Bokhora.se

01/08 2016
9:19

George_front_rgb-200x300På självaste Pride-paraddagen i lördags läste jag ut ”George” av Alex Gino. Välvald dag, då boken handlar om George som föds som kille men vet att han borde ha blivit tjej. Det här ställs på sin spets då hans klass ska sätta upp klassikern ”Charlotte’s web” / ”Min vän Charlotte”, och George vill spela Charlotte. Alla i klassen får provspela och när det är dags för honom så reagerar hans fröken med ilska. Det måste han väl fatta, han är ju kille, klart han inte ska spela en tjej, vilka dumheter!

Den här boken är amerikansk, och det märks verkligen. Jag tror inte att det är en dans på rosor att växa upp som trans, komma ut, vara queer i Sverige heller, men att läsa ”George” blir ändå en omedveten påminnelse om diskussionerna som förs här hos oss. Det måste ju vara bättre än i USA, vi måste ha kommit längre?! Bara det att alla är så totalt oförstående inför att en kille vill spela en tjej i en pjäs. EN PJÄS. Det mest naturliga ställe som finns att leka med könsroller ju? En lång tradition av män som spelar kvinnliga roller? Dessutom är Charlotte en spindel, ett DJUR? Hallå? Det är inte precis som om George föreslår att han ska spela i tjejernas basketlag istället för killarnas. Men hans fröken gör klart för honom att Charlotte-rollen är omöjlig och han får välja något annat. Så här fortsätter det. Omgivningen och familjen är oförstående och väldigt konservativ.

Jag är ganska kluven till ”George”. Å ena sidan, ett viktigt ämne som det inte finns så många böcker om än så alla är välkomna och efterlängtade. Å andra sidan, den är rätt tillrättalagd och inte den bästa litterära skildring jag läst. Karaktärerna och dialogen är ofta ganska styltiga och skissiga. Det blir inte så mycket liv i dem, alla känns bleka, lite barnsliga och förenklade. Jag tänkte på Jenny Hans ”To all the boys I loved before” medan jag läste, det var samma nja. Men i Alex Ginos fall är det kanske så att man får välja sina strider, och om man satsar på ett kontroversiellt ämne får man tona ner det andra så det blir lättsmält? Annars kanske den aldrig blir läst överhuvudtaget. Bara ämnet trans är väl nog för att den ska hamna på vissa skolors förbjudna lista efter att föräldraföreningarna ylat om olämpligt innehåll. Så jaja. Georges kamp för sin rätta identitet räddar mycket, och jag är helt övertygad om att den här boken kommer bli viktig för många läsare.

3 kommentarer

3 kommentarer till ”George” – Alex Gino

  1. Hej! Jag funderar lite över pronomen-användningen i inlägget och i boken. Skriver författaren ”han” om George? Jag tänker att det är ett så himla vanligt fel när transpersoner ska beskrivas och som det pratas mycket om i feministiska kretsar. Genom att säga att ”han borde varit tjej” så är det ju som att George inte är en riktig tjej, som att transkvinnor är ”män som vill vara kvinnor” istället för kvinnor, och som att könstillhörigheten möjligtvis kan förändras när kroppen förändras, dvs om/när personen ifråga genomgår operation. Skulle vara intressant att höra hur boken förhåller sig till det här!

    • I boken kallas George för ”hon”, så ”han” i inlägget är mitt påhitt. Dvs tydligen det uppenbara misstaget av oss oinsatta.

  2. […] som läst: Bokhora, Transformering.se, Biblioteksbubbel, Bokstaden, Prickiga Paula, Litteraturmagazinet, […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida