Bokhora.se

04/12 2016
20:04

I torsdags hoppade jag på pendeln till bibblan i Gnesta för att lyssna på Charlotta von Zweigbergk som pratade om sin bok ”Fattigfällan”.

Har ni läst den?
Sen jag gjorde det har jag inte kunnat sluta tjata om den för jag tänker på den jämt. Med stor ångest.
Blev pga den ångesten en seminarieherre på bibblan. Det vill säga, jag hade ingen fråga utan jag ville bara dela med mig av mina tankar, få lufta min åsikt, uttrycka just min oro. Den känslan har verkligen varit konstant när det gäller just ”Fattigfällan”. Det är en bok man måste prata om. Dra sina värsta exempel. Förfasas tillsammans över systemet. Förenas i en bön om att man inte blir sjuk själv. Och så vidare.
Håller ni inte med?
Som ni fattar är det väldigt välkommet att diskutera i kommentarsfälten. Jag är idel öra (och idel ekonomisk ångest).

2 kommentarer

2 kommentarer till Veckans sista författarprat om ”Fattigfällan”

  1. Ja, visst fan blir man livrädd. Det borde inte kunna vara så oskyddat som det är idag. Och jag misstänker att gemene man inte riktigt har koll på hur utanför man kan hamna ifall olyckan är framme. Vi har en falsk känsla av trygghet, som ju i sig gör att man kanske heller inte förbereder sig inför en eventuell kris i den mån man skulle kunna. Jag blir också så himla ångestfylld över detta.

  2. Reagerar på det där ”mannet” och ”viet” i både ditt inlägg och kommentaren ovan, som om vi som lever med sjukdom är ”dom andra” som inte läser din text eller Fattigfällan. Förstår att det inte är menat på det viset men det fungerar precis som andra normer. ”Vi” och ”man” är vita, hetero, medelklass etc. Utan erfarenhet av sjukdom, sjukskrivning och brev från försäkringskassan. Jag som läser din text blir exkluderad och känner mig inte tilltalad. Jag ber inte den där bönen. Jag har inte i den där falska känslan av trygghet.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida