Bokhora.se

17/03 2016
14:09

Igårkväll såg jag ”Yarden” på bio.
Eller ”YARDEN”, som jag tänker på den boken, alltid stora bokstäver och gärna ackompanjerat med ett känslofyllt ”åh!”, för att den gjorde så stort intryck och avtryck när jag läste den första gången 2010.

Hur blir det då när man ser en sån filmatisering? Det vet vi ju: ofta inte så bra. Men jag gick in i biosalongen med min nya ‘bok blir film’-inställning att det här kommer att vara något annorlunda än det jag älskade, och så blev det med ”Yarden”-filmen. Det stod dessutom ”fritt efter Kristian Lundbergs roman” som inledning. Bra påminnelse, och en bra film.

I den handlar allt om nutiden. Inget om barndom, uppväxt och mamman, utan allt fokus på Yarden och det arbetet. Startskottet är en plågsam uppläsning på ett bibliotek med väldigt få besökare och noll publikfrågor (stor igenkänning och sympati i den situationen), och sen en misslyckad, ohederlig recension som leder rätt ut i kylan och desperat jobbjakt. Enter bemanningsföretag och Yarden.
Det finns en tonårsson som behöver pengar, och en arbetsplats där det enda svaret på alla frågor är ”för att det är så” eller ibland ”lämna in dina arbetskläder”. Det vill säga, aldrig någon förklaring, aldrig en möjlighet till jämbördig diskussion eller lyhördhet.
Alla arbetskamrater är från andra länder. Så bra scen i början när författaren blir utfrågad av arbetsledaren vilket land han kommer ifrån, vilken stad, och sist men inte minst vad han gör där. Underförstått, vad tusan han gör där. Han är så uppenbart fel.

Den här likheten finns också med boken – min stora tacksamhet för min egen försörjning, lägenhet, maten på bordet, säkerheten. Och en stor tacksamhet för att det var så länge sen jag tvingades jobba på ett ställe där man bara får ”för att det är så” om man skulle fråga något.

Kommentera

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida