SOM jag hade väntat på Ebba Witt-Brattströms ”Århundradets kärlekskrig”. Hennes skönlitterära debut och en historia som skulle vara minst lika bra som Martina Haags ” Det är något som inte stämmer” fast kryddat med Märta Tikkanen, Lena Andersson, August Strindberg och andra (hög)litterära referenser. Och visst är det stundvis mitt i prick. EBW får till riktigt snygga formuleringar (jag utgår från att ni läst massor av utdrag i olika medier. Till exempel Expressen som var så het på gröten att de helt sket i recensionsdatumet), men jag kan ändå inte släppa tanken på att en traditionell roman hade varit bättre. Jag vill läsa historien, inte de polerade fragmenten. Jag måste utgå från att EBW såg syftet som viktigare än formen. Att det helt enkelt inte fanns tid eller tålamod för den långa romanen, istället måste texten ut, ut, ut och så blev det punktromanformatet. Snyggt, men känner mig snuvad på karamellen.
EBW har påpekat det i alla intervjuer: det en fiktiv roman, inte en biografi (precis som ”Det är något som inte stämmer”, men inte som Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” som Tikkanen aldrig förnekade att skulle handla om henne och Henrik Tikkanen), men det är givetvis svårt att läsa den utan att se Ebba och Horace tala. Det jag överraskas av är att misshandeln i boken inte väckt större reaktioner. Om det är fiktion är det ett ganska kallblodigt inslag i den subtila offentliga dialogen mellan Horace och Ebba eftersom folk kommer att tro att det är något som hänt i verkligheten, och om det är något som Horace verkligen utsatte Ebba för är det ju bara vidrigt. Eftersom Ebba varit så noga med att prata om hur förtryck är allmängiltigt är det konstigt att hon inte pratar om misshandeln och därmed visar att också feminister, så kallade ”starka kvinnor” (hatar när man talar om starka kvinnor som om de var bättre än ”kvinnor” eller ”svaga kvinnor”) i den kulturella överklassen blir misshandlade.
Jag läser, jag gillar riktigt mycket ibland, men hade kanske ändå hoppats på mer.
Johanna Ö läste också och tyckte: Nja.