Bokhora.se

29/03 2016
12:35

Jag såg ett litet klipp från Babel alldeles nyss. Det var en intervju med Kerstin Thorvalls tre söner. Om sin mamma.
 

Klart att du har tillbringat påskhelgen med att titta på SVT:s nya serie, Det mest förbjudna!Men minns du Babels reportage från 2011 om bekännelseromanens drottning Kerstin Thorvall och hennes söner?

Posted by Babel on Tuesday, March 29, 2016

Kerstin Thorvall ville inte vara mamma, hon sade ständigt upp sig som både maka och mor. Utom de sista åren i sitt liv, när hon närde någon slags dröm om att vara italiensk matrona i en stor livlig familj och anklagade sönerna när det inte blev så. Men jag sade, för att ha en stor italiensk familj, måste man ha varit en italiensk mamma, sade en av sönerna i intervjun.

Kerstin Thorvall var ju inte det. De senaste åren har jag läst väldigt mycket om mammarollen, sökt den på olika sätt i konsten också. Jag tycker nämligen inte att det är så himla lätt att vara mamma, jag brottas mycket med detta. Det är en slags tröst att läsa om andra som inte heller klarar av sin mammaroll ständigt och hela tiden – OBS att jag VILL vara mamma, problemet är för mig, att det är så jävla svårt bara! Men jag kämpar på, läser under tiden om Alva Myrdal, eller Ingrid Bergman, eller om/av Kerstin.

Nåväl. Klippet var väldigt fint och intressant. Det finns mycket smärta i detta – jag har läst Hans Falks bok, det gjorde jag kort efter att jag läste Lars Erik Falks memoarer, tyckte mycket om ”Liv/Konst”. Hans Falks bok var väldigt ledsam att läsa. Jag förstår boken mycket bättre nu, när jag själv varit mamma i sex år. Jag förstår båda sidor bättre, både Hans och Kerstin. Relationer är svårt, föräldrarelationer ännu svårare. Man blir liksom inte av med dem, de formar dig som människa, länge. För alltid antar jag. Först i relationen till dina egna föräldrar och sedan, om du blir förälder själv, som den äldre relationspartern.

Jag har ännu inte sett ”Det mest förbjudna” eftersom vi varit ute i Rovasuando hela påskhelgen och jag helst inte streamar så långa avsnitt bara via mobilabonnemang, men tänkte nog försöka göra det idag.

1 kommentar

1 kommentar till Ja, det mest förbjudna

  1. Vad jag inte riktigt förstår är varför hon valde att skaffa så många barn om det var så komplext att vara mamma, hon kände sig ju alltid usel. Varför bli gravid igen? Det fanns väl trots allt preventivmedel på 60-talet, i de mest bemedlade hemmen iaf? Man pratar om henne som så himla modig men hade inte det inte varit modigare om hon helt avstod mammarollen och inte skaffade barn? Jag har två barn och känner mina begränsningar, vill inte ha fler. Får riktigt ont i magen av att läsa intervjuerna med hennes barn, får intrycket av att hon inte ens ville försöka. Men det är klart, jag är kanske präglad av min tids värderingar…

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida