Bokhora.se

28/06 2016
7:02

Egentligen borde inte jag vara den som startar en sån här debatt eftersom jag aldrig varit särskilt bra på språk eller grammatik, inte ens på mitt modersmål, men nu måste jag ändå få säga ifrån och väcka frågan eftersom ingen annan verkar våga göra det.

Till att börja med så måste jag vara transparent med att jag är sådär präktigt töntig att jag faktiskt kan bli lite hög på att lära mig saker av skönlitteratur. Åtminstone är det så jag lär mig saker bäst, genom berättelser. Därför är jag usel på saker som kräver utantillärning som årtal, huvudstäder, hur gammal jag själv är och priset på salt. Skönlitteratur är ett sätt att liksom ”lura in” bildning för mig som föddes skoltrött skulle jag kunna säga när jag är som mest självkritisk. Jag kan dock tycka på ett allmänt plan att skönlitteratur är ett bra sätt att lära sig saker eftersom de sätter in saker i ett sammanhang.

-286x400Därför känner jag nakenräddexposed-känslan när jag läste följande i ”En fransk curry”:

”När jag var hemma och hälsade på i Lumière första vintern efter flytten norrut gick jag över den snötäckta gatan för att dricka kaffe med Madame Mallory i hennes lägenhet högst upp. Det knäppte högt i elementen när de spred sin trivsamma värme i lägenheten, och vi slog oss ner i de gamla fåtöljerna där vi drack vårt kaffe och knaprade på musselformade madeleinekakor, ännu varma från Le Saule Pleureurs ugn.”

Knapra? KNAPRA?!

onedoes

 

På engelska ser det ut såhär:

”When I was back in Lumière to see the family that first winter after my move north, I crossed the snowy street to have tea with Madame Mallory in her attic flat. The steam radiators were clanking loudly, infusig the apartment with a cozy heat, and we settled into the old armchairs, drinking coffee and nibbling scalloped madeleines still warm from Le Saule Pleureur’s oven.”

Är detta en grov felöversättning?

SAOL säger följande om ”knapra”: ”gnaga el. småäta på ngt.”

SAOB säger: ”om person l. djur: bita l. gnaga på ngt hårdt l. mört så att ett knastrande ljud uppkommer; knastrande förtära; i sht förr äv. allmännare (utan omedelbar tanke på det knastrande ljudet): så smått tugga på l. äta av ngt; vanl. med av prep. inledd bestälnning angivande det varpå man knaprar; ngn gg äv. med obj. betecknande antingen föremålet för knaprandet l. det gm knaprandet uppkomna resultatet; äv. bildl. Knapra på en brödbit, skorpa, sockerbit.”

Min egen språkkänsla säger mig att när folk läser detta om madeleinekakan i boken ”En fransk curry” så kommer de snarare se framför sig att kakor av typen småkakor, alltså att ”knastrande” bakverk, förtärs i boken. Folk kommer att lära sig ”fel”; att madeleinekakan är ett torrt bakverk när den är allt annat än detta!

Men jag börjar mjukna mot översättaren, vi har inget riktigt bra ord på svenska. Min mycket anglofila partner som till skillnad från mig kan engelska flytande föreslår: ”småäta typ”. Hade kanske ”knapra” kunnat stå kvar om det varit tydligt om en ”kaka” var hårdare som en skorpa eller om den är mjuk som en sockerkaka? Vi diskuterar kring de språkliga skillnaderna mellan cake och biscuit beroende på vilken typ av engelska som talas, brittisk eller amerikansk.

I frankrike är madeleinekakan en ”gâteau”, på svenska kaka och på engelska cake, mer specifikt ”sponge cake” för att särskilja den från ”cake” som vi på svenska inte alls kallar ”kaka” utan ”tårta”. I frankrike finns det ett specifikt bakverk som heter ”cake”. Den är en sorts gâteau. Gâteau är alltså ”familjenamnet” för mjuka kakor och det är samma på amerikansk engelska: cakes är mjuka. I kanadensisk franska kallas det franska bakverket ”cake” för en ”gâteau aux fruits”, kanske för att särskilja mot det engelska ordet ”cake” som är en benämning på en hel grupp av olika tårtor och bakverk. Det brittiska ordet biscuit kommer, för att röra till det ytterligare, från franskans ”bescuit” som kommer från latinets ”bis” och ”coctus”. Bis betyder ”två” och coctus betyder ”laga till” (cook på engelska). Det ordet syftade till att det var så som kakorna gjordes, de lagades till två gånger i ugnen för att det skulle bli just knaprigt/sprött.

Supertydligt?

Om inte så har jag gjort en översikt som ni kan skriva ut och ha med er i plånboken. Nej, den är inte hundraprocentig men den anger riktvärden som kan vara värdefulla att ha med sig.

bakverksindex

 

 

 

 

 

I den brittiska översättningen av Prousts första band heter det mycket riktigt ”cake” och inte biscuit:

”She sent out for one of those short, plump little cakes called ‘petites madeleines,’ which look as though they had been moulded in the fluted scallop of a pilgrim’s shell.”

Här får vi dessutom en bättre beskrivning av bakverket, det är inte som i Morais skildring enbart en musselformad kaka vi har att göra med, i Prousts version är det  pilgrimsmusslans skal som den räfflade formen liknas vid. Om den bara liknas vid en mussla skulle den kunna vara helt slät, ungefär som toppen på en muffins (nej, vi tar inte diskussionen nu om huruvida en skriver ”muffin” eller ”muffins” i singular, om ni inte har något roligt litterärt exempel det vill säga).

Hur som helst: hos Proust blir det uppenbart att det handlar om en mjuk kaka eftersom en ”cake” sällan är hård eller spröd i Storbritannien. Men hur ska en kunna veta det i Sverige bara genom att läsa texten? Sitter de och tuggar på något som knastrigt, alltså något som är ”knaprigt”? Eller knaprar de helt enkelt i betydelsen ”tar små tuggor”? Vi får väldigt knapphändig information om vad det är som försiggår.

Detta vill jag väcka debatt om och undrar därför vad ni läsare tänker.

1. Har ni samma association till knastrande ljud när det gäller ordet ”knapra”?
2. Hur skulle det i sånt fall gå att att översätta annorlunda för att förtydliga?

PS. Angående översikten: Det där med Seabiscuits flaggor är kanske främst roligt om en läst boken om Seabiscuit där det framkommer att hans (amerikanska) pappa hette ”Hard Tack” och hans farmor ”Tea Biscuit”. Det har även gjorts en film om Seabiscuit med Tobey Maguire som jockey. Tobey ska ej i detta sammanhang förväxlas med den brittiska småkakan”shortbread” trots skådespelarens, för galopp passande, längd.

 

35 kommentarer

35 kommentarer till Kakknapringsdebatten

  1. Det där hade jag också regerat på! Jag tänker mig ordet knapra som onomatopoetiskt, alltså ljudhärmande, och eftersom inte ljudet uppstår när man äter mjuka kakor så tycker jag inte alls att det passar i sammanhanget. Min gissning är att översättaren inte vet vad för sorts kaka en madeleinekaka är och att det är därför det blivit knasigt. Det finns ju inte heller direkt några ledtrådar i den engelska texten som säger att kakan faktiskt är mjuk.

    • Marcus Stenberg

      Ja visst borde det kunna räknas till onomatopoetiskt, bra komplettering! Jag tänker att det är intressant att ordet ”knapra” enligt SAOL/SAOB kan användas brett men vi skulle väl aldrig använda adjektivet ”knaprig”/”knaprigt” till något som inte ger ifrån sig ett frasigt ljud när det tuggas?

      • Man bör nog inte använda SAOL & SAOB som enda rättesnöre. Utan i stället använda någon av Språkbankens databaser (Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet), för att se hur folk verkligen använder ett specifikt ord i verkligheten, SAOL & SAOB släpar ju långt efter verkligheten!

        • Marcus Stenberg

          Jag har sett Hitchcocks ”Fåglarna” för många gånger för att våga mig in på den sidan igen!

  2. Hej!
    Jag är också inne på Märtas spår: att översättaren inte har stenkoll på vad en madeleinekaka är (och har inte tagit reda på det). Jag jobbar som översättare och hade kanske översatt nibble med t ex ”mumsa” eller ”småäta” i det här fallet (spontana förslag, det finns kanske andra, bättre alternativ,det beror t ex på personligheten hos den som äter. En glupsk person mumsar medan en annan kanske småäter), för det går inte att knapra på något mjukt. När jag läser får jag bilden av att kakorna är gamla och hårda, vilket rimmar illa med informationen att de nyss kommit ur ugnen.

    //Linn

    • Marcus Stenberg

      Vad roligt att få ett översättarperspektiv! Mumsa hade jag inte tänkt på alls. Jag tänker att mumsa nästan antyder att hen som gör det verkligen gillar det som den äter, intressant att ens känsla för ord är så laddade. Det är ju ”egentligen” en ganska lätt mening detta vid en första anblick. Kanske är det därför lite lättare att det blir ”fel”? Känner du som översättare att det inte finns nog med tid för den här typen av detaljgooglande, tvingas du tänka att detta är sånt som måste finnas pga tidsbrist eller annat? När jag tänker på översättaryrket så tänker jag ju att det är detta som är det roliga, att sitta och få till de här små nyanserna rätt. Men det kanske inte är så kul?

      Kul att du såg att de ju nyss kommit ut ur ugnen, för även om det hade varit kakor som skulle bli hårda/spröda, t.ex. drömmar, så hade de ju inte varit det när de kommit ut ur ugnen, det blir de ju först när de svalnat av. Och den typen av kakor väntar nog de flesta med att äta.

      Vad skulle du säga om att översätta till ”äta på”/”åt på”. Det tycker jag låter lite som att en äter i mindre tuggor vilket är vad som åsyftas?

      Alltså: ”där vi drack vårt kaffe och åt på musselformade madeleinekakor”

      • Hej igen Marcus!
        Åt på skulle ju kunna funka. Har ju bara läst det lilla stycket som du citerat och ordvalet hänger ju inte bara på vad som är ”rätt” utan också på vilket uttryck som är mest troligt att berättaren skulle använda. (Ett ex: En 85-årig dam i det viktorianska england använder troligtvis inte samma uttryck som en trettonårig kille år 2015.)
        Som översättare är den här typen av detaljer roliga när en lyckas hitta en riktigt bra översättning. Det är extremt tillfredsställande. När en inte gör det utan får nöja sig med tillräckligt bra är det bara frustrerande.
        Jag har översatt recept från 1920-talets amerikanska södern en gång och när det gäller just mat och matkultur så finns det mycket som är spåk/kulturspecifikt och även specifikt för vissa tidsperioder vilket kan vara svårt att få med i en översättning.
        Vissa saker kan slinka igenom p g a tidsbrist t ex, precis som du säger. Ibland kan det vara andra saker i texten som översättaren får lägga energi på för att få till, så t ex knapriga madeleinekakor får stå tillbaka. Det finns många aspekter som spelar in när en översätter och som översättare pendlar jag själv mellan att vara både mer tillåtande och mer sträng när jag läser översatta texter.
        Kul med diskussion! Ha en bra dag!// Linn

        • Marcus Stenberg

          Jag gillar verkligen perspektivet att sammanhanget bakåt i texten också är relevant! Det hade jag inte tänkt på alls faktiskt. Roligt att få inblick i ditt yrke!

  3. Håller med samtliga att knapra leder tanken fel. Håller också med om att det saknas ETT bra ord att översätta med. Någon som nibblar äter långsamt, små små bitar i taget (på samma sätt som en som knaprar, vilket förmodligen är orsaken till översättningen) till skillnad från mumsaren.

    Småäta hade fungerat för 30 år sedan men betydelsen av ordet småäta har ju nu gått över (tycker jag) till att oftast betyda själva konceptet äta (annat än mat) mellan måltiderna. ”Vi smååt kakor”? Nej.

    Jag skulle istället slå ett slag för omskrivning, ”vi satt i fåtöljerna och åt långsamt små små bitar av de varma madeleinekakorna…”

  4. UNDERBART! Och vad skönt att någon vågar ta debatten!
    Jag tycker dock att innebörden av ordet knapra försvåras av att man kan knapra på annat än torra bakverk. Man kan ju även knapra på en morot, exempelvis, men även då kommer ju det där knastriga ljudet fram.

    Jag skulle istället föreslå att de satt och tuggade förstrött, eller mitt eget ord ”granskade” som jag tycker borde införas i saol. Även om det låter lite ofint då vi väl alla har lärt oss att tugga med munnen stängd och gnaska är ju en sammanslagning av orden gnaga (för torrt här) och smaska (för vulgärt) och smaska förutsätter att ljud uppstår som endast kan åstadkommas med öppen mun.

  5. 1. Ja.
    2. Som översättare skulle jag hellre ha skrivit ”tog små bett av musselformade madeleinekakor”.

    • Marcus Stenberg

      Klara besked :D Bra! Jag är ju norrbottning så för mig är ”bett”=myggbett men det är nog inte universellt..

  6. Ja, jag tycker också att man knaprar på något hårt. En pepparkaka, knäckemacka, morot.

    ”Tog små bett” tycker jag är en jättebra översättning!

    • Marcus Stenberg

      Pepparkaka är ju dock lurig eftersom det finns mjuk pepparkaka. Eller mjukpepparkaka som jag lärt mig säga. Ja morot kan ju också vara knaprig. Jag har supersvårt för ”små bett” men många verkar gilla den så jag kanske får försöka acceptera detta. Vad kul att du kom in och kommenterade!

  7. Ordagrant fel, men i sammanhanget hade jag skrivit ”avnjöt”.

    • Marcus Stenberg

      Ja det är ju glammigast på ett sätt och glam=gott! Kul att ses sist förresten!

  8. Jag måste bara säga att jag uppenbarligen har missförstått vad en madeleinekaka är, för jag har trott att det är just en småkaka. Typ som en liten mandelskorpa fast… ännu knaprigare? Mer som shortbread. Damn those översättare.

    Jag gillar inte översättningen av scalloped till musselformad alls. Det handlar ju bara om ”vågiga kanter” – inte är en klänning med ”scalloped edges” musselformad, eller för den delen åkomman ”scalloped tongue” som ingalunda betyder att patientens tunga är musselformad.

    Knapra är definitivt onomatopoetiskt för mig. Skulle jag översätta stycket skulle jag högst troligt bara välja ”åt madeleinekakor”, möjligtvis ”tuggade på madeleinekakor” eftersom det är en pågående handling, det är ju inte själva bitandet i kakan som är intressant och egentligen ej heller formen av kakan, när den nu är så svår att översätta på ett bra sätt. ”Åt madeleinekakor” hade räckt gott.

  9. Haha, för några år sedan slutade jag läsa en bok i andra kapitlet pga att huvudpersonerna ”knaprade på havrekakor” (jag avslöjar inte vilken bok det var). Jag upplever det som en stelnad fras som både författare och översättare bör undvika, till och med när det gäller knapriga kakor.

    I det här fallet gissar jag på att översättaren inte visste att det var en mjuk kaka och så dök den där stelnade frasen upp. Är det en kaka så knaprar man på den, typ. Jag skulle föredra ett enkelt ”åt madeleinekakor”. Less is more :-)

    • Marcus Stenberg

      Jo jag börjar luta åt ”åt” jag med.

      Blev nyfiken nu och började söka efter knaprande folk och havrekakor och tror jag hittade vilken det var men ska ej outa :D

      Men varför är den stelnad och ska inte ens användes för de som faktiskt är knapriga? Är den överanvänd?

  10. Herregud, jag är ju inte den som hänger i kommentarsfälten precis, men detta är verkligen helt underbart! Mina kollegor (jag sitter på jobbet och tjuvläser lite bloggar. Vi kan kalla det ”omvärldsbevakning”) tittar på mig som om jag inte vore riktigt klok när jag först fnissar lite lågmält för att strax bryta ut i ett gapskratt. tack för fin tisdagsläsning ;-)

    • Marcus Stenberg

      Åh vad roligt att höra. Jag är själv sån som kan skratta till åt saker som ett freak när jag lyssnar på poddar eller ser något kul på insta. Det är roligt att få framkalla sånt :D :D Och JA det är klart att detta är omvärldsbevakning! Höglitterär sådan! Dessutom bra ur ungdomsbibliotekssynpunkt eftersom jag ju har en sån tuff meme som ungdomar håller på med nu för tiden! Så du MÅSTE ju helt enkelt kolla sånt här på arbetstid.

  11. Knapra sätter jag absolut i sammanhang med att äta något KNAPRIGT som en skorpa. Skulle använda småäta i översättningen här.

    Oundvikligt att vissa saker går förlorat när en byter språkdräkt, men klantiga fel borde gå att undvika. För mycket begärt med lite bildning eller i brist därpå googling? [/end rant] ;)

  12. I min värld knaprar man också bara på relativt hårda saker och småätandet har ingenting att göra med hur stora tuggor man tar så jag ansluter mig till omskrivningsfalangen. Dock – för mig är madeleinekakor för evigt förknippade med Proust och när jag läste att det i en tidig version stod ”rostat bröd” i stället skakade mina litterära grundvalar rejält.

  13. Fantastiskt!

    Fick kommentarer här på jobbet om att en inte kan skratta högt på arbetstid. Sagt mycket kärleksfullt ^^

    • Marcus Stenberg

      HAHA :D Vad glad jag blir att höra att du uppviglar på din arbetsplats med ditt skratt!

  14. ”Bet i” tänkte jag föreslå, tills jag såg Vés ”tog små bett”. Mycket bra!
    Anekdot: Jag visste att madeleinekakorna var mjuka, eftersom jag försökte baka såna en gång. Det var när Gunnel Vallquist blev klar med översättningen av På spaning efter den tid som flytt. Det uppmärksammades förstås i tidningarna, och där kunde man läsa recept på kakorna. Om man inte hade de särskilda formarna, stod det, kunde man i stället klicka ut smeten på en plåt.
    Jo pyttsan. Smeten flöt ut över hela plåten och ner på ugnsbotten, så den brändes och osade rejält! Men det gick att skära ut lagom gräddade rutor ur mitten av kaktäcket, och de var riktigt goda, som en fet och saftig sockerkaka.

    • Marcus Stenberg

      Ja jag gjorde så att jag använde dubbla muffinsformar i aluminium och hällde smet enbart i botten på dem. Tur att Proust hade tjänstefolk och hade råd att få köpta kakor så han inte hamnade i samma trista sits som dig. Vad hade det blivit av hans böcker då?!

  15. Uppenbarligen anser ju många att man kan knapra på t ex ost, jag tror inte att någon skulle associera ost med något hårt.

  16. Nu ska jag bara vilja kasta in ordet kex i debatten – tycker absolut att det saknas i din fina sammanställning Marcus. Det engelska ordet biscuit är väldigt mycket kex för mig (och nu börjar vi inte den debatten hur det ska uttalas :-))

  17. Är ”fnalla” för ålderdomligt? Fnallade på eller fnallade i oss.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida