Bokhora.se

08/09 2015
7:30

Marie-Louise-EkmanJag vet inte hur jag blev så imponerad av Marie-Louise Ekman för medan jag läser biografin förstår jag att jag har dålig koll på både hennes konst och hennes filmer. Återstår hennes person då? Mitt goda intryck kanske beror på intervjuer och artiklar, och på foton för jag tycker alltid hon klär sig så coolt. Jag började hur som helst läsningen i sinnesstämningen ”nu ska vi se vem den här coola kvinnan är egentligen”. Avslutade ungefär i ”men guuud, den här fantastiskt coola kvinnan, jag döör!!”. Jag är ett ännu större fan nu. Både av Marie-Louise Ekman, och av Klas Gustafsons biografi om henne, ”Marie-Louise Ekmans två liv”. Skulle vilja att hon och han, eller bara hon, fick samtalskvällar, stora utställningar, teveprogram, radioprogram och allt man kan komma på, för jag vill höra mer om och med henne.

Jag önskar också att hon hade blivit utbildningsminister medan det var aktuellt (nu är hon pensionär och tar inga fler såna stora uppdrag). Tror det hade varit mycket bra för Sverige. En ganska stor del av biografin handlar nämligen om hennes chefskap, först på Konstfack och sen på Dramaten. Två saker genomsyrar hennes arbete där. Hon var tvungen att genomföra förändringar på båda ställena, men trots det så blev hon en av de chefer som uppskattats mest av alla på arbetsplatsen. Fackordföranden på Dramaten säger att ingen annan varit så omtyckt på decennier.
Hennes metod verkar vara samtal, yrkesrespekt och integritet, samt ett ovanligt stort mått av ödmjukhet. I en passage säger hon att när man tex blir Dramaten-chef eller liknande är det så lätt att tro att man måste gå och köpa en Armani-kostym, för det är så chefer på den nivån ska se ut. Men hon är ju inte en sån människa. Hon måste fortsätta vara sig själv och därmed kunna möta sina medarbetare på det bästa sättet utan att fejka upp sig som ”chef” för dem. Då kommer inget att funka.
Det här är ingen ledarskapsbok, men gud vad bra den är för alla som jobbar med människor, på alla nivåer. Stort tips!

Den är också helt fantastisk om skapande och hur det går till. Processer, val, inspiration, att pröva nytt, att förstå var ens skapande kommer ifrån. Jag älskar ju att läsa om konstnärliga processer, så jag faller som en fura för allt det här. Älskar också att läsa om hennes liv. Från början med föräldrarna där pappan är den konstnärligt drivande och mamman länge är hemmafru. Sen Marie-Louise Ekmans män; konstnären Carl-Johan de Geer, filmskaparen Johan Bergenstråhle, och till sist skådespelaren Gösta Ekman. Hon har samarbetat med alla, och det syns på olika sätt i hennes verk. Bilder, filmer, pjäser. Väldigt fascinerande. (Inte för att hon saknade konstnärlig självständighet alltså.)

Det finns faktiskt ingenting i den här boken som jag INTE gillar. Jag började läsa den en dag när jag var förkyld och låg hemma, och hade därmed lyxen att bara kunna läsa på i flera timmar. Hade hela tiden lust att instagramma och twittra och facebooka ”läs! fantastisk!” om den. Det här låter ju ganska distanslöst, men så är det. ”Marie-Louise Ekmans två liv” är den mest inspirerande och intressanta bok jag har läst på evigheter. Konst, ledarskap, Sveriges konstliv, feminism, samhälle, med mera. Helt fantastisk bok av henne och Klas Gustafson. Jag skulle kunna ösa på med ännu fler positiva värdeomdömen, men visst förstår ni att jag gillar? ALLA borde läsa. Man behöver inte veta så mycket om henne innan, eller vara särskilt insatt i konst för det är inte jag. Inte alls. Det enda som behövs är att man vill ha en riktigt bra bok.
Jag kommer att gå vidare med ”Jakten mot nollpunkten” för jag vill täcka in hela det här gänget.
En varg söker sin podd, avsnittet Lady parts spa, passar också himla bra till Ekman-boken. Inte bara för att de pratar om en intervju med Marianne Lindberg de Geer som nu är gift med Carl Johan de Geer, utan även för att det med handlar om skapande.

2 kommentarer

2 kommentarer till ”Marie-Louise Ekmans två liv” – Klas Gustafson

  1. […] ”Marie-Louise Ekmans två liv” har jag läst själv, och älskade. Vill tipsa om den till ALLA. Hoppas bara mina föräldrar kommer gilla den nu också, men jag tror det för den är intressant på många sätt. Tidsdokument över svenskt samhällsliv och politik från 40-talet och framåt, lite kändisar av olika slag, konst såklart, och så den fantastiska kvinnan i egen hög person och allt hon har gjort i sitt liv. […]

  2. (Sent svar:)Oj. Själv tyckte jag att boken var så pretentiös och vördnadsfull gentemot sitt objekt, att jag bara inte orkade igenom den. Ointressant dessutom.
    Inte en enda av de roliga bilder som cirkulerade från tiden runt 1966-67 (menar ej MahJong-annonserna eller ME:s julkort som sändes till släkt och vänner. Lilla helnäcka frun gjorde fellatio på sin lille helnäcke man. Så charmerande upprörande!, fanns med. Bara vi som lusläste gamla Bildis, minns numera. Tidsdokument kan du bara inbilla dig. Men hon är en kul person som författaren inte tillåts komma riktigt nära, och hon har en position och en grinig gubbe att vårda.
    Hur som helst, jag hade väntat mig något annat och SKÄNKTE min surt förvärvade – och besviket lästa – bok till stans antikvariat.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida