Bokhora.se

13/02 2016
9:26

Hur var det nu med Harlan Coben? Har han Carolyn Keenat? Franchisat ut sitt namn? Har jag drömt detta?

Jag drömmer så märkligt.

Om man ska skriva en deckare och utge sig för att vara Coben finns en viktig ingrediens som man absolut inte får missa: den första, stora kärleken. Den återkommer i alla hans romaner (Nåja, nästan i alla fall). Det är lite som i Virginia Andrews böcker, där huvudpersonen ”måste” bli kär i en släkting?

Det kan vara så att du plötsligt får för dig att den person som du dejtade efter college befinner sig i omedelbar fara. Ingen förstår detta utom du. Du måste kontakta personen, trots att hen uttryckligen bett dig att låta bli. Du kanske måste anstränga dig väldigt hårt för att få kontakt med personen. Kanske har du en vän som arbetar på en myndighet som kan ”dra i några trådar”. Sedan räddar du personen. Alla stalkers jublar!

COBEN_SAKNAR-DIG_3D-500x782I ”Saknar dig” – som väl är Harlan Cobens senaste bok på svenska, jag måste skriva väl för han spottar ur sig böcker så snart man sänker garden bara lite – är det Kat Donovan som har en sweetheart sedan tjugoårsåldern som hon inte kan glömma. Jeff, som hade gjort allting rätt. När han friade till Kat bad han Kats pappa om lov. Trots att det var på 1990-talet. Trots att Kat var vuxen! Men han fick. Sedan bara försvann han.

Nu är Kat runt fyrtio, polis som sin pappa och dricker billig sprit. Hon har en väninna som tycker att Kat borde få ligga, så hon har registrerat Kat på en dejtingsida. Där hittar Kat Jeff.

Flämt!

Det finns två spänningshistorier i ”Saknar dig”. Den ena rör Kats pappa som sköts under mystiska omständigheter™ och vars död aktualiseras i och med att hans dömda mördare avlider. Den andra historien rör en ung man som söker upp Kat eftersom hans mamma är försvunnen. Mannen påstår att mamman har försvunnit med sin älskare, som är… JEFF!

Dubbel-flämt!

Kat tar sig an såväl sin pappas mördare som den försvunna mamman. Jag är mest engagerad i den försvunna mamman, eftersom Kat är en ganska gäspig huvudperson. Jag är tyvärr inte så intresserad av hennes pappa. Däremot får jag Stephanie Plum-känsla när Kat besöker sin mamma och mammans väninnor.

Det finns ingen kursiverad mördare i ”Saknar dig”. Det finns dock en onding som vi får följa då och då. Jag är inte jätteintresserad av hens historia (heller), så jag skumläser och det får jag eventuellt ångra senare. Men i slutet av boken korsklipps berättelserna effektivt. Man måste läsa vidare!

Jag vet att sanningen alltid överträffar dikten, men jag tycker att ondingen och hans skurkaffärer i ”Saknar dig” är ungefär som när jag skrev berättelser om hur slavar smugglade diamanter i sår som de skurit upp i sina armhålor (det är minst tjugo år sedan). Det är liksom lite för mycket.

I mitten av ”Saknar dig” tänker jag att den är otroligt förutsägbar, men det här har Harlan Coben (eller ”Harlan Coben”?) tänkt på. Jag blir uppriktigt förvånad över slutet. Och jag lämnas med ett litet what the fuck? som får mig att behöva bläddra bakåt för att läsa om. Jag fattar ändå inte riktigt.

Harlan Coben brukar vara jättebra för läsflytet, för han har som sagt en förmåga att skriva effektivt och bladvändarvänligt, men av olika anledningar blev ”Saknar dig” som en bromskloss i min läsning och jag gjorde hellre hundra andra saker än att läsa. Kanske för oengagerad. Kanske för oengagerande. Synd.

För att fira att boken var slut, läste jag kvällen efter en annan bok för vuxna i en enda sittning. Hurra!

 

 

4 kommentarer

4 kommentarer till ”Saknar dig” – Harlan Coben

  1. Ojdå lät ju inte allt för lovande om den boken som jag köpte idag.

  2. Hahaha, blir inte alls sugen på att läsa (trots oväntat slut, seriöst, wtf?!) men älskar den här recensionen!

  3. Jag vill veta vilken bok du läste i en enda sittning?!?

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida