Men HEJ OCH HÅ vad jag gillar den här handlingen: en person återvänder till sin hemstad för första gången på lång tid. Flera år. Det är något jobbigt som ligger bakom uppehållet. Väl på plats träffar hen lite kompisar från förr och det dyker helst upp en gammal kärlek också. Kanske personens livs kärlek?
Jag bara: jaaa, ge mig mer, ge mig mer!
Exakt det här mönstret följer ”Svarthuset” av Peter May. Det är en deckare, så det är ett brott som får huvudpersonen Fin McLeod -lämpligt nog polis – att återvända till sin lilla pytteö, Isle of Lewis, i Yttre Hebriderna efter arton år.
Jag kom 150 sidor igår så nu har han precis träffat den där gamla kärleken (det här står i baksidestexten så alla var förberedda på det). Detta bådar mycket gott!
2 kommentarer
Jag läste de första raderna av ditt inlägg och tänkte att det låter som Blackhouse – och det var det. Jag gillade inte alls den boken, på grund av samma orsaker som gjorde att du blev så entusiastisk. Jag tänker: KLYSCHIGT. Vi får se vad du tänker när du läst klart;)
Visst brukar du och jag ofta tycka helt olika? Jag gillar ”Svarthuset” ända in i mål, och har fallit för den här handlingen fler gånger. Hemstad, hemvändande och nostalgi = rätt för mig.