Litteratur som terapi

Jag snubblade över den här texten i The New Yorker som handlar om att använda läsning som terapi. Det finns tydligen biblioterapeuter (visste ej detta) som efter diskussioner med patienten ger hen en specifik läslista som ska leda till bättre psykiskt mående. Det handlar alltså inte om självhjälpsböcker, utan fiktion. Eftersom det finns studier som visar att folk som läser mycket skönlitteratur har lättare att känna empati med andra människor är det kanske inte så konstigt att skönlitteratur kan hjälpa folk att också förstå sina egna känslor bättre?

I samma text stod det att trots att det finns ett allt större utbud av böcker, läser allt fler av oss samma texter. Det samma böcker som recenseras, som läses av bokcirklar och som finns på topplistor runt om i världen. Samtidigt finns det en massa bra litteratur som aldrig når potentiella läsare. En av meningarna i texten gav mig ändå lite ångest. Så många böcker, så lite tid:

”If you actually calculate how many books you read in a year—and how many that means you’re likely to read before you die—you’ll start to realize that you need to be highly selective in order to make the most of your reading time.”