Bokhora.se

01/10 2015
12:51

martinwidmarkGrattis Martin Widmark!
Igår kom statistiken för alla bibliotek år 2014, och den som har lånats ut mest alla kategorier är Martin Widmark. Det blev en total jordskredsseger för honom. Hans lån förra året: 1 909298 stycken. Året innan hade han 1 571560, så det är en imponerande ökning. Han har legat etta på den här listan sen 2009.

Nummer två på 2014-listan är illustratören Helena Willis, som bland annat gör Widmarks mest pouplära serie LasseMaja. Hon nådde 1 083382 utlån.

Trea är författaren Helena Bross med 1 030675.

I augustis Läs för livet-podd pratade jag med Martin Widmark och då handlade det bland annat om hur man lyckas bli så populär bland läsarna. Hur skriver man för att fånga dem?

Hela listan finns alltså här, men jag redovisar topp 10.

1. Martin Widmark, 1 909298 lån.
2. Helena Willis, 1 083382 lån. (Illustratör.)
3. Helena Bross, 1 030675 lån.
4. Astrid Lindgren, 844801 lån.
5. Margareta Nordqvist, 803556 lån. (Illustratör.)
6. Gunilla Bergström, 797596 lån.
7. Anders Jacobsson, 703657 lån.
8. Sören Olsson, 695050 lån.
9. Lin Hallberg, 671690 lån.
10. Sven Nordqvist, 609598 lån.

Anna Jansson är nummer 30 på listan med 325449 utlån, och hon skriver ju för både unga och vuxna. Det första namnet som är en renodlad vuxenförfattare (vad jag vet) är Nora Roberts på 35:e plats med 293682 utlån. Sen blir det en lång radda b&u igen, både illustratörer och författare, innan Mari Jungstedt kommer som nästa renodlade vuxenförfattare på plats 56 med 217323 utlån.
Väldigt, väldigt stark b&u-dominans i övre fjärdedelen av listan alltså, så kan man sammanfatta 2014s års biblioteksutlåning. Precis som det har varit så länge jag har följt den. Även efter plats 56 finns flera b&u.

Under bokmässan förra helgen presenterades nya försäljningssiffror för bokhandeln och där går b&u också bäst. Tänk om det här kunde generera i lite mer mediabevakning av b&u, eller lite fler reportage och intervjuer med b&u-författare? Total guldstjärna om dessa reportage dessutom kunde pausa reflektioner kring Astrid Lindgren och Gunilla Bergströms författarskap, och istället fokusera på några av de nutida författarna? Det finns väldigt många att välja mellan på den här 200 topplistan.

Jag vet inte hur många intervjuer jag har läst med Jonas Hassen Khemiri i höst. Det är nog bara Horse & Hound kvar nu som inte har kört en sån? Iallafall, som jämförelse så finns Khemiri inte med på 200-toppen. Förmodligen för att han inte har gett ut en roman på flera år, tänker ni, och ja, det är ju sant. Därmed lånas han mer blygsamt. Men ändå. Han syns exakt överallt. Martin Widmark syns… jag kan sträcka mig till att säga lite sporadiskt, men då är jag faktiskt väldigt generös. B&u är SUPERVIKTIGA för biblioteken och SUPERVIKTIGA för handeln. All media säger ju att b&u och hela läskunnighetsdiskussionen är superviktig för dem också, men sen stannar det vid det.

16 kommentarer

16 kommentarer till Martin Widmark är Sveriges mest utlånade författare

  1. Intressant! Gillar Widmark, men ännu mera Helena Willis illustrationer.

  2. Uppskattar att du nämner Horse & Hound, är det intertextuell koppling till filmen Notting Hill? :-)

  3. Jag gillar personen Martin Widmark (eller i vart fall den personen som kommer fram i intervjuer/debattartiklar) men kan samtidigt fullständigt förstå att han inte får så mycket exponering.
    Han kommer ut med ett knippe böcker varje år som är ungefär samma böcker som han gav ut förra året. Man (recensenter) varken får eller förväntar sig något nytt och spännande.
    Han pratar på om att det är viktigt att alla läser, man nickar trött, håller med, ger barnet den senaste Lasse-Majan och noterar att hen läser den, känner sig duktig. Men gör det att man intresserar sig för Martin Widmark? Nej.

    Jonas Hassem Khemiri tror jag (fortfarande) lever mycket på ”bästa Beatrice Ask”. Han är en person nu, och inte bara en författare. Dessutom skriver han om Sverige, idag, och inte om ett sagoland ”Valleby” där, för att citera Garrison Keillor, ”the women are strong, the men good looking and all the children are above average”
    (jag höll på att skriva att Valleby var som hämtad ur ”det sovande folket”, men det är inte rättvist, och som sagt, jag gillar ju personen Martin W och tycker bara att han skriver ointressanta böcker).

    TL:DR, det är självklart att media skriver mer om Jonas Hassem Khemiri eftersom han skriver intressantare böcker och deltar i det mer kontroversiella politiska samtalet. Sen tror jag såklart att det hjälper att han skriver för vuxna också, även om man kan diskutera om inte ”ett öga rött” är en ungdomsbok.

    • Jag tycker verkligen att 2 miljoner utlån är värt att diskutera, hur får man till det, men det finns ju också en radda andra förf än MW och de får inte heller så mkt uppmärksamhet. Och att intervjuer med b&u kan bli lite tråkiga och repetitiva – jag håller med. Men för att gnälla utan ände så tror jag att JHK väldigt sällan möts av dessa frågor när han pratar med en journalist:
      1) Jag har inte läst din bok, så du kan väl berätta lite kort vad den handlar om?
      2) Får man skriva om sorg i vuxenböcker?
      3) Varför skriver du vuxenböcker?
      Och i MWs fall (mitt med) 4) Varför är det viktigt att läsa?
      Precis som att många vuxenböcker är politiska är många b&u det också, eller handlar om saker som sorg, sjukdom, ensamhet, klass, osv, men det är sällan det diskuteras i b&u-intervjuer. Det blir inte så många frågor typ ”du återvänder ofta till det här temat, varför då?” eller ”du har skrivit om personer som si och så, vad vill du med det?”. För b&u handlar det oftast om ifall man FÅR skriva om sorg, sjukdom, etc. Detta förmodligen för att journalisten inte har hunnit läsa in sig på författaren den ska intervjua, eller bara läst den senaste boken och då kan man inte göra såna kopplingar.

      Jag tror det var i Augustprispodden för några år sen som de parade ihop nominerade från olika ålderskategorier som hade ett tema gemensamt. Det tycker jag är intressant. Om man lyckas skriva en bok om säg sorg, och den berör läsarna, då är det inget som sker av en slump. Det betyder att författaren har tänkt till om detta ämne. Oavsett om läsaren är 13 eller 43. Tänk att få prata om det, istället för att hamna i det ständiga ”vart går gränsen för b&u, svara nu det förväntade att man får skriva om vad som helst, perfekt, tack, det blir en sidospalt på 1000 tkn”.
      Jag gnäller vidare på media helt enkelt. Som man frågar, får man svar.

      (På bokmässan var det ett seminarium om ungdomsböcker som hette ”Hur mörkt får det bli?”. Jag var inte på det, men har hört flera säga att det var skitbra. Iaf, den frågeställningen är så enormt typisk för b&u. Det blir JÄMT så. En diskussion mellan vuxenförf som skrivit om mörker börjar sällan i änden får man verkligen skriva om det här.)

      • Mer gnäll: ett till ämne som väldigt sällan dryftas i samtal med b&u är språk. För att fortsätta min fixering vid JHK kommer det upp ofta med honom. Det vore mkt spännande att få se lite språkfrågor till b&u också, för det är ju något vi måste tänka till om. Fast det kräver att journalisten har läst, annars är det svårt att diskutera.

        • Jag läser extremt lite författarintervjuer och du har säkert rätt i att det ställs olika frågor.
          Fråga 1 är ju förkastlig att ställa till vilken författare som helst, (om det nu är hens litteratur som är ämnet och inte hens inlägg i debatten).

          Fråga 2 är ju lite märklig, självklart får man skriva om sorg i såväl b&u som vuxenböcker. Däremot tycker jag att själva frågan ”vad får man skriva om, och hur och för vilken åldersgrupp” är intressant. Det finns ju saker som är OK att skriva om i vuxenböcker men inte i barnböcker som riktar sig till yngre barn i alla fall, tortyr t.ex. tycker jag inte man får skriva om i böcker som ska läsas av 6-åringar. Och när man nu etablerar en gräns så kommer ju frågan ”när är ditt barn redo att läsa om tortyr” som ett brev på posten.
          Sen är det ju så att man kanske inte behöver ställa just den frågan i varje intervju.

          Även fråga 3 är löjlig- helt enig med dig.

          På fråga 4 tycker jag att både du och MW lite får ”skylla er själva” i och med att ni tagit på er rollen som läsambassadörer, även om jag kan förstå att det blir tröttsamt att få samma fråga om och om igen.

          Sen finns det ju en poäng (tycker jag) i att man oftare frågar den frågan till b&u än vuxenförfattare. Det är viktigare att barn läser än att vuxna gör det, för om barnen inte lär sig läsa kommer de att få oerhört svårt som vuxna. Men, jag misstänker att proportionerna mellan b&u och vuxenboksförfattare är skeva. Om b&u (typ)alltid får den frågan och vuxen (typ) aldrig får frågan så är det dåligt.

          • Alla de här frågorna hade ju varit okej om de var början på samtalet / intervjun, men de är i 99% även slutet. Min kompis Lisa blev inspirerad av det här inlägget + diskussionen och skrev ett eget inlägg om frågor vuxenförfattare aldrig får på onekligen.blogspot.com. Jag känner igen varenda en! Vet inte om jag nånsin blivit intervjuad som JHK där det lyfter och blir ett större och intressantare samtal. Tyvärr. Så jag fattar att b&u kan framstå som tråkiga eller enkla och bara håller på att tipsa om typ 10 smarta knep för att få ditt barn att läsa, men… Inte alltid vårt fel. Det är en väldigt snäv intervjumall.

  4. Sen tycker jag det är intressant att de ”nutida författarna” på topplistan i stort sett samtliga är 50+. Stina Wirsen på plats 15 är den första som är yngre än 50, och på topp 40 är det fem sammanlagt som är under 50.
    Det finns fem 80-talister på topp 100. Barnböcker (som lånas) är alltså sådant som skrivs av människor som är närmre sin pension än (i snitt) sin tid som dagisbarnsföräldrar.

    • Det var i våras eller i somras som Svensk Bokhandel hade en stor artikel om att nutida b&u-författare inte i så stor grad konkurrerar med varandra som med Astrid Lindgren och Lennart Hellsing. Det ÄR en gammal dominans. Folk vill att deras barn ska läsa allt bra de läste när de var små, och man har inte så stor, eller ingen koll, på vad som kommer ut nu. Läs: medias fel igen. Hur skulle man kunna få koll ens?
      Det är samma fenomen varenda gång vi pratar om boktips för b&u här på bloggen. Det kommer jämt ett gäng kommentarer om böcker som är 20-30-40 år gamla.

      En annan anledning till att många äldre förf dominerar på biblolistan: det är inte så många 25-åringar som får debutera i Sverige, och för att komma med på 200-toppen krävs ofta flera böcker i bagaget. Det räcker inte med 1 el 2, iaf inte om man är b&u. (Om man är vuxen kan det göra det. Se tex på Fredrik Backmans utlånestatistik på årets lista. En raket.)

      Men vad gäller åldern, du menar inte att tex manliga förf inte kan skriva om kvinnor, eller att 60-åriga förf inte kan skriva om 35-åriga huvudpersoner, eller hur? Hoppas att jag tolkade dig fel om det. Det är ju precis den trovärdigheten som är ett konstnärligt skapande, att man inte bara kan behandla sig själv exakt där man är just nu i livet. (Jmf diskussionen om Håkan Hellström. Borde han numera bara skriva låtar om amorteringar och dagislämning?)
      Med nutida förf menade jag såna som aktivt ger ut nya böcker, och i de böckerna behandlas världen idag.

      • Jag håller helt med dig om problemet med att gammal litteratur tränger undan ny. Samtidigt är det ju så att en hel del av den gamla litteraturen kommer tillbaka för att den är bra. Vi läser (gissar jag) bara de populäraste/bästa (kan överlappa, men såklart inte alltid) procenten av den litteratur som gavs ut 1940, 1970, 1980 eller 1990. Och det känns naturligt att de fem bästa böckerna från 1970 borde vara bättre än i vart fall de 50 % sämsta böckerna från idag.

        Där tycker jag biblioteken är och borde vara viktiga för att få ut det bästa ur dagens
        b & u till folket. jag har upptäckt flera favoriter genom att bara slumplåna en kasse bilderböcker med barnen. För dyrt att chansa på att köpa en halvdålig bok (som barnen, ve och fasa, kanske älskar och vill höra hundra ggr).

        Och till sist, nej jag menar inte att man inte kan skriva om något annat än sig själv och sin omgivning. Men det är ett problem om den enda bilden av hur det ”är” att vara barn är en bild som präglas av den generation som var barn för mer än 40 år sedan. Jag tror vi är eniga där.

        Kul med bra diskussion f.ö.

        • En sista åsikt bara: många av de äldre förf skriver ju om hur det är att vara barn idag och inte om sin egen barndom, och då gör man ju på samma sätt som förf som inte är poliser men vill skriva deckare – research. Inget konstigare än så ju?

  5. Läste i DN förra helgen (?) att den mest utlånade boken på Stockholms stadsbibliotek var en av Ivar Lo JOhansson. Bara jag som tyckte att det var helmärkligt?

  6. Aha. (inte för att jag känner till projektet men ;) )

  7. […] två miljoner (2 000 000) utlån. Den är en otrolig siffra – som resulterade i en TT-notis. Johanna Lindbäck skriver på Bokhora: ”Jag vet inte hur många intervjuer jag har läst med Jonas Hassen Khemiri i höst. Det är nog […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida