…kanske inte kommer bli årets nyord 2016 men jag måste få spika upp en lapp på klagomuren om detta och orkar inte komma på någon bra rubrik. Jag blir irriterad på att nästan alla böcker skrivna av män måste ha manliga uppläsare i ljudboksversionen. Alternativt: om huvudpersonen är en man får män läsa upp. Och tvärt om. Jag tror jag stör mig på detta främst för att jag visualiserar hur folk skulle tycka det var konstigt och bli irriterad om det inte var så cementerade könsroller kring detta. Det här är alltså en irritation på en irritation och nu drabbar den dig, tredje part. Det är mycket olyckligt allting.
Ja ja ja det kanske finns en och annan ljudbok som inte följer denna mall men jag har nu haft Storytel i ett år och jag tror inte jag varit med om ett enda undantag.
Just nu läslyssnar jag på boken ”I huvudet på din katt” och där har ljudbokskonspirationen som styr allt gått så långt att alla ”jag” är ändrade till ”författaren” och ”min katt” ändrade till ”Susannes katt” osv. för att en man ska palla att läsa upp den.
Varför är det såhär? Det är väl ingen som dör om det mixas lite mer?! Vi vet väl ändå att det inte är det riktiga ”jaget” i en bok som sitter där och läser men ändå kan i ju leva oss in i det. Varför kan vi inte lyssna på en kvinna som voicar en manskaraktär och tvärtom ibland?
Det gick ju jättebra när Anna Ternheim sjöng ”I’m not the boy I used to be” när hon gjorde en cover på Broder Daniels ”Shoreline” t.ex. Ingen dog.
Ps. Här är en affärsidé för ljudboksförlag: låt populära böcker läsas in av flera olika inläsare så kan vi som har starka känslor kring detta få lyssna på våra favoritröster oftare.
11 kommentarer
Helt klart en intressant reflektion! Lyssnade på en mängd ljudböcker som liten och den är påfallande träffsäker även inom segmentet barnböcker – på 90-talet i alla fall.
Möjligtvis att ett gränsfall skulle kunna vara Astrid Lindgrens uppläsningar av till exempel Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta eftersom de åtminstone har mestadels manliga rollfigurer. Samtidigt tänker jag att Astrids berättelser och berättarröst kanske kan uppfattas som könsneutrala rent kulturellt eftersom i stort sett alla i Sverige vuxit upp med dem oavsett kön.
Ett spännande engelskt exempel är dock skräckförfattaren Clive Barkers ungdomsbok ABARAT, med frispråkig tonårstjej i huvudrollen och flera andra starka kvinnliga rollfigurer, som är uppläst av en man med mörk, raspig whiskyröst.
Måste förresten, med utgångspunkt i ämnet, länka till klippet där den amerikanske komikern och röstskådespelaren Gilbert Gottfried läser delar ur ”50 nyanser av honom”… https://www.youtube.com/watch?v=XkLqAlIETkA
HAHAHA! Uttalet på clitoris av Gottfried alltså LOL…
Var Clive Barker-romanen ett bra exempel på där det fungerar tycker du?
Intressant med Astrid Lindgren. Kanske är det också enklare eftersom de är berättade i tredje person?
Det är obetalbart! Egentligen föredrar jag att läsa Abarat eftersom böckerna innehåller fantastiska illustrationer av Barker som förstärker det som är hans stora styrka som författare, nämligen fantasifullheten och kreativiteten. Uppläsningen i sig är inte dålig även fast jag personligen hade föredragit en mindre påtaglig amerikansk accent och en något mer melodisk röst. Men det är ju mer en smaksak och inget som är direkt bundet till uppläsarens kön.
Det kanske stämmer när det gäller svenska ljudböcker, men jag kollade just på Audie awards för en läsar challenge och såg att det är väldigt blandat när det gäller böcker på engelska.
https://www.audiopub.org/audies-gala.asp
Åh vad roligt! Tack för länken!! Kommer definitivt kolla nu.
Vad är det för challenge du har?
Det är Book Riots read harder challenge. Jag missade den förra året men det blir en ny i år.
http://bookriot.com/2015/12/15/2016-book-riot-read-harder-challenge/
Finns även på Goodreads som en grupp.
Min roligaste ljudboksupplevelse var när skådespelaren Richard Armitage (från Hobbiten bland annat) läste en tjusig roman från sent 1700-tal – med kvinnliga röster och allt. Så underhållande och välgjort! :-)
Oj vilken roman var det? Tyvärr är jag så tråkig att jag vill ha väldigt ”neutral” röst utan inlevelse eller dramatik.
Minns inte titeln men författaren hette Georgette Heyer. Fantastiskt chosefritt av en så ”mörk” skådespelare! :-)
Jag har precis lyssnat på Richard Armitages inläsning av Heyers Venetia (det finns en till som jag ska slänga mig över snart) och den är underbar och uppfriskande. Jag är bara nybörjare i ljudbokslyssnarsvängen men har reflekterat över mönstret och det är så tråkigt. Hoppas hitta mer som går emot det.
Oj den kände jag inte alls till. Vad bra att du kommenterade så blir det lite av ett arkiv här för de som eventuellt hittar bloggposten i framtiden!