Bokhora.se

25/01 2016
16:18

Jag läser hos Läsambassadören om omläsning. Är man antingen en omläsare eller inte en omläsare? Kan man vara en sådan som läser om ibland?

Jag är inte en omläsare.

Jag läser samma böcker för min 9 månader gamla son om och om igen. ”Knacka på!”, ”Vad säger klockorna?” och ”Jag stor du liten”. Jag går även samma promenader med honom. Varje dag. Runt runt. Varje dag: Någon inne? Lilla gubben. Vattnar blomma. Matar katt. Jag tror att jag kommer att läsa om samma böcker (jag kanske får plocka in några fler i repertoaren snart?) i flera år. Men min egen läsning är inte upprepad.

Jag blir helt stressad när jag tänker på alla böcker som jag ska läsa en första gång. Hur ska jag hinna läsa böcker fler gånger?

Anne-Marie Körling, alltså hon som just nu kan titulera sig Läsambassadör i Sverige, skriver att Jonathan Franzen läst om Paula Fox ”Förtvivlade människor” minst fyra gånger från början till slut. Sedan har han läst stycken ur boken flera gånger. Han har upptäckt nya saker med boken varje gång. Vilken lyx! Jag undrar dock om inte Franzen kan använda en del av sin arbetstid till att läsa. Eller så har han inte småbarn och Netflixkonto.

Jag är mycket medveten om att läsaren och boken inte alltid går ihop. Jag är förstås övertygad om att det finns dåliga böcker, men ibland tror jag att det handlar om att man är en dålig läsare för boken. Och om man unnar sig själv att läsa om en bok kan man bli en bättre läsare. Man upptäcker nya saker, som man inte såg första gången. Man har varit med om en himla massa nya saker sedan sist man läste. Man är på många sätt som en ny person.

Jag tycker att många omläsare har en nästan religiös syn på omläsningen. (Det är lite som att läsa böcker på originalspråk?).  Jag önskar att jag hade en sådan positiv syn på omläsning. Jag vet att flera av de andra bokhororna är omläsare. Själv tycks jag alltid välja dåliga exempel som omläsning. Jag läser alltid om böcker som jag älskat en gång och jag blir alltid besviken. När jag nu skriver ner detta säger det ju sig självt: jag borde läsa om böcker jag hatat för att undersöka om jag kan komma att älska dem. Jag borde lova mig själv att inte läsa om älsklingar.

Det verkar som att många som jag ”följer” i sociala medier ser om tv-serien ”OC” (”The O.C.”? ) just nu. Naturligtvis fann jag mig själv twittra: Jag ska också se om OC! Det ska jag inte. Jag ska skyndsamt läsa den där förbannade boken som jag läser för första gången just nu, så att jag åtminstone läser ut en bok skriven för vuxna läsare 2016. Även om den är… sådär. Omläsning lämnar jag åt någon annan.

Här är allt som Bokhora skrivit om omläsning.

 

5 kommentarer

5 kommentarer till Om omläsning

  1. Jag var mer av en omläsare förut, men jag tror att efter ett par dåliga erfarenheter (dvs att boken då inte alls var lika bra som jag mindes den) och just den där stressen av att det finns så mycket nytt som man vill läsa så händer det sällan numera. Men jag har ett fåtal titlar som jag verkligen vill läsa om, så kanske borde göra det i år för att bryta trenden lite.

  2. Här är en bokhora som INTE har en religiös syn på omläsning. Jag läser sällan om, och det är egentligen bara böcker jag har undervisat om som jag återvänt till gång på gång. (Tur då att jag hade så excellent smak när jag valde dem och lyckades undvika att bli less!) Jag inser teoretiskt den stora förtjänsten med att återvända till ett verk, men vill 99% av tiden prioritera en ny, okänd och därmed potentiellt spännande bok.

    Sen har vi fenomenet ”Jellicoe Road”, men ingen regel utan undantag ju.

  3. Jag håller med dig om att det kommer så många nya böcker hela tiden som jag vill läsa så jag har inte tid att läsa om. Man kan skilja på omläsning för egen skull och måsteläsning (för barn, studier, bokcirkel med mera).

  4. Jag läser inte om (utom barnböcker…). Hur skulle jag hinna det? Jag hinner ju knappt läsa allt jag vill ändå! Men läsa på originalspråk, det är jag för :-) Om man kan tillgodogöra sig en bok på originalspråket, så är de allt bättre, det är liksom något med känslan. Men om originalspråket gör att man knappt kommer igenom boken, så ska man bara låta bli (eller hänga i, man blir ju bättre ju mer man övar).

  5. Klart jag läser om! Bra böcker tål att läsas om och kan ge nya upplevelser för att jag själv har förändrats. Ibland läser jag om ”av misstag”, och jag har ibland läst förbluffande långt i boken innan jag inser att det är en omläsning. En bra omläsning var när jag läste om Maria Gripes skugg-serie i vuxen ålder. Riktigt bra böcker. Fortfarande.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida