Jag snubblade över den här texten i The New Yorker som handlar om att använda läsning som terapi. Det finns tydligen biblioterapeuter (visste ej detta) som efter diskussioner med patienten ger hen en specifik läslista som ska leda till bättre psykiskt mående. Det handlar alltså inte om självhjälpsböcker, utan fiktion. Eftersom det finns studier som visar att folk som läser mycket skönlitteratur har lättare att känna empati med andra människor är det kanske inte så konstigt att skönlitteratur kan hjälpa folk att också förstå sina egna känslor bättre?
I samma text stod det att trots att det finns ett allt större utbud av böcker, läser allt fler av oss samma texter. Det samma böcker som recenseras, som läses av bokcirklar och som finns på topplistor runt om i världen. Samtidigt finns det en massa bra litteratur som aldrig når potentiella läsare. En av meningarna i texten gav mig ändå lite ångest. Så många böcker, så lite tid:
”If you actually calculate how many books you read in a year—and how many that means you’re likely to read before you die—you’ll start to realize that you need to be highly selective in order to make the most of your reading time.”
3 kommentarer
Hej Peppe! Jag blev nyss intresserad av biblioterapi också. Det tycks finnas två inriktningar, en där man läser (mest skönlitteratur, också dikter) och en där man själv skriver. Egentligen inte så underligt, det finns ju konstterapi osv. också. Jag har läst ”The novel cure” (Ella Berthoud, Susan Elderkin), en bok med biblioterapirekommendationer för allt från tandvärk till håglöshet, skriven med lite humor. Dessutom finns en utbildning i litteraturterapi i Finland (Lahtis?), men om jag nu fattade saken rätt är den mera ”vård” än ”läsning”.
Tack för tipset om The novel cure, ska genast kolla upp det! Och så coolt att det finns en utbildning i Finland.
Visst är det fint! ”Det är enklare att tala runt en bok än öppet ur hjärtat” som min kollega Karoline berättar om här:
http://livskick.nu/biblioterapi-som-behandlingsform-att-leva-mellan-raderna/
I artikeln tipsar hon om studiecirklar i Sverige som jobbar med detta för att prata om svåra saker.
Mycket för böckers välmående-faktor som vi på Livskick (som mest skriver om psykisk/fysisk hälsa) tagit med en bokblogg bland våra bloggfavoriter :-) (Feministbiblioteket)
p.s. Jag läser inte färdigt den där meningen. Panikångest-varning på den ju! ;-) d.s.