Bokhora.se

19/01 2016
7:43

Fick ett sånt AKUT ungdomsbokslängt förra veckan. Det var så jag stod framför mina bokhyllor och stirrade desperat typ ”vad har jag, vad har jag?!”. Tråkigt nog var majoriteten av alla olästa titlar vuxenböcker. En lärdom: stasha upp på ungdoms.
Akutkänslan kom dels för att det var ett tag sen jag läste en sån, och dels – eller det här hoppas jag – för att det har börjat snurra på med en ungdomsbok jag skriver själv på nu. Får alltid samma stora läsbehov i den här fasen, det är som att ju mer jag kommer in i min historia och de karaktärerna, desto nödvändigare blir det att dra i mig andras böcker. Jag hetsläser verkligen.

IMG_1905Iallafall, det jag var sugen på nu: en helt vanlig realistisk ungdomsbok. Någon blir kär. Har lite problem i skolan. Eller med sina kompisar. Whatever. Något som kan hända alla, här och nu. Inga andra världar, magiskt innehåll eller storslagna kamper.

Jag lånade ”Battle” av Maja Lunde på norska avdelningen på Stadsbibblan. Läste i SvB att hon ska komma ut med flera böcker på svenska i höst, både för vuxna och barn, så jag blev nyfiken och ville testa något direkt. Det blev ”Battle” om en tjej som dansar och bor i den fina delen av Oslo (upp mot Holmenkollen). Ytan är väldigt viktig för henne och kompisarna. Men sen får hennes pappa pengastrul, och de måste huxflux lämna hemmet. Istället hamnar de långt ut i förorten, en sunkig lägenhet i ett sunkigt höghus. Där bor en kille som dansar hiphop. Ooooh.
Fick preciiiis vad jag letade efter, och dessutom så härligt att läsa på norska.

Sophie Kinsella brukar jag gilla just för hennes humor, men nu tycker jag det är den som förstör ”Var är Audrey?”. Inte för att starta en debatt om vad man får skämta om, men tonen passade inte ihop med den i grunden rätt jobbiga historien. Audrey är hemma med depression, social fobi, ångestattacker och gud vet vad, efter en skitjobbig upplevelse i skolan. Hon har varit hemma i flera månader. Legat på sjukhus. Går nu på terapi ett par gånger i veckan för att försöka återanpassa sig till livet och kunna börja i en ny skola. Man fattar att det som hände var STORT och HEMSKT även om hon inte avslöjar exakt vad.
Sen kommer hennes brorsas kompis och börjar visa lite intresse att prata, och… Well, ni kan gissa?
Fast humorn. Nej neeeej. Funkade inte alls. Jag tycker det blev löjligt med Audreys familj och speciellt hennes mamma som styrs av fåniga larm i tidningsartiklar. Och Audreys trauma + Kinsellas humoristiska ton skar sig helt. Nej på den här.

Ej i bild, ”Hälsningar från havets botten” av Christina Lindström. Fille börjar gymnasiet, och då plötsligt dyker Hanna Drougge upp i hans liv igen. Hanna Drougge! En tjej han inte sett på sex år, och som han verkligen gillade när det begav sig. Han var så kär. Nu går hon samma program som han, och han blir lika kär igen.
Det här är en debut, och jag gillar mycket i den. Bra historia, bihistorier, fina känslor. Men just Hanna känns bättre som idé än som faktisk genomförd karaktär? Jag förstår ju hur hon ska vara och varför, men hon flyter runt och är lite ogreppbar med sitt on/off och framförallt det ständiga verbaliserandet kring det.
Jag hade också svårt för att alla, ALLA, var så slagfärdiga i ALLT de sa. Vi är ju stora fan av snitsiga dialoger och karaktärer som har humor, yes yes, men varenda gång de öppnar munnen? För mycket. Det blir ett litterärt grepp mer än prat på riktigt liksom. Ibland är man bara normal och säger halvtråkiga saker, även om man är en människa med humor.
Det var klaget alltså, Hanna + dialogen. Plussen blir pirret, fina oneliners, vanligheten i miljö och historia men att det ändå känns nytt och fräsch – som det gör när det är bra.

Fick sån mersmak av de här tre att jag bad om fler boktips på twitter och fick då ett par engelska titlar. Det kommer mer ungdoms snart alltså!

9 kommentarer

9 kommentarer till Ge mig någon som blir kär bara, något helt vanligt

  1. Har du läst Mitt hjärta går på av Christoffer Holst? Tyckte den verkligen var underbar. Var lite förundrad över ena huvudkaraktärens relation till sina föräldrar men så där annars var boken otroligt mysig och härlig!

  2. Yay för mer ungdoms! Har också läst mycket vuxen ett tag, så lite vardag och skola och relationstrassel känns lockande. Läste precis Släppa taget av Katarina von Bredow och där har vi pirr och semel-bakning så det står härliga till, plus jättefin syskonrelation och vardagsliv, men en nästan outhärdligt osäker huvudkaraktär. Tyckte det var lite toppar och dalar, och har inget slutgiltigt omdöme ännu, men kan rekomendera som en lättslukad mumsbit av ungdoms. Hade ett lättare anslag än många av Bredows böcker brukar ha, inte så mycket ångest och trauma i relationerna utan jag blev mest bara glad av att läsa.

  3. Jag läste Sara Wikmans Jag vill inte möta världen i tårar här om veckan. Den var fin! En typisk ungdomsroman på nåt sätt, men så fin, liksom stämningsfull. Och jag tyckte mig se små blinkningar åt både Fucking åmål och Stål.

  4. Jamen, nu läste jag ju det här inlägget också.

    Anna and the French kiss:

    Någon blir kär – check (kan även drabba dig det är så härligt skrivet att man blir lite småkär själv)
    Problem på skolan – check (hon kan inte franska men ska ändå plugga i Paris)
    Problem med kompisar – check

    Storslagenhet ville du ju inte ha, men nu utspelar den sig ju i Paris och det är ju lite storslaget :-)

  5. […] mycket gjort. Läsmässigt däremot, klart sämre resultat. Det här visade sig vara en period då jag inte behövde hetssluka andras böcker utan istället hetsprata om och skriva på min […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida