Bokhora.se

08/03 2016
11:54

omslag_MittDaligaSamveteOm jag var ung och flyttade hemifrån idag skulle jag nog flyttat till Malmö och blivit en del av problemet a.k.a gentrifieringen av Möllan.

Det går att längta till platser som är lika delar fiktion som verklighet. Som många känner när de tittar på bilder av Velvet Underground i Andy Warhols factory eller Patti Smith och Robert Mapplethropes porträtt tagna inuti Chelsea Hotel eller rent allmänt alla platser som Nan Goldin fotograferade på när hon levde med sin kamera på Lower East Side/i Berlin.

Jag har väl också känt så för de ikoniska platserna under faser av mitt liv. Men bara på ett sånt tonårigt sätt att det går över. Däremot hänger känslan kvar när det gäller Malmö. Varje år på bokmässan hämtar jag ett ex. av Kvarnby serieskolas bibeltjocka antologi (som brukar vara gratis, gå dit och hämta och köp elevernas fanzine!!) och använder den för att romantisera Malmö under kommande år. Mina favoriter är alltid metaserierna som handlar om att rita serier och bo i Malmö. Att Stina Hjelm, som är en av de som undervisar på Kvarnby, ger ut en seriedagbok är lite som att Ellen Ripley skulle ge ut en dagbok om att döda aliens: det hamnar på listan över obligatorisk kurslitteratur i ämnet.

”Mitt dåliga samvete” är därför given i min bokhylla. Den är allt jag drömmer om att Malmös seriekulturelit är: rolig, smart, DIY blandat med hantverksskicklig. Ibland skissar Hjelm på fönsterkuvert, ibland tecknar hon perfektionistiskt snyggt.

Det jag tycker är allra bäst med ”Mitt dåliga samvete” är att den är en debutbok som ändå passar i Kolik förlags seriedagboksutgivning. En tecknare behöver inte ha publicerat en massa ”grafiska romaner” tycker jag. Det är väldigt bra initiativ av Kolik förlag.

Jag tycker mig se referenser till både ”Stockholmsnatt” och Max Anderssons estetik i Hjelms tecknande och jag blir lite sur över att inte Hjelm är lika känd som dem. Hon är då minst lika bra. Men hon lyckas med något som ovanstående inte lyckas med: att blanda allt mellan humor och ångest. Hoppas hon gör en ny bok snart.

5 kommentarer

5 kommentarer till ”Mitt dåliga samvete” – Stina Hjelm

  1. Åh, MÅSTE läsa! Känner precis samma fascination för Malmö. Blir jätteglad varje gång jag får komma dit!
    Skulle såklart också satsa på Möllevången. Vet precis hur min lgh skulle se ut (då), och hur min garderob skulle förändras (men inget leopardtryck, där går gränsen! se intervjun med Kajsa Ekis Ekman).
    Skulle spana efter Liv Strömquist varje gång jag lämnade hemmet, och hoppas att vi blev kompisar på ngt sätt.

    • Marcus Stenberg

      Skulle du bara ha sobra teakmöbler? Det skulle nog jag ha. Och kanske nån plansch på väggen med någon egen föreställning jag varit med på på ett hörn!

      Hur mycket hatar du Horace för att det är han som tågluffar med Liv och inte du?

      • Nja, är mer åt bohochic-hållet tror jag. Som det heter i alla inredningsrep, en blandning av loppisfynd och nytt. Fast jag går ALDRIG på loppisar, så hur detta ska åstadkommas blir en gåta.
        Iaf, tänk lite färgklickar med gamla soffor, lite touch av Indiska, sånt. Givetvis böcker överallt – den inredningsdetaljen är redan fixad med råge. Och jag har ett teak-soffbord! Mina föräldrars gamla från 70-talet.

        Skulle aldrig ha vågat tågluffa med Liv om temat var bildning. Känner mig SÅ obildad när jag ser på programmet, för Goehte – inte den författare jag återvänder till dagligen liksom. Men jag skulle ju säga LIKSOM och SKOJA…

  2. Som malmöbo blir jag himla glad av att läsa om denna malmökärlek. Den här staden har ofta känts så missförstådd av resten av Sverige (nej, vi går inte omkring i skyddsvästar). Här finns givetvis massor av problem, också, men också en stämning och ett tempo som man inte hittar på så många ställen i landet.

    • Marcus Stenberg

      Jag tror inte att skyddsvästen som Malmöaccessoar har fastnat alls hos mig. Jag överromantiserar nog istället. Kanske för att jag är en snobb som aldrig läser kvällstidningar utan förlitar mig på Kvarnby som Malmöskildrar… Å andra sidan kommer jag från orten som filmen ”Jägarna” är baserad på så jag kanske är blasé. Jag har bara besökt Malmö i korta perioder men alltid tyckt om det jättemycket. Stämmer ens första intryck bra med hur det är att leva där tror du? Om du tycker att skyddsvästmalmö är en överdriven bild – vad skulle du säga att de negativa aspekterna är med Malmö?

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida