Bokhora.se

30/08 2016
6:09

Den benämningen har signeringsfenomenet Björn Hellberg i SvD. Jag tycker det är en intressant text, inte bara om Hellberg, utan om författares villkor.

Men en sak stör jag mig på i inledningen, jag har själv stått i oräkneliga signeringsköer och kan inte alls känna igen detta:

”Medan andra författare suckar sig igenom läsarträffarna sätter den folkkäre 72-åringen en ära i att göra varje möte unikt.”

VEM/VILKA är dessa suckande författare? Jag tycker snarare att författare vid signeringar har extremt tålamod med den konstanta molotovcocktail av konstiga förfrågningar om vad som ska stå i hälsningar, märkligt rättframma omdömen om såväl skapare som verk och framför allt alla kondenserade livsöden de får biktade för sig apropå inget.

Jag tillhör givetvis den grupp som utsatt författare för ovan nämnda faux pas (i pluralis) men aldrig att jag fått minsta suck. Har jag bara haft tur?

5 kommentarer

5 kommentarer till Maratonmannen

  1. JAg håller med, har inte heller sett författare som suckar och tycker att det verkar tråkigt på något sätt.

    • Nä visst kändes det lite slentrian att skriva så. Jag har alltid fått ta selfies, fått konstiga hälsningar om jag velat osv osv.

      Vilken är din favoritsignering?

  2. Jag har faktiskt reagerat på att just Björn Hellberg är så trevlig och extremt glad vid sina signeringar.(Även om ingen står i kö)Har sett honom både i min hemstad på den lokala bokhandeln samt på bokmässan i Göteborg.Jag upplever inte att alla författare är speciellt glada eller trevliga vid signeringen (tänker främst på bokmässan) Heja Björn!!

  3. Nej nej, jag reagerade också på den texten! Författarna är glada och tillmötesgående, till och med Jan Guillou. Vad jag nu menar med det.

  4. Jag har inte mött några suckar, men visst klickar det mer med vissa. Gillar t ex Anna Karolina, Camilla Läckberg och Ann Rosman (som lägger ett rep i varje bok, även pocket).

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida