Bokhora.se

03/09 2016
13:32

Det är tre saker jag får ångest för så fort jag börjar tänka på dem: den dag mina föräldrar inte klarar sig själva (vi bor 100 mil ifrån varandra), att jag ska bli sjuk en längre tid och inte kunna jobba, hur låg min pension blir när det är dags att ta ut sån. Jag har länge levt i god tro och litat på systemet, tänkt att när det väl är dags för äldrevård, stöd, insatser, osv kommer samhället hjälpa till. Både jag och mina föräldrar har ju jobbat och betalat skatt i alla år, så vi har bidragit och bla bla bla.
Det här tänkte jag fram tills för några år sen. Nu hör jag helt ”normala” skräckhistorier om vad som händer när det är dags för äldrevård eller stöd. Väldigt mycket verkar bygga på principen lös det själv. Planera i förväg och spara en massa pengar, ryck in och hjälp äldre på daglig eller vecklig basis, gör inte ett dumt yrkesval och satsa på skola vård eller omsorg, var inte helt puckad och starta egen firma med f-skatt för då kommer du betala in massor men ha oerhört svårt att få ut något själv i form av tex a-kassa. Men inte ens om du varit ”vanligt” heltidsanställd kan man lita på att hjälpen finns när den behövs.

fattigfallanJust nu är jag halvvägs i ”Fattigfällan” av Charlotta von Zweigbergk och det är med galopperande ångest jag läser. Den handlar om en kvinna som är just f-skattare och har skött sig och firman prickfritt i alla år. Sen blir hon långvarigt sjuk (först handlar det bara om två-tre månader) och genom att hon inte har några ekonomiska resurser faller hon snabbt genom systemet. Det blir ett totalt ras. Man får läsa om möten på soc, samtal med Kronofogden, fler möten med soc, och hela tillvaron blir fullkomligt raserad. Hon har inga pengar. Alla materiella tillgångar är uttömda. Hon har ingen mat. Har inte ätit ordentligt på tre dagar. Hon tror att det ska ordna upp sig och att hon ska få försörjningsstöd (socialbidrag) men så lätt är det inte.
Desperationen får henne att låna av bekanta och familj för inte ens sms-firmorna vill låna till henne. Hon äter stekmargarin eller köper en burk utgångna kakor. Äter en sån burk per dag. Hon vet att hon borde satsa på rotfrukter men hungern är ny, det är svält. Kroppen skriker efter fett och socker. Hon har ångest dygnet runt. Allt blir bara värre och värre hela tiden.
Och alldeles nyss var hon helt vanlig människa som funkade, jobbade och bidrog. Som mig ju. Inga missbruksproblem och inget annat sånt. Bara det att hon blev sjuk.

Det är lätt att man tänker på tiggare och missbrukande hemlösa när man pratar om fattiga, för alla de andra får väl hjälp? I Sverige är vi ju inte fattiga , eller hur?
Jo.
I avsnittet jag läste nyss kom den här situationen – hennes bankdosa dog och hon kan inte längre betala räkningar. En ny kostar 350 kr. Hon har absolut inte det. Kommer inte att kunna skrapa ihop till det på flera månader. Att betala räkningar över disk blir skitdyrt, men hon har verkligen inte 350 kr som en klumpsumma.
Samma när en glödlampa går. Eller om man måste åka kommunalt till ett möte för att det är för långt bort att gå. Eller åka till den där banken där soc-rekvisition ska hämtas ut. Varenda sån oförutsedd utgift blir en stooor börda som känns i flera månader oavsett om man kan åtgärda den just nu eller inte.

Jag erkänner att jag själv tycker jag är rätt bra på att leva sparsamt. Jag kan laga billig mat. Gillar soppa och bakar nästan allt mitt eget bröd till exempel. Jag köper inte en massa kläder. Jag hänger ofta på biblo och det är ju gratis. Med mera. Jag skulle lätt kunna lista ett par saker om vad man inte ska göra för att det är så osmart ekonomiskt. Men herregud, vad priviligierad jag är med de råden. Jag vet absolut ingenting om att vara fattig på riktig. Den här boken är en sån hemsk ögonöppnare.
Läs den.

1 kommentar

1 kommentar till Lös det själv

  1. Börjat läsa nu och får så ont i magen.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida