Bokhora.se

25/10 2016
7:48

Jag var relativt ny som bokbloggare och skrev recensioner för dagensbok.com när Queen Ophelia, som jag sett på twitter i boktrådar lite nu och då, skrev till mig att hon hade en bok hon trodde skulle passa mig utmärkt. Patricia Highsmith-influenser nämndes och jag kände att min boksmak blivit sedd som den aldrig förr blivit av branschfolk. Att Marthina var PR-agent var svårt att förstå eftersom hon var så himla osäljig, inga konstlade superlativ som förlags pressmeddelanden ibland kan vara strösslade med. Bara några intresserade ord på Bokmässegolvet: ”Ska bli kul att höra vad du tycker även om du inte skriver om den!”

Jag tyckte inte om boken så mycket och övervägde att bara lägga ner den och skriva något surt på twitter till vemhelst som lyssnade (som en ju gör). Att jag tyckte Marthina varit så trevlig blev dock ett dilemma. Jag förstod varför hon rekommenderat den till mig, jag förstod Highsmith-referensen, det var uppenbarligen inte bara en PR-person som ville ha utrymme, utan någon som var engagerad 4-realz. Jag läste om olika delar av boken och försökte förstå varför jag inte gillat dem, jag försökte lägga samma engagemang i min recension som hon haft i sitt tips och i sin research av vad jag läser. Om vi skulle springa på varandra igen så ville jag åtminstone att min sågning skulle vara ordentligt underbyggd så jag kunde stå för den. Hade inte Marthina haft det personliga tilltalet i rekommendationen av boken hon just då gjorde PR för hade jag inte bekymrat mig om att lägga ner lika mycket jobb på att tänka igenom mina känslor för boken och verkligen försöka vara noga med att ge den samma respekt som en favoritförfattare fått. Kort sagt: engagemang smittar av sig och de PR-personer som kan sitt jobb förstår att engagemang, även i form av en sågning, kan ha ett värde för böcker.

När hon nu kommer med en bok om PR för bokbranschen tyckte jag det var kul att ta ett längre snack med henne. Vi tog en 2,5-timmars facebookchat i lördags och spoiler alert: Marthinas engagemang för böcker var konstant genom hela samtalet trots att hon nyss kommit hem från Frankfurts enorma bokmässa.

Hur gick det i Frankfurt? Är Michelinwienerschnitzel den nya Räkmackan?
Michelinwienerschnitzel ÄR den nya Räkmackan – inte bara för att de råkade ha samma prislapp. Vill dock inflika att schnitzeln var snäppet godare…

Frankfurt var sinnessjukt stort – tänk A- och B-hallen på Svenska mässan i fyra våningar typ. Och för mig, som fortfarande är ganska ny agent i utlandet, är det lite som att fiska med ett kastspö i Atlanten. Men jag är supernöjd med mina möten, med alla roliga upplevelser och med mycket nyttig kunskap som jag tar med mig hem. Det, precis som mitt andra jobb, handlar om att bygga relationer. Och Frankfurtmässan ÄR inte bara köp- och sälj så jag är glad att jag hade lite extra tid att gå runt och bli inspirerad.

Hur gick det till rent praktiskt, bokade du möten innan eller stannar en kvar på vinmingel första kvällen och hoppas på det bästa?
Man bokar möten innan, med förlag eller med scouter, och sedan speed-datera man dem antingen uppe i rättighetscentrat eller i de olika montrarna. Oftast har man halvtimmesmöten där jag då presenterar min katalog, hela eller delar, och sedan får förlagen läsa de provöversättningar som finns om de inte har svenska lektörer (vilket vissa har). Sen är det en ganska lång process innan man får veta om de tackar ja eller nej. Visst går man på mingel, middagar och den minst lika vansinniga Frankfurter Hof (Park ligger så lätt i lä här).

Jag hade ju en del kontakter från mitt besök på London-mässan i våras som jag följde upp och så träffade jag några nya. Men det tar tid att lära sig vilka förlag det finns och vad olika förlag gillar för något.

Vad var roligast?

Mitt bästa möte var med en amerikansk scout som letar efter ”oupptäckta svenska talanger”. Sen var Gin & Tonic-montern längst in i tyska hallen och eurodiscot på Frankfurter Hof väldigt roligt, och lite skrämmande.

Känns lite som när Alicia Vikander vill satsa på USA, en börjar från början igen lite?
Man börjar absolut från början igen. Och det är nyttigt att veta och komma ihåg.

Varför vill du ge dig in i andra länder? Förväntas det av din yrkesgrupp idag?
När jag började i förlagsvärlden jobbade jag ju i Danmark, och då satt jag på andra sidan och var med och köpte in svenska böcker till förlaget. Jag saknade den världen lite. Och sedan peppade mina författare mig att testa. Jag gillar ju utmaningar och efter massa år i Sverige kändes det dags.

Jag har tusen frågor men vi kanske kan börja där egentligen, varje gång vi setts har du ju varit extremt tillmötesgående på ett väldigt avslappnat sätt. När jag skulle fotografera dig på mässan var du lugnet personifierat och hade inga invändningar mo att stå mitt i en övertrafikerad A-halls-korsning på lördagen, när vi hörts på internet om böcker du gjort PR för har du också alltid haft en air av ostress och så långt ifrån pushigt säljig som en kan vara.  Är det något som kommit med erfarenhet av jobbet eller är det en grundförutsättning som en måste ha med sig från början för att lyckas med det du gör?
Först och främst, tack, det var en väldigt fin komplimang! Jag tror att det är en kombination. Jag kommer aldrig bli en ”bilförsäljare” som till varje pris måste få igenom mitt budskap eller min vara. Det kommer inte alls naturligt för mig, utan snarare vill jag bygga relationer – med alla jag träffar – och jag tror 100 % på att det lönar sig i långa loppet. Min erfarenhet från att snart ha varit 10 år i branschen säger mig att det också stämmer. Att alltid vara öppen, tillmötesgående, men framför allt ärlig, det är mitt vinnande koncept. Även om så kallad ”pay off” kan dröja.

Lugnet tror jag kommer med att jag älskar det jag gör och därför känner mig väldigt bekväm i min roll. Och när jag inte gör det, dvs. utsätts för obehagliga eller oväntade situationer, då kommer mina ungdomsår som amatörskådespelare fram, jag är ganska bra på att spela hermelin bland alla coola katter.

Det måste ju vara extra svårt när du är frilans och hela tiden har en ny arbetsgivare, eller åtminstone en ny författare hela tiden med en ny bok, som förväntar sig en massa saker hela tiden. Känner du aldrig när det går trögt att du ville bli lite krämande?
Det är helt sant att det något av det svåraste i min roll är att möta både de yttre och de inre kraven. Självklart vill jag att det ska gå så bra som möjligt för mina författare, för mina uppdragsgivare och för alla böcker – och när impulsen kommer att antingen trycka på lite extra eller (ännu värre) lägga ner och strunta i allt, så känns det samtidigt så fel att det faktiskt tar emot. Det känns oärligt och då backar jag. Jag har kanske en ovanligt öppen och ärlig relation till mina författare, vi pratar både om framgångar och motgångar, vilket gör att det inte är så svårt när vi tillsammans behöver möta motgångar till exempel.

Jag har provat på i väldigt korta perioder att jobba med PR och jag har så otroligt svårt för att inte ta saker personliga hela tiden. Denna konstanta mur av ointresse för det som jag tycker är världens viktigaste bok tycker jag är hemsk tills det släpper och något är intresserad. Blir du aldrig ledsen av att ha sån uppförsbacke hela tiden?
Jo, jag kan absolut bli ledsen, eller snarare lite arg och besviken på att mötas av den där muren av tystnad. Men så kommer där ett litet break, någonstans, och då är jag snabb på att fokusera på det och lägga det andra bakom mig. Men däremot finns där en ganska stor arrogans hos mottagarna när man jobbar med PR… och jag ska ärligt säga att jag noterar varje tystnad och avfärdande i min minnesbank och sparar tills den dagen skon kanske sitter på andra foten ;)

För att citera Donald Trumps ex-fru ”Don’t get mad, get everyting”

Haha vad skönt att höra att det inte bara jag är som har problem med tomma mailkorgar.

Och så pratar jag ju ständigt om rimliga förväntningar, redan i början av ett uppdrag vågar jag ställa krav på att min uppdragsgivare är med på noterna om vad som gäller och vad som är rimligt.

Ja jag tyckte det var väldigt bra i boken hur du radar upp i slutet av kapitlen vad en kan förvänta sig. Men samtidigt måste det ju vara jobbigt med ett yrke där du ständigt måste sälja in lägre förväntningar, till dina uppdragsgivare alltså, som en del av det du gör. Kan inte tänka mig något mer otacksamt yrke. Eller har du aldrig författare som vill att du ska ”boka” morgonsoffor?
Nu kanske jag låter klyschig, men jag menar verkligen det jag skriver i mitt tack till mina författare, jag har världens bästa fan club i dem. De uppskattar det jag gör och fokuserar inte bara på resultatet. Och de är bra på att ge mig beröm. Men ännu viktigare för mig är att de vet att jag alltid jobbar för deras bästa, prestigelöst, och det är väldigt befriande.

Gud vad bra. Jag kan få sån sekundärångest ibland när jag tänker på de som jobbar med sånt här hela tiden.
Haha, ha inte ångest för min skull, jag älskar det här knäppa jobbet. Men jo ett av de främsta syftena med boken var att sätta ribban RÄTT. Och jo, det är en svår balansgång mellan att vara entusiasmerande men också hård – fast jag gillar den kontrasten, jag gillar att det är svårt ibland och att jag får jobba hårt. Och jodå, alla författare, mer eller mindre, önskar sig en morgonsoffa eller två. Men de jag jobbar med förstår hur det hela funkar efter att vi har pratat om det och vet att det inte går att ”boka”.

Först tänkte jag att din bok riktade sig till egenutgivare och de som inte har råd att anlita dig eller andra PR-agenter. Sen började jag tänka att du kanske har en mer missionerande ambition att göra författare och förlag till bättre ”beställare”. Vem har du sett framför dig när du skrev den?
Läsaren av boken har jag sett som båda dem du beskriver, dels egenutgivare som är vetgiriga och som behöver en grundläggande förståelse för vad de ger sig in på, men också etablerade författare som vill vara mer involverade i arbetet med boken efter utgivning, som vill ta ägarskap över sitt eget varumärke och sitt författarskap, och till viss del lite missionerande för att förändra inställningen hos förlagen. Jag VILL att de ska involvera författaren mer, men då måste författaren också vara förberedd och ha rätt kunskaper med sig.

Du skriver i boken väldigt konkret om vad författare och förlag kan fylla sina sociala medier med. På detaljnivå alltså när det gäller det som kallas ”content”. Jag trodde nog att människor med så kallade kreativa yrken skulle vara bättre på detta men jag tycker mig ofta se att det inte finns någon naturlighet alls i vissa kanaler. Dina tips behövs med andra ord tänker jag, när det gäller att skapa innehåll till sina marknadsföringskanaler. Hur konkret är du med dina författare?
Med vissa är det väldigt konkret arbete och vi planerar och diskuterar hur de ska lägga upp sin närvaro i olika sociala medier ganska detaljerat. Med andra är det mer rådgivande.

Ett sånt konkret exempel är hur tävlingar kan göras, tips om Therese Bohmans #konstonsdag osv.
Jag tycker det är väldigt bra tips men jag är förvånad över att inte alla kan det här redan.
Jag håller med dig om att jag också är lite förvånad över att inte ALLA redan ”kan” detta. Men så tänker jag att sådana som du och jag, som lever en del av våra liv genom dessa sociala kanaler och är väldigt närvarande har det mer naturligt i oss, och därför är ganska ”äkta” med vårt content. Har man dock aldrig funderat över detta eller inte känner sig så hemma på www kan man behöva tips och råd.

Vågar man be om hjälp med såna saker? Känns som att skulle kunna vara skämmigt för en del att erkänna att de inte ”har koll” på sånt.
En del vågar, andra märker jag att de är lite obekväma och då babblar jag oftast på och berättar att jag är lite extra nördig när det kommer till sånt här, men att det inte är skämmigt att inte veta hur man gör en facebookannons eller liknande om man aldrig provat.

Jo självklart. Jag menar inte heller att det borde skämmas (okej jo lite ibland i de mest extrema fallen) men det är mest bara genuin förvåning från mitt håll.
Hahaha, okej, lite behöver folk skämmas. Eller så här – jag tycker att man ska vara nyfiken och framför allt titta på hur andra gör i sociala medier, bli inspirerad och när det är något man inte fattar – fråga! Att bara köra på lite halvhjärtat är bara sorgligt och väldigt olönsamt.

Jag frågar alltid, när jag inleder ett nytt samarbete, om hur personen själv jobbar med sociala medier (även om jag alltid kollat upp och läst på i förväg). Jag vill höra och känna av hur hen själv ser på sin närvaro.

Du skriver i ditt ex-jobb om sekwa som jobbat väldigt mycket med att faktiskt vara sociala på sociala medier, de kommenterar andras inlägg och för diskussioner här och var på ett väldigt genuint sätt. Du skriver inte lika mycket om den biten av pr i din bok, är det för att folk blivit bättre på att förstå att de måste interagera och inte bara ha en envägskommunikation i sin egen kanal?
Jag fick begränsa mig lite – för att inte HELA boken skulle handla om sociala medier (och Bokmässan) – men också för att folk blivit bättre på att interagera. Framför allt företag. Mitt ex-jobb är nu 6 år gammalt och det har skett en hel del förändringar sedan dess. MEN, man kan alltid bli bättre, framför allt när det kommer till dessa plattformar som ständigt är i förändring, så det gäller att hela tiden vara ajour. Det kan kännas jobbigt, drygt eller skrämmande och då är det skönt att ha en bas att luta sig mot, lite så tänkte jag kring det jag faktiskt tog med i boken.

Vad tror du är på utdöende nu? Eller kanske snarare: vilken sociala medier-trend hoppas du ska dö snart? I ditt exjobb skrev du ju exempelvis om storytelling en del, det känns som ju som en sån grej som försvunnit lite
Jag tror att Twitter är på väg ut. Jag tror inte Periscope blir långvarigt och ur ett längre perspektiv behöver nog Facebook förbättra sig för att hålla även för kommande generationer. Jag hoppas att megafontillvaron på Twitter upphör och jag hoppas att Youtube kommer att växa och bli mer än något för ”ungdomar”.

Storytelling finns kvar, men är numera så ”integrerat” i content marketing att det inte längre är en ”grej”. Och så har det förändrats, blivit mer, ”core marketing” dvs. att varumärken visar upp sitt sanna/rätta jag. Att väva en ”historia” kring ett varumärke/författarskap känns passé, nu vill konsumenterna och läsarna faktiskt lära känna vem avsändaren verkligen är.

Okej, ja så känns det. Det var ett tag där som man direkt kunde identifiera att ”jaha här har de suttit och knåpat ihop lite storytelling”. Är det så du menar, att du nu finns det i allt och inte på en separat sida enbart?
Ja typ så, att det finns med i allt och att det samtidigt blivit mer organiskt och ”sant”.

Ja det tänkte jag på när jag läste din bok, att den är så sjukt aktuell, vilket också kommer göra den till ett intressant tidsdokument. Hittade du formen för din bok direkt? Att den skulle vara så himla ”nu” eller fick du leta dig fram?
Hmmm, intressant. Jag har inte riktigt funderat kring detta, men jag behövde en tydlig struktur för boken och då ska jag villigt erkänna att jag både var djupt influerad och inspirerad av Lotta Lundgrens ”Tio lektioner i matlagning”. Sedan utgick jag, i stilen, från mitt blogginglägg ”Hej författare” och därefter rullade det på. Jag skrev boken väldigt intensivt och jag antar att det speglas i att den upplevs som ”nu”. Det kommer bli intressant och spännande att se vad som fortfarande stämmer och vad som är helt passé om några år.

Jag tänkte väldigt mycket på ”Typografisk handbok” som jag använder mig av som stöd ibland när jag sätter texter och ska förstå alla krumelurer som korrläsare gör. Det är ju en sån bok som revideras och revideras och nästan blir en ny bok till slut. Ser du framför dig att du kommer jobba med den här boken på det sättet?
Det hade såklart varit roligt om det blev så, jag vill absolut fortsätta att jobba med denna boken och dess innehåll framåt, det känns ju, som du var inne på, lite av min mission.

Vad intressant att höra om Lundgrens bok. På min arbetsplats är nästan alla vegetarianer och veganer men ändå läste alla den och hypnotiserades, trots att hon själv – i själva boken – skriver att den handlar för mycket om kött. Jag tänker att din bok riskerar att falla bort lite eftersom folk kanske inte tror att de är intresserade av PR. Hur tänkte du där? Ville du nå en viss publik som har ett intresse med sig från början eller vill du nå även utanför den kretsen som är typ såna som jag?
Ja, alltså Lundgrens bok är magi, men så är hon ju också en gammal PR-guru. Min bok har två tydliga utmaningar, dels att den kan uppfattas som ”bara” en bok för PR-folk och dels som ”bara” en bok för författare. Och egentligen är inget av detta fel, som en start, men jag kommer att behöva jobba hårt för att nå ut bredare och det ser jag fram emot för jag tror att alla möjliga människor som jobbar med kreativa grejer kan ha nytta av den och att människor som inte alls har nån koll på förlagsvärlden eller författardito kan tycka att det är spännande att förstå och få en insyn.

I hemlighet drömmer jag också om att en dag SLIPPA stå på en fest och svara på frågan om hur man som författare kan leva på sitt författarskap/artigt behöva höra om någons fastersmorsterskusin som har skrivit en såååå bra bok som jag borde ge ut.

Hahaha ja. Så länge som jag bloggat så har ju dessa ”förfrågningar”/krav från fastersmosterskusiner dykt upp i mailkorgen.

Måste dock säga emot dig lite angående PR-gurus som skriver böcker och att det skulle vara en förklaring till varför Lundgrens bok var bra – Nina Åkestams bok borde ju i sånt fall ha varit briljant med tanke på vad hon jobbat med och hur duktig hon är på det hon gör men… hjälp vad jag tyckte den var dålig.
Det är en av anledningarna till att jag inte tog upp Åkestams bok som exempel i min bok, jag tycker tyvärr inte heller att den riktigt höll. Men, Lotta är speciell – hon har liksom DET, en helt rätt ton (gud ja, jag är hennes största fangirl)

Hur ofta är du inne på den där gif-tumblrn med Lotta Lundgren? Svara ärligt!!
Ehehehe….watching it as we type.

HAHAHAHA!

Minst en gång om dagen.

Om jag fattat det rätt är du inte en snabbläsare, läser du alltid böckerna innan du tar dig an en författare?
Jag är TYVÄRR inte en snabbläsare, men jag läser alltid PÅ om de författare jag tar mig an även om jag inte alltid hinner läsa hela boken/manuset.

Mina fördomar om många förlag och författare är att de värderar morgonsoffor, dagspress och liknande ”gammelmedia” mycket mycket högre än exempelvis en podd, blogg eller liknande digitala medier. Finns det någon sanning i den fördomen? Hur värderar du det där? Jag som älskar internet tänker ju att en instabild på halvstort konto som är översvallande positiv kan vara mer värt DN kultur-intervju men jag har fattat att det inte är så än riktigt.

Utgångspunkten i min fråga är väl egentligen det du skriver i början ”Hellre rätt än brett”, går det att jobba så om det finns kvar en övertro på pappersmedia och tablå-tv?
Är det en fördom om den till viss del är sann? Så här resonerar jag: En morgonsoffa eller en DN-recension KAN vara värdefull OM den träffar rätt, men en instagrambild eller ett omnämnande på en blogg betyder oftast numera MER vad gäller spridning och försäljning. Gammelmedia-grejer är bra för att få tyngd och trovärdighet, nya medier är där det ”säljer”. Jag vill alltid försöka få till en mix. Det är det optimala. Både för credd och kronor. Sen hänger det så himla mycket på vem målgruppen är! Jag har ett konkret exempel:

Förra Bokmässan köpte min kära vän Alexandra Nedstam Vertigo förlag av C/M Edenborg och vi gjorde en grej av det eftersom kontraktet skrevs på live i vår podcast, Mycket väsen för ingenting. Detta delade vi ut i en massa sociala kanaler och många tidningar skrev också om det. Men det hamnade till stor del bara på nätet. För några veckor sedan gjorde så Sydsvenskan ett reportage till sin kulturdel om Alexandra (aka Mdm Vertigo) och DET har nått ut till en massa människor runt om Malmö-trakten som nu börjat hitta till Vertigos butik på Karlshamnsgatan. Alltså, Vertigos redan frälsta hade så klart koll på att förlaget flyttat till Malmö, men den större publiken, som kanske inte hänger så mycket på internet, fick nu upp ögonen också.

Okej, så det är lite som att försöka nå kärnväljare vs. att få nya väljare och samtidigt inte tappa någon av dem om vi översätter till politikens värld?
Korrekt!

Jag tänker ju på om din ”kund” tycker att gammelmedia är mer värt även i fall där du vet att det inte är det, hur gör du då? Är du så öppen att du försöker förklara eller anpassar du dig? Jag är ju så jagsvag att jag knyter handen i fickan och dör inombords men jag får för mig att du har sundare sätt att jobba på, du verkar vara en mer harmonisk person i alla fall.
Jag är öppen med att förklara hur jag ser på de olika typerna av exponering – sedan kan jag inte förändra någon annans inställning så klart, men jag är rak med hur jag värderar det utifrån min expertis och erfarenhet.

Vad är förresten din relation till Vertigo? Förut kändes det som att förlaget väldigt mycket ”var” Edenborg himself. Nu känns det som att förlaget är Nedstam, men att det kanske är lite som med Batman och Robin, Batman är ju han som fixar allt men det finns ytterligare en figur där som verkar hjälpa till med saker och underlätta lite för Batman. Det jag undrar: är ni bara vänner eller jobbar du med dem också?
Hahaha – vi är främst vänner och vi delar kontor, men det är Alex som styr Vertigoskutan själv. Ibland är jag dock Mdm Vertigos ”slav” när det behövs, så vi är nog som Batman och Robin. C/M finns ju också var i skuggorna – han kanske kan vara Jokern?

Haha D Vad typiskt Vertigo att ha just en slav och inte en medhjälpare. Jag tänker att Edenborg är mer som Alfred, den äldre som stryker runt där hemma och passar upp och kanske blivit för gammal för läderdräkten?
Perfekt liknelse, C/M är Alfred så klart! Och läderdräkten passar även Vertigo-auran den med!

Haha. Alfred kallar ju folk för ”master” hela tiden också. Samtidigt är de ju rätt klassiskt eleganta där ute i slottet där de bor i och det glöms ju bort lite med Vertigo, hur mycket klassiskt de ger ut. Men nog med Batman/bdsm-referenser och förtal från min sida nu kanske…
Hahahah ja – men du kanske just har hittat namnet på vårt kontor i Malmö – ”Batcave” såklart.

Hur är du som författare, när skrev du? Kändes det som en ny värld jämfört med skrivandet du gör i jobbet?
Erhm…jag har fortfarande lite svårt att se mig själv som författare, men jag var som vanligt den där som skriver med kniven mot strupen. Det vill säga, jag hade allt klart och planerat och strukturerat, sedan prokrastrinerade jag tills det knappt var någon tid kvar och sedan skrev jag som det gällde livet. Jag rekommenderar det bara till människor som inte har anlag för magsår eller som behöver sova på nätterna.

Och ja, det kändes som en ny värld, eller rättare sagt, det kändes som den där världen jag sagt att jag inte skulle ge mig in i. Men jag är ändå sjukt stolt över att jag klarade det. OCH jag har en ny mycket större förståelse för mina författares ”vardag”

Hur många tecken om bokmässan slängde du?
Jag slängde nog ett par sidor om ”bokmässan” – men redaktören var också lite snäll och lät mig hållas, hon vet hur min kärlek till detta spektakel är.

9789198333916_200x_las-mig-en-kreativ-pr-handbok_haftadVad var roligast med skrivprocessen?  Absolut roligast var att få tillbaka texten från min redaktör, Alexandra (ja den samme) och läsa min text med ”andras ögon”.

Vad hände då när du fick tillbaka den? ”Upptäckte” du saker?
Jag upptäckte massor med grejer. Bland annat att jag på något ställe på riktigt hade skrivit ”Enligt källor på internet”… samt att jag gör massor med upprepningar som är helt vansinniga. Jag skriver alldeles för långa meningar med alldeles för många bisatser och när jag blir ”ofokuserad” skriver jag tråkigt akademiskt. Mycket nyttigt!

Varför har du sagt att du inte ska ge dig in i den världen?
Jag har sagt att jag aldrig skulle skriva en bok för att jag aldrig närt en dröm om att bli sedd som författare. Jag älskar att arbeta med författare och att få ta hand om andras verk, men inte att själv stå i deras skor så att säga.

Varför känner du dig inte som en författare?
Det är svårt att svara på varför jag inte känner mig som en författare, jag har ju författat boken. Och jag ska villigt erkänna att det är lite svårt att göra PR för sig själv… och en bok om PR. Men jag stålsätter mig och tänker hela tiden på att ”leva som jag lär” när det tar emot.

Men missförstå mig rätt, jag är sjukt stolt över boken och blir rasande glad när den uppmärksammas, när folk nu så smått börjat höra av sig och berätta att de läst. Och jag LÄNGTAR efter att någon ska skriva till mig och komma med KRITIK. (Inser att det är låter galet, men jag vill utmanas).

Du citerar din farfar på försättsbladet väl? Var det han som fick dig att bli kär i böcker?
Ja, min farfar och min mamma är de två som gav mig kärleken till böcker. Efter som min kära mor fortfarande finns kan jag berätta det för henne, men min farfar, som gick bort 2012 har också varit extremt viktig för mig! Han drömde själv om att få läsa på universitetet, men fick aldrig det, och ersatte detta med att själv verkligen läsa ALLT, från klassiker till samtida och värderade verkligen litteraturen högt. Han och jag var väldigt lika trots att det skilde 60 år mellan oss och jag satt ofta som 5-6 åring i hans bibliotek/ateljé och målade, läste och lyssnade på Fred Åkerströms tolkningar av Bellman.

Vad fint! Vad bör jag börja med att lyssna på när det gäller Åkerströms tolkningar av Bellman? Jag älskar Åkerstöms version av Glimrande nymf men även allt det mörka om Movitz. Man får dock inte vara deppig om man lyssnar på Åkerström, det är MÖRKT.

Ja visst känns det som att Movitz är lite emo. Alltid gillat honom av den anledningen.
Movitz är super-emo, det är det bästa med honom. Bara raden ”Movitz, din lugsot, den drar mig i graven” liksom!

+1 på den raden!

Superlämplig musik för barn mellan 5-10 år!

Men hur kunde då inte automatiskt få en dröm om att skriva själv? Jag tänker att när en är yngre så syns bara författaren och då vill en bli författare pga kärleken till böcker. Sen syns alla de andra som jobbar ”bakom” boken och då kan en finkalibrera sitt yrkesval till att vilja jobba exempelvis med PR. Var det något ouppnåeligt med att skriva eller fick du med en ödmjukhet från din farfar och din mamma kring författarskapet?
När jag var liten skrev jag mycket själv, men mitt skrivande gled över i att jag drömde om att bli skådespelare istället. (Jag älskar fortfarande teater vansinnigt mycket). Så redan som barn ville jag framföra text snarare än att producera den. Jag inser att det hela låter väldigt pretto.

Är du med i teatergrupp?
Jag var med i en teatergrupp från det jag var tills året jag fyllde 20. Sen flyttade jag hemifrån och så hittade jag inte riktigt tillbaka. Och jag ville heller inte ”förstöra” min kärlek till teatern genom att försöka mig på det som yrke. Kanske är det samma med böcker. Jag vill gärna förvalta och föra fram litteraturen, men inte skapa den själv och därmed ge läsande ytterligare ett ”krav” liksom.

Jag tänker bara att när en blivit lite äldre så kan man ju göra saker som hobby enbart. Kristina Lugn skriver väldigt mycket enbart för sin byrålåda som jag förstår det, sånt hon aldrig vill ge ut.
Så är det! Och jag har skrivit en massa grejer som är arkiverat i en ”låda” på min dator.

Kommer namnet på ditt företag, Ophelia Publishing AB, från en identifikation med Shakespeare-karaktären som barn också?
Eh nja…Ophelia kommer från när jag var med i den där teatergruppen. Då var det 90-tal och figurantteater var hett (dvs teater som inte har nån dekor eller kostym). Vi gjorde en avantgarde uppsättning av Hamlet (jag är trots allt uppväxt i Helsingborg med utsikt över Kronborg) där jag spelade Ofelia och hade därför en svart t-shirt med namnet ”Ofelia” skrivet över bröstet i silver (de andra hade också sina karaktärers namn på samma sätt). Den här t-shirten hade jag sedan ofta på mig när jag började plugga och jobbade i en studentnations-bar. Vilket gjorde att Ofelia blev mitt smeknamn/alterego. Så när jag skulle välja ett alias på internet följde det med…vidare till sociala medier och till slut blev det så synonymt med mig att jag döpte mitt företag till detta…

That’s the story. Men Ofelia betyder också ”den som hjälper” – vilket känns passande

Jag kan inte min Hamlet någe bra men jag trodde det var för att hon var en person som sitter och läser och som folk anser vara sinnessjuk. Inte för att folk anser det om dig vad jag vet men ibland identifierar ju vissa människor sig med sånt…
Det finns nog en och annan som träffat mig på Park på Bokmässan kl 02:35 som funderat över mitt sinnelag.

Känns som jag skulle kunna sitta en timme till minst men tror jag behöver runda av. Är det något du känner att du inte fått prata om som du velat få med?
Inte som jag kommer på så här direkt.

Men, om jag förstår dig rätt – du gillar boken och tycker att den håller? (se nu kom den ”osäkra” författaren fram och ville göra sig hörd)

Ja verkligen! Jag gillar böcker ”av den här sorten” om det går att säga så men väldigt mycket i genren är alldeles för svepande tycker jag. Du är ju så konkret att det nästan är så att jag sitter och tänker ”men gud tack för tipset, men nu ger du ju bort alla dina knep ju”.

*pustar ut* jag är glad att jag lyckas förmedlar och vara just konkret!

Och jag har fler tips och tricks och tänker samtidigt att ju mer folk vet desto mer förstår det hur svårt det är och kommer vilja anlita mig och andra som är proffs.

Jag tänkte lite på David Ogilvys mest kända bok ”Confessions of an advertising man”, har du läst? Den är ju sjukt konkret men också lite rolig. Som kocktipset i din bok. Exakt min torra humor.
Jag har INTE läst den – men ska genast kolla upp! Den låter som nåt jag skulle gilla

Ekerlids har gett ut den på svenska men läst för guds skull inte ”Ogilvy on Advertising” som bara känns som en produkt och en misslyckad kopia av den första fast att det typ finns med en bild på hans slott, det är typ uspen för den boken. Den första är dock väldigt lik din i hur han går in konkret på olika exempel ur reklamvärlden och pratar på en nivå som är si och så många ord kan man ha i en copytext, här är vanliga missförstånd osv. 

Strösslat med lite torr humor som du också kör med :D

Åh coolt, jag är såld, nu köper jag den! Älskar ju Mad men också.

Jag med. De snackar ju skit om Ogilvy i serien. För att han är så framgångsrik.
Ja just det…hahahah ja

Vill du ha även min ”kritik” eller ska vi skiljas åt med en varm trevlig känsla i kroppen?
Nej – kom med din kritik! Jag har längtat efter den.

HAHA! Vad är ni för människor i den där batcaven egentligen?
Hahaha sadister hela bunten fattar du väl!

Jag tycker att stycket om pressmeddelandet var för kort, jag tänker att hur man ”vinklar” saker och försöker hitta krokar för journalister att nappa på hade kunnat vara mer omfattande.
Tack! Och bra – jag valde bort att gå in mer på det för att jag tänkte att det var ”tjatigt”. Men det är noterat!

Det du tar upp kring rubriksättning är ju jättebra och väldigt matnyttigt, det är ju egentligen bara det att jag velat ha lite mer sånt. Där får man ju superkonkreta råd. Jag tänker att om man har en bok på 500 sidor som till en början känns som att den handlar om ”lifvet, kärlek och döden typ” så kan det vara bra att veta hur man kokar ner olika titlar till lite mer konkreta vinklar.
Jag är helt med på vad du är inne på. Jag skriver upp detta för kommande upplagor! Och ska ta med detta när jag kommer hålla föreläsningar.

Okej nu blev det inte så dålig stämning ändå ju. Tack för din tid och för att du ville vara med!
DET var bara roligt! Och jag jobbar ändå den här helgen efter Frankfurt och innan jag drar till Nya Zealand so no worries.

4 kommentarer

4 kommentarer till Intervju med Marthina Elmqvist

  1. Inte alls mitt ämne, men vad jag blir sugen på att läsa boken när jag läser din intervju :)

    • Marcus Stenberg

      Vad skoj att höra! Jag tror att den lätt uppfattas som en väldigt nischad bruksbok men jag tycker den har många andra kvalitéer. Många ”aha-moments” :)

  2. *köper boken*

    Så sjukt lång och superintressant intervju! Tack för den.

    • Marcus Stenberg

      Tack Lisa vad kul att höra att den inte blev så lång att den tappade i kvalitet. Blev glad för din kommentar!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida