ändå så karismatisk längtade jag också efter. Det kändes som Keynes hade tänkt skriva om det. Hon strödde liksom ut ledtrådar kring Joe´s gamla arbetsgivare Mooney, som inte heller verkade helt frisk i sin relation till Joe, men kom aldrig till skott. Jag hade behövt veta lite mer.

Jag kan gilla böcker där huvudpersonen är något slags Alexander Lukas-typ me världens bästa tur och som klarar alla kniviga situationer, så jag störde mig inte så mycket på att Joe hela tiden kom undan med sitt stalkerbeteende. Däremot irriterade jag mig på att vissa lösningar var osannolika (som när han bar en manskropp från källaren till sin bil som om det varit en liten baby). Regeln är följande: Som författare får man skriva om osannolika sammanträffanden och en på miljonen-träffar, men man får inte vara lat och ta genvägar. Om överenskommelsen med läsaren är att historien är något som (nästan) kunde hända på riktigt, förlorar jag intresset om karaktärerna gör otrovärdiga eller rent av fysiskt omöjliga saker. Skulle du rekommendera ”Du”?

JoL: Ja, kanske som strandläsning. Detta märkliga begrepp. Jag menar då som en lättare bok som ska underhålla en för några timmar. Den har ju fördelen att man snabbt blir fångad av den, är lätt att läsa, mycket funkar i den. Men en del grejer funkar inte lika bra. Igårkväll fick jag själv sitta och verkligen fundera på hur den slutade egentligen, och det är ju inte länge sen jag läste ut den. Det blir en sådär-rekommendation från mig.

Peppe: Oss emellan hoppade jag över några sidor i den sjukt utdragna slutscenen. Men ja, en bok som man kan sträckläsa på stranden och som är bra att börja med om man befinner sig i en lässvacka.

1 kommentar

1 kommentar till ”Du” – Caroline Kepnes

  1. Tyckte mycket om ”Du! av Caroline Kepnes. Har själv arbetat med en psykopat i många år tills jag till slut lyckades fly.
    Kepnes beskrivning av Joe är otroligt verklig. Man tänker att han har ju för sjutton känslor och allt, men sen går det upp för en att allt det där är ju bara självömkan. Kunde inte lägga ner boken när jag väl kommit in i den. Och nu har hon ju skrivit en uppföljare… Läser den nog på engelska för kan inte vänta på den svenska översättningen. Mariette

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida