Bokhora.se

07/02 2015
12:23

Nu fick jag trots allt möjligheten att titta ordentligt i Simon Stålenhags ”Ur varselklotet”.

stalenhag_varselklotet_square

När jag såg boken för första gången var jag så himla säker på att det var fotografier, några slags montage, men det är det inte. Det är målningar. Det här säger dock ingenting om kvaliteten på Stålenhags bilder, det säger bara någonting om min reaktion när jag såg bilderna på nära håll och upptäckte att det var målningar. Jag blev överraskad.

Simon Stålenhags bilder ser ut att vara hämtade direkt från 80-talet men det som gör dem så speciella är de futuristiska inslagen. Det kan vara en sådan robot som på framsidan av boken, tre kylartorn bakom radhusen eller en grupp robotvildsvin i en rosa solnedgång. Just vildsvinen får mig att tänka på Miyazakis ”Prinsessan Mononoke”, medan andra bilder påminner mig ganska mycket om Shaun Tan i ”Berättelser från yttre förorten” eller ”Borttappad”. Ändå är ”Ur Varselklotet” inte som någon annan bok jag tidigare bläddrat i. Kanske beror det på igenkänningbarheten från min egen barndom: snowracern, overallerna, cyklarna, bilarnas kantiga former, snöns reflektioner i det blåa vinterskymningsljuset.  Varje uppslag är en fantasikatalysator som inte liknar någonting annat.

Flera av bilderna i ”Ur varselklotet” finns på Simon Stålenhags tumblr, men i boken finns dessutom texter till flera av bilderna som adderar stämning och spänning. Jag måste dock titta på bilderna först, läsa texterna sen och sist av allt läsa texterna och titta på bilderna samtidigt. Jag vill inte skriva att ”Ur Varselklotet” är det bästa jag kommer läsa 2015, för det här är någonting helt annorlunda än en roman. Men ”Ur varselklotet” är en av mina största fantasi- och kulturupplevelser på 2000-talet, kanske någonsin. Jösses, jag är så himla överväldigad!

Om man vill köpa någon av Simon Stålenhags bilder kan man göra det här.

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida